grund, så skulle man visserligen utan serdeles skada jemväl kunna inrymma en plats deri åt nyssnämnde förslag; men att om motionärerne af det sistnämnda närmare öfvervägde saken, skulle de troligen sjelfve finna, att deras projekt skulle hafva lika mycken svårighet, som en rationell reform, att antagas af det närvarande riddarhuset, eller att underlätta reformens verkställighet, hvilket de hade angifvit såsom ett hufvudmotiv till förslaget. Aftonbladets artikel hade sålunda i sjelfva verket en motsatt syftning emot den, som hr Dalman sökte tillägga densamma. På denna grund vädjade vi till hr Dalmans känsla af heder och rättvisa, att antingen återtaga sitt förhastade omdöme om Aftonbladet, eller ock aftrycka artikeln i dess helhet, förklarande oss nöjde med den slutsats, som läsaren derefter kunde göra, och öfvertygade att ingenting bättre än en sådan aftryckning i dess helhet kunde ådagalägga, huru obilligt vi blifvit behandlade. Var detta för mycket begärdt? Ar det icke hvarje angifvares skyldighet, som går löst på en annans karakter, att bevisa sin beskyllning? Och på hvad grund kan Aftonposten mer än någon annan undandraga sig denna moraliska pligt? Att förmå Aftonposten uppfylla denna begäran har emedlertid hittills varit lika omöjligt, som det ett par gånger i fjol föll sig svårt att obligera samme värde ledamot att ostympadt meddela räsonnemanger i Aftonbladet, af hvilka Aftonposten då, medelst anförande af lösryckta meningar, hade tagit sig anledning att beljuga oss i afseende på ett par andra frågor. I det stället tages nu Vinterbladsmannen till hjelp, för att öfverhopa oss med sådana uttryck, som förefinnas i den sednaste Aftonpostartikeln. Det är förklarligt nog, att den som har en sjuk sak och blir ertappad dermed, söker betäcka reträtten så godt han kan; och vi äre icke de som fordra att Aftonposten eller någon annan skall behöfva helt och hållet prosternera sig för vår skull. Men det gifves något, som emellan folk af uppfostran kallas en hederlig upprättelse; och då vi här visat utväg dertill, bestående blott i aftryckande af en artikel, somlä kostar intet besvär, så ligger deri ett tillräckligt skäl för vår enträgenhet. Vi känna alltför väl fordringarne af pressens frihet, för att ej vilja göra oss skyldige tll pedanteri i afseende på grannlagenheten af uttryck angående motståndare, när det gäller allmänna omdömen: hvar och en kan råka fela i detta hänseende; men det är en olycka, om polemiken urartar till den immoralitet, alt man icke drager i betänkande att såsom vapen begagna falska citationer af andras yttranden. Detta har Aftonbladet alltid omsorgsfullt sökt undvika; och om misstag någon gång det oaktadt skett och blifvit anmärkta, hafva vi aldrig underlåtit att genom deras erkännande ådagalägga, alt det icke skett med uppsåt. Delta är beklagligtvis just den punkt, i hvilken kollegans pligtkänsla synes vara mycket svag, ty på annat sätt kunne vi icke förklara ett så märkvärdigt förfarande, som det man finner i Aftonpostens polemik under de sednare veckorna. Vi anse nu för en skyldighet att tillägga några ord, i anledning af Afltonpostens svar på vårt spörsmål, huruvida den delar hr kapten Kylbergs mening om det hvilande representationsförslaget. Aftonposten har med häftighet förklarat, att den åtminstone tjugo gånger sagt, att det hvilande förslaget har fel och brister, samt långt förut, före t. ex. hr kapten Kylberg, erkännt detsamman (nemligen detsamma som hr kapten Kylberg yttrat); och Aftonposten menar, att vi nu blott skulle haft för afsigt att genom den framställda frågan, när den besvarades, inbilla läsaren att Aftonbladet hade nu först framfvungit ett sådant svar. Denna sista supposition är ett misstag. Aftonbladet vet, och publiken har nog sett, att äfven Aftonposten någongång i förbigående talat om, att det hvilande förslaget kan hafva fel och brister. Till bevis, att Aftonbladet icke heller undanhållit detta omdöme från sina läsare, torde man påminna sig att Aftonbladet för några månader sedan upptog och berättade för sin publik, när A. P. hade talat om den famösa engelska radikalern, som hade förklarat, att förslaget hade flera väsendtliga brister. Vi uppmanade då t.o.m. Aftonposten att bedja den engelska radikalern, att närmare specificera dessa brister, emedan de kanske kunde befinnas så väsendtliga, att det vore mindre rådligt att antaga förslaget. Men vi bedja om ursäkt, att emellan dessa förklaringar, och det omdöme hr kapten Kylberg yttrat, finnes likväl stor åtskillnad. Man kan i sådana ämnen icke vara för mycket noggrann i bestämmandet af ordens betydelse; och det fägnar oss derföre, i fall vi nu uppfattat Aftonpostens mening rätt, att erfara, det denna är densamma som hr kapten Kylbergs, d. v. s. att det hvilande förslaget är i många hänseenden bristfälligt, och på långt när icke uppfyller nationens billiga fordringar på en tidsenlig reform i representationen,. Hela publiken torde finna, att denna trosbekännelse af en publicist angående sjelfva hufvudsaken, utgör en utgångspunkt, hvilken är af så stor vigt att hafva fått tillräckligt bestämd, att man icke bör ångra det lilla besvär, som det kunnat kosta att komma till öfverensstämmelse derom. Sedan A. P. nu afgifvet en högtidlig förklaring, att den redan länge hyst samma öfvertygelse härom som kapten Kylberg, en förklaring som vi nu blott hoppas måtte få stå fast, och icke återtagas, så bör detta komma att betydligt underlätta diskussionerna öfver de delar af representationsfrågan hvarom man i öfrigt kan vara af olika tanka. PROFESSOR S. LOVENS FJERDE FÖRELÄSNING. Den sednare hälften af den föregående föreläsningen lemnade en framställning af Molluskernas ena stora afdelning, neml Musslorna, hvilkas karakter -. K Ia alÄal anm Iinnaelit kbranne ry omr PR Mm tr 5 ee nm mr cc omm DO DA va Am An S foot. in fo S FN u h n falll--e-l S