AUC et UPF ETGLES SRASSUSv SS ev ämnat hos mångas insändare af artiklar, hvilka red. meddela, ren hyarmed dröjsmål uppstått i anledning af brist på napper af det större formatet, som nu snart, sedso sjöfarten hunnit öppnas, kan hitvändana insända artiklar anse vi oss serskildt böra nämna en och annan som angår försvarsverket och åt hvilka framdeles skall lemnas plats under en sorshild stående rubrik, benämnd Militärafdelning. tas. Ibla EO — Aftoneller Morgonposten visade i går på nära te spalter, att han ännu fortfarande betinner sig i en feberskakning vid tanken på Aftonbladet, allt under den förvillelsen, att vi drifvas af begär att förfölja person, new:ligen Aftonpostens redaktörers, samt nedsätta och skada. Han ser i Aftonbladet aumera blott dikter och förtiganden, som gått till en förfärande grofhet,, — ett skrymteri och en lömskhet, hvars djup en oförderfvad menniska vämjes vid att mäta; man häpnar för denna perversitet, att blott för det man :ger en större publik, begagna detta till nedsättande af motståndares heder och ära m. m. — och på detta sätt fortgår det hela vägen. Under tiden kort efter februari-revolutionen utkommo i Paris, såsom bekant är, en mängd smålidningar för 1 sou, hvilka genom sin våldsamma ton samt genom de kalomnier och förbannelser de utstötte mot sina motståndare, bildade en serskild afdelning af pressen, som skiljde sig ifrån de större dagliga tidningarne till hela sin fysionomi. En af de våldsammaste bland dessa tidningar kallades Le pere Duchesne, ett namn, upptaget efter en af de ryktbaraste och häftigaste gamla revolutionstidningarne i början af 1790-talet; dessa småtidningar utropades på gatorna; och personer, som besökte Paris kort efter revolutionen, hafva berättat, att en al försäljarne, för att draga till sig kunder, oupphörligen plägade ropa: Kom hit go vänner och läs, så ska ni få se huru arg gubben Duchsne är i dag! — Det torde likväl vara svårt att föreställa sig, det de fransyska demagogtidningarne kunnat mot sina motpartier uppenbara en mera ansträngd ytterlighet i tonen, än man återfinner i den omtalta Aftonpost-artikeln, enligt de uttryck vi citerat, och flera andra; och man skulle med allt skäl kunna, blott med utbyte af det fransyska namnet Duchåsne mot något svenskt vinternamn, utropa: Kom hit, go vänner, ska ni få höra huru arg fader Snögubbe är i dag! — Det enda verkligt besynnerliga, och hvilket förekommer såsom en af dessa oförklarliga naturens lekar, hvilka någon gång inträffa, t. ex. med den för ett par år sedan i tidningarne omtalta gumsen, som befanns hafva sväljt en gris, är, att uti ett grått papper finna ett så vådiigt och exploderande innanmäte. Och hvad är nu egentliga orsaken till detta och flere föregående så hotande utbrott? Man söker förgäfves ifrån början till slut i artikeln någon dertill gilven anledning i sak; ty att en sådan hänförelse skulle kunna förorsakas blott af Aftonbladets fråga huruvida Aftonposten instämmer i hr kapten Kylbergs tanka irepresentationsfrågan, är mindre troligt; och detta är likväl det enda, som finnes vidrördt i sak. I brist af närmare uppgifter från A. P:s sida, på hvad sätt eller genom hvilka yttranden Aftonbladet gjort sig skyldigt att så der anses för en riktig varulf, måste vi således söka efter någon anledning, och kunne, uppriktigt sagdt, icke igenfinna denna annat än i förargelsen deröfver, att Aftonbladet sökt obligera yrkesbrodren att icke traktera sin publik med falska citationer af våra ord och yttranden. Det är visst obehagligt att nödgas falla besvärlig genom enträgenhet, men vi kunna icke hjelpat. Den stora allmänheten, som blott flygtigt läser tidningspolemik, utan att göra sig mödan att närmare taga reda på hvem som har rätt eller icke, utan vanligen håller sig vid den gamla satsen, att det aldrig är ens skull att två träta, torde icke heller i närvarande fall hafva observerat den operationsplan, som nu föregår i Aftonposten. Det torde derföre tillåtas återkalla i minnet, att hr Dalman i Aftonposten för någon tid sedan företog ett slags revy af Aftonbladets äldre yttranden i representationsfrågan, hvilken revy genomgick en serie af 4 eller 3 långa artiklar. Hvad var syftningen af denna revy? Att söka inplanta hos läsaren, att Aftonbladet hade yttrat sig i representationsfrågan än hit, än dit, allt eftersom det fallit sig, utan att ledas af några grundsatser; att dess karakter följaktligen vore oefterrättlighetens, att oförenliga inkonseqvenser mellan förr och nu egde rum, hvaremot Aftonposten framställde sig sjelf såsom den der både i denna och andra frågor städse hade varit densamme, — en, om vi så få uttrycka oss, Politisk toujours Elroth. Kollegan torde så mycket mindre kunna neka att hans syftning och bemödande varit att nedsätta Aftonbladets och dess förläggares politiska och moraliska personlighet, som man ständigt läser upprepade bevis derpå, och sednast den nyss omtalta massan af skymford och smädeliga uttryck i det sista numret. Det kan åtminstone icke sägas att dessa hafva någon aktningsbetygelse till föremål. Nåväl! bärtill har han full Tätt, om det kan bevisas; men vi påstå och ämna fasthålla det, att han icke har rätt att citera våra ord falskt, och gifva åt lösryckta stycken en annan tydning än de få om man läser meningen till punk... Vi påstå derföre, om Aftonposten ofrivilligt begått en sådan orättvisa, att det är en skyldighet att erkänna den; men om den skett med fullt uppsåt, så måste det i alla afseenden anses såsom en kalomni, en lögnaktig och vrängd uppgift till allmånhetens förvillande. Nu hade Aftonposten, i och för sitt nyssnämnda vackra ändamål att framställa Aftonbladet såsom opålitligt och inkonseqvent, hufvudsakligen fästat sig vid en artikel för den 21 December 1846, hvaraf strödda utdrag gjorJaa för att haviga La äm 11 Ia Jan tilan