AUC et UPF ETGLES SRASSUSv SS ev
ämnat
hos mångas insändare af artiklar, hvilka red.
meddela, ren hyarmed dröjsmål uppstått i anledning
af brist på napper af det större formatet, som nu
snart, sedso sjöfarten hunnit öppnas, kan hitvän-
dana insända artiklar anse vi oss ser-
skildt böra nämna en och annan som angår försvars-
verket och åt hvilka framdeles skall lemnas plats
under en sorshild stående rubrik, benämnd Militär-
afdelning.
tas. Ibla
EO
— Afton- eller Morgonposten visade i går
på nära te spalter, att han ännu fortfa-
rande betinner sig i en feberskakning vid tan-
ken på Aftonbladet, allt under den förvillel-
sen, att vi drifvas af begär att förfölja per-
son, new:ligen Aftonpostens redaktörers, samt
nedsätta och skada. Han ser i Aftonbladet
aumera blott dikter och förtiganden, som
gått till en förfärande grofhet,, — ett skrym-
teri och en lömskhet, hvars djup en oför-
derfvad menniska vämjes vid att mäta; man
häpnar för denna perversitet, att blott för
det man :ger en större publik, begagna detta
till nedsättande af motståndares heder och
ära m. m. — och på detta sätt fortgår det hela
vägen.
Under tiden kort efter februari-revolutionen
utkommo i Paris, såsom bekant är, en mängd
smålidningar för 1 sou, hvilka genom sin våld-
samma ton samt genom de kalomnier och för-
bannelser de utstötte mot sina motståndare,
bildade en serskild afdelning af pressen, som
skiljde sig ifrån de större dagliga tidningarne
till hela sin fysionomi. En af de våldsamma-
ste bland dessa tidningar kallades Le pere Du-
chesne, ett namn, upptaget efter en af de rykt-
baraste och häftigaste gamla revolutionstidnin-
garne i början af 1790-talet; dessa småtidnin-
gar utropades på gatorna; och personer, som
besökte Paris kort efter revolutionen, hafva
berättat, att en al försäljarne, för att draga
till sig kunder, oupphörligen plägade ropa:
Kom hit go vänner och läs, så ska ni få se
huru arg gubben Duchsne är i dag! — Det
torde likväl vara svårt att föreställa sig, det
de fransyska demagogtidningarne kunnat mot
sina motpartier uppenbara en mera ansträngd
ytterlighet i tonen, än man återfinner i den
omtalta Aftonpost-artikeln, enligt de uttryck
vi citerat, och flera andra; och man skulle
med allt skäl kunna, blott med utbyte af det
fransyska namnet Duchåsne mot något svenskt
vinternamn, utropa: Kom hit, go vänner, ska
ni få höra huru arg fader Snögubbe är i
dag! — Det enda verkligt besynnerliga, och
hvilket förekommer såsom en af dessa oför-
klarliga naturens lekar, hvilka någon gång in-
träffa, t. ex. med den för ett par år sedan i
tidningarne omtalta gumsen, som befanns hafva
sväljt en gris, är, att uti ett grått papper finna
ett så vådiigt och exploderande innanmäte.
Och hvad är nu egentliga orsaken till detta
och flere föregående så hotande utbrott?
Man söker förgäfves ifrån början till slut i ar-
tikeln någon dertill gilven anledning i sak;
ty att en sådan hänförelse skulle kunna för-
orsakas blott af Aftonbladets fråga huruvida
Aftonposten instämmer i hr kapten Kylbergs
tanka irepresentationsfrågan, är mindre troligt;
och detta är likväl det enda, som finnes vid-
rördt i sak. I brist af närmare uppgifter från
A. P:s sida, på hvad sätt eller genom hvilka
yttranden Aftonbladet gjort sig skyldigt att så
der anses för en riktig varulf, måste vi således
söka efter någon anledning, och kunne, upp-
riktigt sagdt, icke igenfinna denna annat än i
förargelsen deröfver, att Aftonbladet sökt obli-
gera yrkesbrodren att icke traktera sin publik
med falska citationer af våra ord och yttran-
den. Det är visst obehagligt att nödgas falla
besvärlig genom enträgenhet, men vi kunna
icke hjelpat. Den stora allmänheten, som
blott flygtigt läser tidningspolemik, utan att
göra sig mödan att närmare taga reda på hvem
som har rätt eller icke, utan vanligen håller
sig vid den gamla satsen, att det aldrig är ens
skull att två träta, torde icke heller i närva-
rande fall hafva observerat den operationsplan,
som nu föregår i Aftonposten. Det torde der-
före tillåtas återkalla i minnet, att hr Dalman
i Aftonposten för någon tid sedan företog ett
slags revy af Aftonbladets äldre yttranden i
representationsfrågan, hvilken revy genomgick
en serie af 4 eller 3 långa artiklar. Hvad var
syftningen af denna revy? Att söka inplanta
hos läsaren, att Aftonbladet hade yttrat sig i
representationsfrågan än hit, än dit, allt efter-
som det fallit sig, utan att ledas af några
grundsatser; att dess karakter följaktligen vore
oefterrättlighetens, att oförenliga inkonseqven-
ser mellan förr och nu egde rum, hvaremot
Aftonposten framställde sig sjelf såsom den der
både i denna och andra frågor städse hade va-
rit densamme, — en, om vi så få uttrycka
oss, Politisk toujours Elroth. Kollegan torde
så mycket mindre kunna neka att hans syft-
ning och bemödande varit att nedsätta Afton-
bladets och dess förläggares politiska och mo-
raliska personlighet, som man ständigt läser
upprepade bevis derpå, och sednast den nyss
omtalta massan af skymford och smädeliga ut-
tryck i det sista numret. Det kan åtminstone
icke sägas att dessa hafva någon aktningsbety-
gelse till föremål. Nåväl! bärtill har han full
Tätt, om det kan bevisas; men vi påstå och
ämna fasthålla det, att han icke har rätt att
citera våra ord falskt, och gifva åt lösryckta
stycken en annan tydning än de få om man
läser meningen till punk... Vi påstå der-
före, om Aftonposten ofrivilligt begått en så-
dan orättvisa, att det är en skyldighet att er-
känna den; men om den skett med fullt upp-
såt, så måste det i alla afseenden anses såsom
en kalomni, en lögnaktig och vrängd uppgift
till allmånhetens förvillande.
Nu hade Aftonposten, i och för sitt nyss-
nämnda vackra ändamål att framställa Afton-
bladet såsom opålitligt och inkonseqvent, huf-
vudsakligen fästat sig vid en artikel för den
21 December 1846, hvaraf strödda utdrag gjor-
Jaa för att haviga La äm 11 Ia Jan tilan