grund, så skulle man visserligen utan serdeles
skada jemväl kunna inrymma en plats deri åt
nyssnämnde förslag; men att om motionärerne
af det sistnämnda närmare öfvervägde saken,
skulle de troligen sjelfve finna, att deras pro-
jekt skulle hafva lika mycken svårighet, som
en rationell reform, att antagas af det närva-
rande riddarhuset, eller att underlätta refor-
mens verkställighet, hvilket de hade angifvit
såsom ett hufvudmotiv till förslaget.
Aftonbladets artikel hade sålunda i sjelfva
verket en motsatt syftning emot den, som hr
Dalman sökte tillägga densamma. På denna
grund vädjade vi till hr Dalmans känsla af he-
der och rättvisa, att antingen återtaga sitt för-
hastade omdöme om Aftonbladet, eller ock af-
trycka artikeln i dess helhet, förklarande oss
nöjde med den slutsats, som läsaren derefter
kunde göra, och öfvertygade att ingenting bät-
tre än en sådan aftryckning i dess helhet kun-
de ådagalägga, huru obilligt vi blifvit behand-
lade. Var detta för mycket begärdt? Ar det
icke hvarje angifvares skyldighet, som går löst
på en annans karakter, att bevisa sin beskyll-
ning? Och på hvad grund kan Aftonposten mer
än någon annan undandraga sig denna morali-
ska pligt? Att förmå Aftonposten uppfylla
denna begäran har emedlertid hittills varit lika
omöjligt, som det ett par gånger i fjol föll sig
svårt att obligera samme värde ledamot att
ostympadt meddela räsonnemanger i Aftonbla-
det, af hvilka Aftonposten då, medelst anfö-
rande af lösryckta meningar, hade tagit sig an-
ledning att beljuga oss i afseende på ett par
andra frågor. I det stället tages nu Vinter-
bladsmannen till hjelp, för att öfverhopa oss
med sådana uttryck, som förefinnas i den sed-
naste Aftonpostartikeln.
Det är förklarligt nog, att den som har en
sjuk sak och blir ertappad dermed, söker be-
täcka reträtten så godt han kan; och vi äre
icke de som fordra att Aftonposten eller någon
annan skall behöfva helt och hållet prosternera
sig för vår skull. Men det gifves något, som
emellan folk af uppfostran kallas en hederlig
upprättelse; och då vi här visat utväg dertill,
bestående blott i aftryckande af en artikel, somlä
kostar intet besvär, så ligger deri ett tillräck-
ligt skäl för vår enträgenhet. Vi känna alltför
väl fordringarne af pressens frihet, för att ej vilja
göra oss skyldige tll pedanteri i afseende på
grannlagenheten af uttryck angående motstån-
dare, när det gäller allmänna omdömen: hvar
och en kan råka fela i detta hänseende; men
det är en olycka, om polemiken urartar till
den immoralitet, alt man icke drager i betän-
kande att såsom vapen begagna falska citatio-
ner af andras yttranden. Detta har Aftonbla-
det alltid omsorgsfullt sökt undvika; och om
misstag någon gång det oaktadt skett och blif-
vit anmärkta, hafva vi aldrig underlåtit att ge-
nom deras erkännande ådagalägga, alt det icke
skett med uppsåt. Delta är beklagligtvis just
den punkt, i hvilken kollegans pligtkänsla sy-
nes vara mycket svag, ty på annat sätt kunne
vi icke förklara ett så märkvärdigt förfarande,
som det man finner i Aftonpostens polemik un-
der de sednare veckorna.
Vi anse nu för en skyldighet att tillägga nå-
gra ord, i anledning af Afltonpostens svar på
vårt spörsmål, huruvida den delar hr kapten
Kylbergs mening om det hvilande representa-
tionsförslaget. Aftonposten har med häftighet
förklarat, att den åtminstone tjugo gånger sagt,
att det hvilande förslaget har fel och brister,
samt långt förut, före t. ex. hr kapten Kyl-
berg, erkännt detsamman (nemligen detsamma
som hr kapten Kylberg yttrat); och Aftonpo-
sten menar, att vi nu blott skulle haft för af-
sigt att genom den framställda frågan, när den
besvarades, inbilla läsaren att Aftonbladet hade
nu först framfvungit ett sådant svar.
Denna sista supposition är ett misstag. Af-
tonbladet vet, och publiken har nog sett, att
äfven Aftonposten någongång i förbigående ta-
lat om, att det hvilande förslaget kan hafva
fel och brister. Till bevis, att Aftonbladet icke
heller undanhållit detta omdöme från sina lä-
sare, torde man påminna sig att Aftonbladet
för några månader sedan upptog och berättade
för sin publik, när A. P. hade talat om den
famösa engelska radikalern, som hade förklarat,
att förslaget hade flera väsendtliga brister.
Vi uppmanade då t.o.m. Aftonposten att bedja
den engelska radikalern, att närmare specificera
dessa brister, emedan de kanske kunde befinnas
så väsendtliga, att det vore mindre rådligt att
antaga förslaget. Men vi bedja om ursäkt, att
emellan dessa förklaringar, och det omdöme hr
kapten Kylberg yttrat, finnes likväl stor åtskillnad.
Man kan i sådana ämnen icke vara för mycket
noggrann i bestämmandet af ordens betydelse;
och det fägnar oss derföre, i fall vi nu uppfat-
tat Aftonpostens mening rätt, att erfara, det
denna är densamma som hr kapten Kylbergs,
d. v. s. att det hvilande förslaget är i många hän-
seenden bristfälligt, och på långt när icke uppfyller
nationens billiga fordringar på en tidsenlig re-
form i representationen,. Hela publiken torde
finna, att denna trosbekännelse af en publicist
angående sjelfva hufvudsaken, utgör en ut-
gångspunkt, hvilken är af så stor vigt att hafva
fått tillräckligt bestämd, att man icke bör
ångra det lilla besvär, som det kunnat kosta
att komma till öfverensstämmelse derom. Se-
dan A. P. nu afgifvet en högtidlig förkla-
ring, att den redan länge hyst samma öfver-
tygelse härom som kapten Kylberg, en för-
klaring som vi nu blott hoppas måtte få stå
fast, och icke återtagas, så bör detta komma
att betydligt underlätta diskussionerna öfver
de delar af representationsfrågan hvarom man
i öfrigt kan vara af olika tanka.
PROFESSOR S. LOVENS FJERDE
FÖRELÄSNING.
Den sednare hälften af den föregående föreläsnin-
gen lemnade en framställning af Molluskernas ena
stora afdelning, neml Musslorna, hvilkas karakter
-. K Ia alÄal anm Iinnaelit kbranne
ry
omr
PR
Mm tr 5 ee nm mr cc
omm DO DA va
-
Am
- An
S
foot. in
fo
S
FN
u
h
n
falll--e-l
S