riv och Margreta blefvo utom sig öfver dess, på så fö ö sonblick förändrade utseende. En präktig toilett, rikt upplyst, visade sig i fördjupningen af rummet, och Ingrid der bredvid: -Guldkronan stod på en guldbroderad kudde i fönstret.: En lysande rob af siden hängde på en stol ... intet, som den tider hörde tili en dyrbar bröllopsshbrud, var förgätet, icke ens hvad som då ansågs för något högst sällsynt, nemligen et! par sill esstrumpor. Maria var så förfärad, att hon rentaf lät behandla sig som ett barn. Men, tack vare Ingrids skicklighet, gum: man tyckte sig nu först vara på sin rätta plats... och med Margretas hjelp blef bruden snart klädd. Vid anblicken af guldkronan tänkte Margreta på intet ... den kunde ju tillhöra någon kyrka... Men vid närmare beskådande af den granna roben, de dyrbara nipper., dem Ingrid upptog ur åtskilliga på toiletten stående fo. draler, steg hennes förvåning till sin höjd. s. Se, sådan guldked, sådana armband, och örhängen sedan!, utropade bon. Ehuru brud, nekade Maria att låta utstyra sig med si sods ), särdeles som bröllopet för öfrigt icke 3 mycket lång kunde biifva storståtligt, och Margreta understödde hen nes mening. Då tog Ingrid ordet: ,Tror frun att jag vill något, som skulle vara stötande för fruns, hennes brors, eller hans bruds heder?... Ho har all rutt att bära dessa saker, ty de äro hennes. Oct jag säger, att de skola medföra lycka. Så färdig Margreta än syntes att fortsälla sitt mot. stånd, tystnade hon, dertill beveki af ordformeln: de skol medföra lycka. För dess skull fick udda gerna vara jemnt girandoter, om ec med stenar al röt Armbanden knäpptes om armarna; just försedda med diamanter, likvi mycket värde, intogo de små örringarnes plalse Och det enda, som kom Ingrid att semmandraga ibrynes och låta en lätt suck undslippa sig, var händerna... de voro något för starkt rosenbelagda och på de för knub , Bruden skulle alltid se ut som en herragårdsgrind, och så ledes var det vanligt, att grannlåtssaker från alla håll hoplå nade