TYSKLANDS RIKSFÖRFATTNING. Den af nationalförsamlingen i Frankfurt vo-l: terade författningen för Tyskland lyder som följer : Första afdelningen: Riket. Art. I. g. 4 Det tyska riket består af det hittills varande tyska förbundets område. Fastställandet af hertigdöme: Slesvigs förhållande förbehålles. Art. II. g 2. Har ett tyskt lan! samma statsöfverhufvud som ett icke-tyskt, så skall det tyska landet hafva en från det icketyska skiljd egen författning, regering och förvaltning. Uti det tyska landets regering och förvaltning kunna blott tyska statsborgare inkallas. Riksförfattningen och rikslagstiftningen har uti ett sådant tyskt land samma kraft och giltighet som i de öfriga tyska länderna. 3. Har ett tyskt land samma statsöfverhufvud som ett icke-tyskt, så måste regenten antingen residera i det tyska landet, elier ock på författningsenlig väg derstädes nedsätta ett regentskap. g 4. Med undantag af redan bestående förbindelser mellan tyska och icke-tyska länder, skall statsöfverhufvudet uti ett icke-tyskt land ej tillika kunna tillträda regeringen i ett tyskt land; ej heller må en i Tyskland regerande furste, utan att afträda sin tyska regering, antaga en utländsk krona. 5. De enskilda tyska staterna behålla sin sjelfständighet, så vidt densamma ej är inskränkt af riksförfattningen; de innehafva alla statsmyndigheter och rättigheter, så vidt dessa ej uttryckligen äro öfverlåtna åt riksstyrelsen. Andra afdelningen: Riksstyrelsen. Art. I. 6. Riksstyrelsen utöfvar uteslutande Tysklands och de enskilda staternas representation hos främmande makter. Riksstyrelsen tillsätter rikssändebud och konsuler; underhåller diplomatiska förbindelser, sluter förbund och fördrag med utlandet, hvaraf nämnes handels-, sjöfartsoch utlevereringsfördrag. Den anordnar alla åtgärder som röra folkrätten. 7. De enskilda tyska regeringarna hafva icke rätt att hålla ständiga sändebud hos främmande makter, eller hos sig emottagadessas sändebud. Afven må desamma ej hålla särskilda konsuler. De enskilda regeringarne hafva sig obetaget att afsända fullmäktige till riksöfverhufvudet. g 8. De enskilde tyska regeringarne äro berättigade att afsluta fördrag med andra tyska regeringar. Deras befogenhet att ingå fördrag med icketyska regeringar inskränker sig till privaträtts-, polisoch grannstatsförhållanden. g 9. Alla fördrag af icke rent privaträttsinnehåll, som af en tysk regering afslutas med en annan tysk, eller icketysk regering, skola föreläggas riksstyrelsen och, i händelse riksintresset dermed kommer i beröring, erhålla hennes bekräftelse. Art. IH. . 40. Riksstyrelsen uteslutande tillkommer rättigheten att börja krig och sluta fred. Art. II. 41. Tysklands förenade krigsmakt står till riksstyrelsens disposition. 42. Rikshären består af de samteliga till krigets ändamål bestämda trupper till lands uti de enskilda tyska staterna. Rikshärens styrka och beskaffenhet bestämmes genom lagen om försvarsväsendet. De stater, som hafva mindre än 500,000 innevånare, skola af riksstyrelsen förenas till större militäriska distrikter, som sedan stå under riksstyrelsens omedelbara ledning, eller ock skola de sluta sig till en angränsande större stat. .De närmare vilkoren vid en sådan förening skola i båda fallen fastställas genom öfverenskommelse af de stater som äro i fråga, under riksstyrelsens förmedling och sanktion. g 43. Riksstyrelsen uteslutande tillkommer, i fråga om krigsväsendet, lagstiftning och organisation; den vakar öfver gifna författningars införande och efterlefnad i de enskilda staterna, medelst fortfarande kontroller. s De enskilda staterna tillkommer utbildandet af deras krigsväsende, i öfverensstämmelse med rikslagarnes grunder och riksstyrelsens förordningar, samt inom de gränser som i öfverensstämmelse med s142 blifvit genom ömsesidig öfverenskommelse fastställde. De ega att förfoga öfver sin beväpnade makt, så vidt densamma icke tages i anspråk för rikets tjenst. 44. Uti soldateden skall intagas förpligtelse till trohet mot riksöfverhufvudet och riksförfattningen. 15. Alla de kostnader, som uppkomma genom truppers användande till riksändamäl, och som öfverstiga utgifterna i fredstid, falla riket till last. 46. En särskild rikslag utfärdas rörande ett allmänt, för hela Tyskland gemensamt, försvarsväsende. s 47. Åt de enskilda staternas regeringar öfverlåtes utnämnande af befälhafvare och officerare för deras trupper, i den män deras styrka fordrar. För den större militäriska truppmakt, hvartill flera stater bidragit, utnämner riksstyrelsen den gemensamma befälhafvaren. Vid inträffande krig utnämner riksstyrelsen de kommenderande generalerne för de sjelfständiga kårerna, äfvensom hufvudqvarterens personal. 48. Riksstyrelsen är berättigad att anlägga riksfästningar och kustförsvarsverk, samt, för så vidt rikets säkerhet sådant kräfver, förklara för riksfästningar redan befintlige fästningar, emot billig ersättning, jemväl för dervid levererad krigsmaterial. Riksfästningarne och kustförsvarsverken i riket skola underhållas på rikets bekostnad. g 49. Sjömakten tillkommer uteslutande riket Det medgifves ingen enskild stat, att hålla krigs skepp för egen räkning, eller utfärda kaparbref. Örlogsflottans bemanning utgör en del af den 17: ska försvarsmakten. Den är oberoende af landtmakten. Det manskap, som af någon enskild stat levere ras för krigsflottan, afräknas från antalet af de landt: trupper, som af den hållas. Närmare föreskrifte härom, äfvensom öfverenskommelse om kostnaderna: fördelande meilan riket och de enskilda staterna bestämmas genom en, rikslag. Utnämnande af officerare och embetsmän vid sjö akten tillkommer uteslutande riksstyrelsen. Riksstyrelsen åligger omsorgen för utrustandet sr EEENTER ETS SROTAYATER FIETPSATTE EESK SENTSREN