MIL SVBYY VIVAÄDVÄAV SVS Ulv NVIVI ULLA ULTRA VITVET
enskommelse.n
Efter en längre öfverläggning, derunder v. Unruh
skördade mycket bifall, antogs v. Vinckes förslag.
Afven första kammaren, magistraten i Berlin och
stadens deputerade hafva bestämt sig att afgifva
adresser i samma syftning till konungen. Genom
ett meddelande från ministeren till kammar-presi-
denterna hade man fått kännedom derom, att ko-
nungen önskade det inga deputationer afgåfve dessa
adresser, hvarföre man på annat sätt ämnade öfver-
lemna dem.
Sedan frankfurterdeputationen i alla städer den
passerat blifvit med glädjebetygelser mottagen, an-
kom den klockan half 6 eftermiddagen den 2 April
vill Berlin. Dess vagnar voro smyckade med många
fanor, blommor och kransar. Den mottogs med hö-
ga hurrarop. När den församlade mängdens jubel
saktat sig, helsades deputationen af borgmästaren
Naunyu. Ett trefaldigt hurra från den omgifvande
mängden åtföljde helsningstalet. Derpå svarade frank-
furterförsamlingens president Simson, hvarefter pre-
sidenten i första kammaren v. Wittgenstein och
vice presidenten i andra kammaren, v. Auerswald,
under folkmängdens ihållande jubelrop välkomnade
deputationen.
Enligt Öresundsposten, som lärer erhållit en dags
sednare underrättelser, har konungen den 3 mot-
tagit frankfurtarne. Hans svar skall hafva varit,
alt han icke kunde mottaga kejsarkronan med
mindre de andra furstarne först äro eniga
derom.
Från Kassel, Hannover och Braunschweig hade
man underrättelser, som visade att öfverenskommel-
sen med dessa hof om erkännandet af kejsarvärdig-
heten icke skulle vara så svår att tillvägabringa.
Arresteringar och visitasioner efter vapen hafva
blifvit företagna i Berlin, och man tror sig ånyo
vara vidt utgrenade sammansvärjningar på spåren.
I Schlesien har ånyo hungertyphus utbrutit.
I Mainz har varit ett upplopp, som dock snart
blifvit stilladt.
Riksstyrelsen i Frankfurt.
Från den tyska centralstyrelsens residens
ingår den märkliga underrättelsen, att riksfö-
reståndaren, erkehertig Johan af Österrike, hos
nationalförsamlingen tillkännagifvit sin afsigt
att nedlägga sitt riksföreståndarekall. Erke-
hertigen hade den 28 på aftonen låtit kalla
till sig riksförsamlingens president och byrå-
chefer, äfvensom riksministerrådets interrimi-
stiska president och interrimsriksjustitiemini-
stern. H. K. H. yttrade sig till dessa herrar
som följer: Jag finner mig föranlåten att,
under nuvarande förhållanden, nedlägga riks-
föreståndarevärdigheten; jag anmodar eder, hr
president, att inför mnationalförsamlingen till-
kännagifva detta mitt beslut,. Riksförsamlin-
gens president gjorde härvid en ödmjuk före-
ställning mot detta erkehertigens beslut och
bönföll att H. K. H. täcktes, med afseende på
fäderneslandets farliga belägenhet, återtaga sitt
beslut. H. K. H. lofvade att, efter en tim-
mas öfverläggning med sig sjelf, lemna svar
härpå. Efter förloppet af denna timme erhöll
riksministerrådets interimspresident v. Gagern
följande skrifvelse: Bästa friherre v. Gagern!
Under den sedan vår sammankomst förflutne
timma har jag öfverlagt med mig sjelf öfver
ifrågavarande ämne, och finner mig ej kunna
afstå från mitt efter mogen öfverläggning fat-
tade beslut. I det jag sänder eder det ju-
sterade protokollet, anmodar jag er att vid-
taga de nödiga åtgärder som erfordras, på det
atl jag, så snart det möjligtvis kan ske, utan
fara för allmänna lugnet och Tysklands väl-
,färd, må kunna anse mig befriad från mina
embetspligter. Frankfurt a. M. den 28 Mars
1849. Erkehertig Johann
Elt ontal af 113 deputerade uti national-
församlingen, som afhållit sig från att deltaga
i kejsarvalet, hafva uti en skrifvelse af den
28 Mars protesterat emot nämnde val.
Krigsteatern i Ungern.
Striden i Sichbenbärgen har antagit en allt-
mera bitter och blodgirig karakter sedan de
ryska trupperna blifvit deruti inblandade. En
stor del af insurgentarmeens befäl består af
polackar och det gamla brinnande hatet mel-
lan allt hvad ryss och polack heter har åter
uppflammat vid det olyckliga inbördeskriget
i Siebenbärgen. Efterföljande korrespondens-
artikel från ungerska gränsen af den 29 Mars
meddelar följande om de sednaste krigshändel-
serna:
Rörande de nyaste tilldragelserna i Siebenbärgen
kan jag meddela följande korta redogörelse, hvars
sanningsenlighet är fullt bekräftad: Efter träffnin-
gen vid Mediasch den 3 och 4 Mars lockade general
Bem den österrikiska befälhafvaren Puchner uti ett
bakhäll och skingrade hela den kejserliga kären.
Öfverlefvorna af hären flyktade, häftigt förföljda af
Bem, till Hermannstadt. Den 9 Mars ankom Bim
utanför sistnämnde stad, som nu var besatt med 6000
man ryssar, jemte en del af den sprängda Puchner-
ska styrkan. Tidigt den 40 skickade Bem cen par-
lamentär in i staden, för att i konungens af Ungern
namn uppmana den ryska generalen att genast ut-
rymma Hermannstadt och hela Siebenbäörgen, samt
att utleverera general Puchner och hans rebelliska
österrikiska trupper till general Bem, såsom kunglig
guvernör af Siebenbärgen. Ryska generalen lät kull-
kasta parlamentären på marken, och med knutpi-
skan så misshandla honom, att han derefter hvar-
ken kunde stå på benen eller återvända till häst
utan måste i en vagn återföras till ungerska lägret
Vid hans ankomst dit blef den ungerska armeen så
förbittrad öfver ryssarnes barbari, att Båm med möda
förmådde hindra den att genast storma löst mot
staden. Den 441 kl. 5 om morgonen stormades sta
den från fyra sidor och efter den häftigaste strid
var Bem kl. 9 om aftonen herre öfver densamma. Hans
manskap gaf ryssarna ingen pardon; nästan alla blefvc
nedsablade. De fängne österrikarne deremot behand.
lades med mildhet. Den ryske generalen blef pi
platsen, men Puchner undkom med cen liten hop til
Wallachict. Den 492 såg man många kossaker upp
hängde i träden. -En revolutionskommitte tillsatte
som dömde till döden alla personer, som gjort ge
mensam sak med ryssarna. Den 44 fortsatte Ben
sitt tåg till Kronstadt och efterlemnade i Hermann
stadt en obetydlig besättning. Men redan den 4?
anfölls han af en honom dubbelt öfverlägsen fys!
armt, utgörande 40—350,0C0 man, och blef efter CI
hårdnackad strid tvungen till återtåg; han tog riktnin
gen mot szeklernas land. Vid åtskilliga arriergardes
faktningar led den polska legionen betydliga förlu
Ister och tvenne af de fångna officerarne, (den en
lvar den unge furst Woronicki) blefvo genast hängd
af ryssarne. Berättelserna om Hermannstadts plun
a Jada s hlaf