litliga antaga data och siffror, hvilka, efter
hvad det vilte synas, blifvit honom: såsom så-
dana förespeglade, men som vore ingenting
mindre än riktiga. — En sorts granskning
företogs af de data, som dels nämnde ledamot,
dels vice talmannen i borgarståndet, hr Brinck,
framlagt i frågan, och hvarje argumentation
slutades naturligtvis dermed, att motståndar-
nes uppgifter befunnos alldeles oriktiga; hvar-
före också brochyrförfattaren i slutet uttryektle
det hoppet, att förenämnde riddarhusledamot
icke skulle underlåta att lemna en villig upp-
märksamhet åt den nu verkställda korrektio-
nen af hans kalkyler. — Uti denna skrift åter-
finner man äfven det påståendet, att från
Holland icke närmare officiell upplysning kan
erhållas, än som i den föregående skriften
pblifvit meddelad; och om hvilken upplysning
man nemligen redan hade visat, att den inne-
fattade en orimlighet. Orsaken, — nemligen
-hvarföre icke närmare officiell upplysning kunde
erhållas — påstods äfven nu vara, att man i
Holland för andra nationer, men troligen mest
för Holländarne sjelfve icke vill fullständigt
och autentikt tillkännagifva verkliga belop-
pet af den ifrågavarande beskattningen, utaf
hvars bestånd stora och högst mäktiga inter-
essen der hafva fördelx. Slutligen försmådde
den nyssnämnde brochyrförf. icke, att till stöd
för sin talan åberopa en afhandling om fattig-
väsendet af hr Georg Svederus, hvari på ett
ställe förekommit något angående Tyska tull-
föreningens förhållande till de Belgiska raffi-
nadörerne.
I sammanhang härmed underlät prohibitiv-
intresset icke, att framställa de handlande i lan-
det såsom intresserade att gynna utländsk fa-
brikation framför den inhemska, och att angif-
va detta såsom orsaken, hvarföre så många af
dem äro frihandelsvänner,. — Vi förbigå de
otaliga försök, som jemte allt detta gjordes att
kasta en skugga af misstanka på de organer af
pressen, som vågade alt höja sin röst emot mo-
nopoliinteresset och yrka på någon modifikation
deri, såsom om de skulle varit ingenting min-
dre än köpte af utlänningen i ändamål att rui-
nera de svenska fabrikerna, och taga brödet ur
munnen på den svenska arbetaren, m. m. Hela
denna massa af humbug och försåtliga tillställ-
ningar är utan tvilvel ännu i friskt minne; och
vi anse det derföre af en icke ringa vigt att
fästa uppmärksamhet på den faktiska och obe-
stridliga v: derläggning, som nu skeende inköp
eller utvidgnivgar af redan befintlige socker-
bruksanläggningar gifva åt alla de föregående
försäkringarne. En större sockerbruksidkare,
som redan är hemma i rörelsen, och som såle-
des är fullkomligt i stånd att öfverväga sin egen
fördel, utvidgar icke sin näring i den stund
densamma skulle stå i fara att gå under i följd
af en förändring i tullagstiftningen. — Emel-
lertid har man sett, icke blott att regeringen
hade blifvit missledd, att i sin tullproposition
vid riksdagens början föreslå en tullbestämmel-
se, som onödigtvis hade belagt landet med om-
kring en half million riksdalers onödig beskatt-
ning, till förmån för ett enda interesse; utan
det var äfven, t. o. m. efter de upplysningar
som till vederläggning af förespeglingarna fram-
kommit under riksdagen, hardt nära att socker-
fabrikanternes bearbetningar för att få bibehål-
la hela importförbudet hade lyckats, då kongl.
kommers-kollegium och general-tullstyrelsen
redan hade blifvit vunne på deras sida, och
trodde att fara skulle uppstå genom den af
ständerna fastställda tullen. — Det är icke för
att ånyo uppröra några bittra känslor i afseen-
de på sjelfva hufvudsaken, som vi påmint här-
om, utan emedan det synes icke vara otjenligt
att vederbörande toge hvad som i denna sak
passerat ad notam, såsom en nyttig varning
och vink, alt till nästa riksdag låta närmare
undersöka de förhållanden, som höra till tull-
lagsstiftningen, för alt då kunna framlägga ett
mera på sakkännedom grundadt arbete. Man bör
icke glömma, att det enskilda interesset alltid
är vaket, och vet förskaffa sig målsmän, för att
söka inkräkta på det allmänna, men att det är
statsmakternas pligt att vårda detta sednare.
Det finnes visserligen ännu en annan afdel-
ning af sockertullsfrågan att afhandla, som icke
är stort mindre vigtig än den föregående, men
härtill få vi tilllälle att återkomma en annan
gång.