HULE Ef BJjÄly SUR TSE er 0 MR och ibland dem äfven af sådana kreatur, som aldrig smakat drank. ANNU NÅGRA ORD OM IMPORTTULLEN PÅ RAFFINADSOCKER. Sedan regeringen fattade sitt beslut att raffinadsocker efter 4850 års början får införas emot en tullafgift af 3 skillingar banko (hvartill ännu komma några andra afgifter, som öka densamma) har det försports att flera sockerfabrikanter, synnerligast på vestra kusten, ämna betydligt utvidga sina tillverkningar, och sednast omförmäldes för några dagar sedan efter en landsortstidning, att ett handelshus i Götheborg inköpt ett sockerbruk i Landskrona, hvilket skall komma att inrättas för tillverkning af flera millioner skålpund. Aftonbladet anser sig hafva skäl att fästa någon vigt vid denna omständighet, icke blott derföre att den på ett faktiskt sält bekräftar vårt redan under riksdagen gjorda påstående, att sockerfabrikationens upphörande i vårt land alldeles icke vore att befara såsom följd af nämnde tullafgifts antagande, utan äfven emedan den lemnar tillfälle att belysa vissa förhållanden i den tvist, som under sistlidne riksdag fördes angående sockertullen. Det är nemligen bekant, att då några riksdagsmän samt några af pressens organer, hvaribland i synnerhet Aftonbladet, yrkade på importförbudets borttagande och påstodo, att ej blott den i utbyte mot detta förbud af fabrikanterna begärda tull af G sk. 8 runstycken banko, utan äfven den af regeringen föreslagna af 6 sk. banko, vore öfverdrifvet hög, så bestriddes detta yrkande icke allenast på det ifrigaste af prohibitivsystemets anhängare på riksdagen, utan särskilda skrifter utgålvos äfven, hvari man sökte bevisa, att en minskning af den begärda skyddsafgiften icke skulle kunna ske utan den inhemska sockerraffineringens ruin. En af dessa skrifter, på några och 40 qvartsidor, hade till titel: något till svar på de emot sockerfabrikanterna gjorda tillmälen, samt om tullagstiftningen för socker, i anledning af K. M:ls förslag till ny tulltaxa. Författaren af denna skrift hade uppställt en massa af beräkningar och uppgifter angående sockerbrukstillverkningen i andra länder, och de stora förmåner sockerbruksidkarne derstädes skola hafva fått sig förunnade; f hvilket allt nu skulle dra gas den slutsatsen, att dessa främmande sockerbruksidkare ovilkorligen skulle kunna undersälja våra egna, om tullen bestämdes under 10 sk. rgs, hvilket skriftens författare hade på nageln uträknat såsom det aldra minsta, som kunde komma i fråga, ifall man icke ville rent af förstöra fabrikanterne och med dem den hufvudsakligaste sysselsättningen för den transatlantiska skeppsfarten med svenska fartyg. Men i synnerhet var, såsom man torde erinra sig, den förespeglade ofantligt höga exporttullen å raffinad i Holland och Belgien det vapen, bvarmed fabrikanterne och deras författare slogo alla motståndare till marken. Här hjelpte det icke ens att komma med vederläggning genom motsatta siffror, eller att uppmana vederbörande myndigheter att förskaffa sig noggranna och officiella intyg öfver sakens beskaftenhet, i anseende dertill, att prohibitisternas uppgiller syntes misstänkta; det Lette då, att frågan om den verkliga exportpremien i Holland och Belgien vore en hemlighet, som regeringen derstädes på inga vilkor ville uppenbara, och ätt endast några få af de större raffinadörerne eller handelshusen på platsen hade rätt reda derpå, men hvilka. väl aktade sig alt tala omet. Det var blott en omständighet, hvaröfver det var rent af omöjligt att få prohibisternes försvarare att öppna munnen, nemligen öfver den frågan, huru det vore möjligt för sockerfabrikanterne, att under så ofördelaktiga omständigheter, som de påstått egå rum, likväl kunna sälja socker i Finland, i konkurrens med det holländska och belgiska, så framt icke antingen deras uppgifter om exportpremierna i sistnämnda länder voro oriktiga, eller ock exportpremien härifrån Sverge så öfverdrifvet hög, att densamma icke allenast lemnade ersättning för den utgifna tullafgiften på råsockret, utan äfven mer än motvägde den förmån, som de täflande främ rande fabrikanterne skulle hafva af sina exportpremier, En tid derefter, och sedan åtskilliga af de argumenter, som. i den nyssnämnde skriften blifvit framställda, hade tagits i skärskådande under diskussionerna vid riksdagen, samt sifferuppställningarne till förmån för förbudets bibehållande blifvit något mera genomskinliga, utkom en ny skrift, med den korta: titeln: Om sockertullen,, hvilken, likasom den -föregående, icke var ämnad till försäljning i bokhandeln, utan utdelades bland bevillningsutskottets ledamöter och andra riksdagsmän. Denna skrift var hufvudsakligen ställd på att gendrifva en ledamot af ridderskapet och adeln, som något utförligare -behandlat denna fråga. Under en skenbar moderation och artighet i skrifsättet från brochyrförfattarens sida, vittnade dock det hela om syftningen att imponera medelst en mycket säker och afgörande ton. Den nyssnämnde ledamoten fick sålunda veta, att ovana vid sådana ärenders behandling, egen bristande sakkännedem, och en måBhända cf oue, LÄRA hall förladt inn set