TYSKLANDS RIKSFÖRFATTNING.
Den af nationalförsamlingen i Frankfurt vo-l:
terade författningen för Tyskland lyder som
följer :
Första afdelningen: Riket.
Art. I.
g. 4 Det tyska riket består af det hittills va-
rande tyska förbundets område. Fastställandet af
hertigdöme: Slesvigs förhållande förbehålles.
Art. II.
g 2. Har ett tyskt lan! samma statsöfverhufvud
som ett icke-tyskt, så skall det tyska landet hafva
en från det icketyska skiljd egen författning, rege-
ring och förvaltning.
Uti det tyska landets regering och förvaltning
kunna blott tyska statsborgare inkallas. Riksförfatt-
ningen och rikslagstiftningen har uti ett sådant tyskt
land samma kraft och giltighet som i de öfriga tyska
länderna.
3. Har ett tyskt land samma statsöfverhufvud
som ett icke-tyskt, så måste regenten antingen resi-
dera i det tyska landet, elier ock på författningsen-
lig väg derstädes nedsätta ett regentskap.
g 4. Med undantag af redan bestående förbin-
delser mellan tyska och icke-tyska länder, skall stats-
öfverhufvudet uti ett icke-tyskt land ej tillika kunna
tillträda regeringen i ett tyskt land; ej heller må en
i Tyskland regerande furste, utan att afträda sin ty-
ska regering, antaga en utländsk krona.
5. De enskilda tyska staterna behålla sin sjelf-
ständighet, så vidt densamma ej är inskränkt af riks-
författningen; de innehafva alla statsmyndigheter och
rättigheter, så vidt dessa ej uttryckligen äro öfverlåtna
åt riksstyrelsen.
Andra afdelningen: Riksstyrelsen.
Art. I.
6. Riksstyrelsen utöfvar uteslutande Tysklands
och de enskilda staternas representation hos främ-
mande makter. Riksstyrelsen tillsätter rikssändebud
och konsuler; underhåller diplomatiska förbindelser,
sluter förbund och fördrag med utlandet, hvaraf näm-
nes handels-, sjöfarts- och utlevereringsfördrag. Den
anordnar alla åtgärder som röra folkrätten.
7. De enskilda tyska regeringarna hafva icke
rätt att hålla ständiga sändebud hos främmande
makter, eller hos sig emottagadessas sändebud. Af-
ven må desamma ej hålla särskilda konsuler. De en-
skilda regeringarne hafva sig obetaget att afsända
fullmäktige till riksöfverhufvudet.
g 8. De enskilde tyska regeringarne äro berät-
tigade att afsluta fördrag med andra tyska regeringar.
Deras befogenhet att ingå fördrag med icketyska
regeringar inskränker sig till privaträtts-, polis- och
grannstatsförhållanden.
g 9. Alla fördrag af icke rent privaträttsinne-
håll, som af en tysk regering afslutas med en annan
tysk, eller icketysk regering, skola föreläggas riks-
styrelsen och, i händelse riksintresset dermed kom-
mer i beröring, erhålla hennes bekräftelse.
Art. IH.
. 40. Riksstyrelsen uteslutande tillkommer rät-
tigheten att börja krig och sluta fred.
Art. II.
41. Tysklands förenade krigsmakt står till riks-
styrelsens disposition.
42. Rikshären består af de samteliga till kri-
gets ändamål bestämda trupper till lands uti de en-
skilda tyska staterna. Rikshärens styrka och be-
skaffenhet bestämmes genom lagen om försvarsvä-
sendet. De stater, som hafva mindre än 500,000
innevånare, skola af riksstyrelsen förenas till större
militäriska distrikter, som sedan stå under rikssty-
relsens omedelbara ledning, eller ock skola de sluta
sig till en angränsande större stat. .De närmare vil-
koren vid en sådan förening skola i båda fallen fast-
ställas genom öfverenskommelse af de stater som
äro i fråga, under riksstyrelsens förmedling och
sanktion.
g 43. Riksstyrelsen uteslutande tillkommer, i
fråga om krigsväsendet, lagstiftning och organisation;
den vakar öfver gifna författningars införande och
efterlefnad i de enskilda staterna, medelst fortfarande
kontroller. s
De enskilda staterna tillkommer utbildandet af
deras krigsväsende, i öfverensstämmelse med riksla-
garnes grunder och riksstyrelsens förordningar, samt
inom de gränser som i öfverensstämmelse med s142
blifvit genom ömsesidig öfverenskommelse fastställde.
De ega att förfoga öfver sin beväpnade makt, så
vidt densamma icke tages i anspråk för rikets tjenst.
44. Uti soldateden skall intagas förpligtelse till
trohet mot riksöfverhufvudet och riksförfattningen.
15. Alla de kostnader, som uppkomma genom
truppers användande till riksändamäl, och som öf-
verstiga utgifterna i fredstid, falla riket till last.
46. En särskild rikslag utfärdas rörande ett
allmänt, för hela Tyskland gemensamt, försvarsvä-
sende. s
47. Åt de enskilda staternas regeringar öfver-
låtes utnämnande af befälhafvare och officerare för
deras trupper, i den män deras styrka fordrar.
För den större militäriska truppmakt, hvartill
flera stater bidragit, utnämner riksstyrelsen den ge-
mensamma befälhafvaren.
Vid inträffande krig utnämner riksstyrelsen de
kommenderande generalerne för de sjelfständiga kå-
rerna, äfvensom hufvudqvarterens personal.
48. Riksstyrelsen är berättigad att anlägga
riksfästningar och kustförsvarsverk, samt, för så vidt
rikets säkerhet sådant kräfver, förklara för riksfäst-
ningar redan befintlige fästningar, emot billig er-
sättning, jemväl för dervid levererad krigsmaterial.
Riksfästningarne och kustförsvarsverken i riket
skola underhållas på rikets bekostnad.
g 49. Sjömakten tillkommer uteslutande riket
Det medgifves ingen enskild stat, att hålla krigs
skepp för egen räkning, eller utfärda kaparbref.
Örlogsflottans bemanning utgör en del af den 17:
ska försvarsmakten. Den är oberoende af landt-
makten.
Det manskap, som af någon enskild stat levere
ras för krigsflottan, afräknas från antalet af de landt:
trupper, som af den hållas. Närmare föreskrifte
härom, äfvensom öfverenskommelse om kostnaderna:
fördelande meilan riket och de enskilda staterna
bestämmas genom en, rikslag.
Utnämnande af officerare och embetsmän vid sjö
akten tillkommer uteslutande riksstyrelsen.
Riksstyrelsen åligger omsorgen för utrustandet
sr EEENTER ETS SROTAYATER FIETPSATTE EESK SENTSREN