Bör gäldsltuguvaktmästare ersätta den skada, som genom hans förseelse tillfogas borgenär? Simläraren C. A. Gustavi hade såsom skeppstimmermannen Christian Petterssons rättsinnehafvare Jätit den 214 Februari 1848 å gäldstugan här i Stockholm bysätta förre läderhandelsbetjenten Johan Pettersson för en skuld af 300 rdr bko i kapital och 33 rdr 16 sk. s. m. i ränta och lagsökningskostnad. Gustavi deponerade till bestridande af hans underhåll 7 rdr 24 sk. Den 4 April lösgaf vaktmästaren vid gäldstugan Fredrik Kjellin den bysatte Pettersson, under förmodan att den deponerade underhållssumman vore slut och Gustavi försummat insätta nya medel till Petterssons traktamente. Gustavi uppgjorde likväl en beräkning stödd på intyg från stadens kammarkontor om brödpriset i stadens häkten och från fingvårdsstyrelsen om priset på bröd i kronans fängelser under den tid af 42 dagar, som Pettersson sutit bysatt, enligt hvilken, i fall det förra brödpriset skulle beräknas vid gäldstugan, underhållsmedel varit insatta för ännu en dag och, om det sednare priset skulle gälla säsom norm, hvilket ock Gustavi, på grund af åberopade kongl. förordningarn? d. 6 April 4813 och 7 Mars 4855, yrkade, för 6 dagar. Till följe häraf ansåg han Kjellin icke hafva haft rätt att Pettersson lösgifva och yrkade hos öfverståthållareembetet att Ijellin måtte åläggas ersätta Gustavi, dennes fordran hos Pettersson, å hvilken Gustavi numera, då han en gång för denna skuld varit bysatt, icke hade några band till dess tvingande. Öfverståthållareembetet förviste målet till vederbörlig domstol, hvarefter Gustavi till kämnersrätten instämde Kjellin, der han likväl afstod från all talan i kriminelt hänseende och endast yrkade penningeersättning. Här medgaf Kjellin sig till följe af missräkning hafva vållat, att Gustavi förlorat den magt att tvinga Pettersson till betalning, som bysättningsrätten meddelar en fordringsägare, men påstod att missräkningen blott gälde en dag och yrkade varda fri från krafvet. Kämnersrätten dömde den 22 Maj att ;ehuru beträffande Gustavis yrkande att Kjellin måtte förpligtas sjelf gälda den skuld med ränta och omkostnader, hvarför Pettersson varit bysatt, upplyst och af Kjellin medgifvet vore, det han lösgifvit Pettersson en dag förr, än den till gäldenärens underhåll af Gustavi förskottsvis erlagde summa åtgålt; likväl och emedan ej visadt blifvit att derigenom någon skada Gustavi tillskyndats; fann kämnersrätten hans berörde yrkande icke kunna bifallas, likasom Gustavis påstående om ersättning för rättegångskostnaden ogillades. Emot denna dom erlade Gustavi vad och fullföljde sin talan i rådhusrätten, der Kjellin bestridde densamma och båda ömsesidigt fordrade godtgörelse för rättegångskostnader. Under tiden stämdes Gustavi till kämnersrätten af hofrätts vice notarien Carl Oscar Zethreus, såsom skeppstimmermannen Christian Petterssons Trtättsinnehafvare, för eu af Gustavi till denne sednare den 46 Februari utgifvet recipisse, hvarmedelst han, som samma dag af Christian Pettersson cemottagit ett Kongl. hofrättens laga kraftvunna utslag å 300 rdr jemte ränta och expencer, hvilka Johan Pettersson blifvit dömd att gälda, åtagit sig, för den händelse Gustavi skulle nödgas bysätta Johan Pettersson, att icke bevilja Johan Pettersson någon utgång från gäldstuguhäktet eller utan C. Petterssons medgifvande honom derifrån frigifva, vid äfventyr att Gustavi till innehafvaren af recipisset genast skulle utbetala nämnde fordran 300 rdr bko, 40 rdr förskotter, ränta och expencer. Till följe häraf älades Gustavi den 48 Juli af kämnersrätten att till Zethreus gälda allt detta, och vid