Krigsteatern i Ungern.
En korrespondens från Wien af d. 27 Mars
innehåller uppgiften att insurgenterna beskju-
tit 50 skepp som begåfvo sig uppför Donau,
och så hårdt ansatt dem att de måst gilva sig
med 5000 man och ett stort antal kanoner,
samt att Windisch-Grätz blifvit afsatt från sin
kommendantsbefattning. - Magyarernas arme
uppgifves utgöra 150,000 man.
Från Pesth skrifves den 21 att stora strids-
krafter afgått den 20 och 21 till armåen vid
Theiss, hvaribland nämnes en artilleripark af
18 kanoner och ett halft raketbatteri, och man
syntes bereda sig på en hufvuddrabbning. Ka-
chau och några andra vigtiga punkter äro åter
i insurgenternas händer. Den kejserliga ar-
måen är koncentrerad i trakten af Telegyhaz,
Keczkemet och Köres; reserven står i Czegled.
Från Siebenbärgen heter det i en korrespon-
dens från Wien af den 26 Mars: Underrät-
telsen om Bems inryckande i Hermannstadt
har tyvärr bekräftat sig. En blick på kartan
,visar med hvilken förvägenhet insurgentche-
fen utfört denna kupp, i det han såsom un-
derrättelserna gifva vid handen, med 12,000
man gjorde en forcerad marsch från Vasarkely
och före dagbräckningen öfverföll Hermann-
stadt, öfverraskade en del af den der befint-
liga ryska besättningen i kasernerna, afväp-
nade den och eröfrade flera kanoner. Äfven
lära flera ryssar blifvit hängde. Det ryska
beskyddet, som lofvades genom ryska trup-
pernas intervention, har således burit dålizx
frukter för stadens olyckliga innevånare.
Den ministeriella tidningen Lloyd medde-
lar ur officiella källor följande: General Bem
befästar sig midt bland det eröfrade Hermann-
stadts ruiner. General Puchner rycker emot
honom från Mediasch och general Hasford sän-
der den ryske öfversten Skariatin förstärkning,
så att Bems ställning börjar blifva rätt kri-
tisk.,
En privatskrifvelse från Mählbach, en liten
Siebenbärgisk-tysk stad med 10,000 innevånare,
meddelar följande skildring om österrikarnes
framfart i staden:
Vi äro till hälften tiggare, till hälften mör-
dade, men icke af fienden utan af våra vän-
ner. Ungrarne och Szeklerne hafva visserli-
gen fyra särskilda gånger besökt oss och tagit
hvad de behöfde, men femte gången kommo
6,000 kejserliga österrikiska trupper; dessa ut-
plundrade oss på det sista vi ägde, och antände
derefter staden på flera ställen. De hus, som
voro af sten, sprängdes i luften medelst krutmi-
nor. Allasom kunde undgå elden och österri-
karnes kulor flydde till skogen, vid en köld af
16 grader. För många hafva barnen frusit till
döds, och för andra deras hustrur och mö-
drar. För mig sjelf hafva tvenne barn för-
gåtts af kölden. I detta ögonblick har hvarje
borgare 20 å 25 soldater inqvarterade hos sig.
ITALIEN. .
Kriget mellan Piemont och Österrike.
Den 20 Mars gick konung Carl Albert sjelf
öfver Ticinofloden, som skiljer Piemont från
Lombardiet, .och framryckte med en division
på vägen till Milano. Österrikarne drogo sig
undan och utrymde Ponte-Nuovo, sedan de
satt tullhuset i brand. Konungen återvände
samma dag, öfver Ticino, till sitt högqvarter
i Trecate.
Emedlertid hade grefve Radetzky koncen-
trerat sin hufvudstyrka vid Pavia för att in-
billa piemonteserne att han ämnade gå öfver
Pofloden och rycka an mot Alessandria. Den
20 gick armåen på flera punkter öfver Ticino
och framryckte i tre kolonner på vägen till
Garlasco; piemontesernas högra flygel, 20—
25000 man stark, drog sig tillbaka åt Vige-
vano och Mortara. Den 21 fortsatte österri-
karne marschen, ännu i tre kolonner, af hvilka
den högra framträngde till Vigevano, der den
bestod en lysande fäktning, och de begge
andra till Mortara, som de genast attakerade
från alla sidor och slutligen intogo med storm.
Efter tre timmars strid voro piemontesarne
öfverändakastade på alla håll. 2500 fångar, 6
stabs- och 50 högre officerare, 3 kanoner, 10
ammunitionsvagnar och en mängd gevär togos.
Den 22 fortsatte österrikarne i två kolonner
marschen åt Novara, dit piemontesiska hög-
qvarteret hade blifvit förlagdt samma dag.
Denna berättelse är hemtad ur den i Wien
utgifna armåebulletinen. 1 Turin har en myc-
ket skiljaktig officiell berättelse blifvit kungjord,
så lydande:
Österrikarne hafva öfver Gravellone och
Zerbolo inryckt på vår jord. Den 21 kl. 1
e. m. började de anfalla andra divisionen, som
stod på Garlasco-vägen, framför Sforzesca, der
högqvarteret var, och på Gambola-vägen, med
avantgardet framskjutet ända till San-Siro.
Första anfallet skedde på positionen framför
Sforzesca och förnyades flera gånger under 4
timmar. Våra trupper motstodo tappert dessa
anfall. Så
— Omkring kl. 4 anföllo österrikarne divisio-
nen på Gambola-vägen. Här gjorde första Sa-
vojiska regimentet ensamt, med åtta artilleri-
pjeser, en timmas motstånd, utan att förlora
en tums terräng. Derefter ankom savojiska
brigaden samt fjerde divisionen, och fienden
blef tillbakadrifven. ;
Samma dag vid kl. 6 anföllo österrikarne
våra begge andra divisioner — den första och
reserven — hvilka stodo vid Vespolate, No-
vara och Mortara. Oaktadt österrikarne icke
utvecklade någon betydlig styrka vid denna
attacks börian. retirerade våra trupper efter