rådhusrätten företedde han detta utslag jemte af Zethreus å utslaget tecknadt qvitto, att Gustavi till fullo liqviderat nämnde utslags innehåll. Rådhusrätten dömde likväl att som det särskilda förhållande hvaruppå berörde Gu stavi emotgångne dom finnes grundad, icke bevisligen varit vaktmästaren Kjellin kunnigt den tid, då handelsbetjenten Pettersson från gäldstuguhäktet af Kjellin frigafs; alltså och då i öfrigt Gustavis emot Kjellin i målet väckta ersättningsanspråk finnes grundadt, icke på något med Kjellin träffadt aftal eller af honom åtagen förbindelse, utan endast deruppå att Kjellin, uti utöfningen af den honom, såsom vaktmästare vid härvarande gäldstuguhäkte, af öfverståthållareembetets kansli anförtrodde tillsyn, sig felaktigt förhållit, men frågan huruvida, till följd af slik tjenstefelaktighet, Kjellin må kunna den äskade ersättningsskyldigheten i större eller mindre mån tillförbindas, nu, såsom af tjenstefelet härflytande och af detsammas bedömande ensamt beroende, icke uti denna i tvistemålsväg instämda sak är eller kan blifva föremål för pröfning; finner rådhusrätten sålunda skäligt gilla och fastställa det slut, hvaruti kämnersr rätten stannat, att, uppå af Gustavis åkäran i förevarande mål, den yrkade ersättningsskyldigheten förklaras icke kunna vaktmästaren Kjellin åläggas; dock att rättegångskostnaden parterne emellan skäligen qvittas. Sedan Gustavi mot denna dom i vederbörlig ordning erlagt vad, har han till hofrätten inkommit med en libell, deruti han hufvudsakligen andrager, att enär rådbusrätten tyckes vilja antaga att det varit Gustavis skyldighet underrätta Kjellin om innehållet af recipisset, sådant varit honom omöjligt, emedan detsamma innehades af hufvudmannen, och äfven orimligt derföre, att hans betalningsskyldighet ej inträffade förr än efter det Kjellin frigifvit Johan Pettersson, och i afseende å rådhusrättens utlåtande att någon ersättningsskyldighet ej kan ådömas Kjellin, emedan han ej blifvit instämd för tjensteförsummelse, att Gustavi såväl inför öfverståthållareembetets kansli, som inför kämnersrätten, å honom yrkat ansvar för denna försummelse, men derifrån afstått, på uppmaning af kämnersrättens ordförande, helst någon afsigt att skada Kjellin icke varit för handen, och det, enligt Gustavis åsigt, bordt åligga Konungens fogat, att för Kjellins förseelse låta i vederbörlig ordning tilltala honom, då en sådan anmälan derom, som den af Gustavi gjorda, blifvit fogaten kunnig; icke eller borde, enligt Gustavis förmenande, rättigheten att fordra ersättning för en förlust, som genom en förseelse blifvit honom tillskyndad, kunna honom betagas, derföre att han af medlidande afstår från yrkandet om ansvar för slik förseelse; förmenande dessutom Gustavi, att des sätt, hvarpå öfverståthållareembetet och underrätterna behandlat denna fråga, lemnar gäldstuguvaktmästaren rättighet att, när det faller honom in, utsläppa alla de bysatte, heldst de böter, som han i thy fall skulle kunna åläggas utgifva, endast uppgå till 46 rdr 32 sk. bko, och om det förhållande möjligen inträffade, att vid Julteller Midsommar funnes bysatta 23 personer, så skulle troligen hvar och en vara högst belåten att af dem gratifikation, stor 2 rdr bko, som vid dessa helger bestås hvarje bysatt, till vaktmästaren afstå 1 rdr 16 sk., som föl samtlige utgöra 53: 46, med vilkor att han utsläpptc dem allesammans. Vaktmästaren kunde då utan af. saknad af dessa medel utbetala 46: 32 i böter och ändock ega en dylik summa qvar till firande af hög; tiden,, kommande förlusten att drabba borgenärerna som betagas den i lag dem tillagda rättighet att bya MU R Rn RT