Bör gäldsltuguvaktmästare ersätta den skada, som
genom hans förseelse tillfogas borgenär?
Simläraren C. A. Gustavi hade såsom skeppstim-
mermannen Christian Petterssons rättsinnehafvare
Jätit den 214 Februari 1848 å gäldstugan här i Stock-
holm bysätta förre läderhandelsbetjenten Johan Pet-
tersson för en skuld af 300 rdr bko i kapital och
33 rdr 16 sk. s. m. i ränta och lagsökningskostnad.
Gustavi deponerade till bestridande af hans under-
håll 7 rdr 24 sk. Den 4 April lösgaf vaktmästaren
vid gäldstugan Fredrik Kjellin den bysatte Petters-
son, under förmodan att den deponerade underhålls-
summan vore slut och Gustavi försummat insätta
nya medel till Petterssons traktamente. Gustavi
uppgjorde likväl en beräkning stödd på intyg från
stadens kammarkontor om brödpriset i stadens
häkten och från fingvårdsstyrelsen om priset på
bröd i kronans fängelser under den tid af 42 dagar,
som Pettersson sutit bysatt, enligt hvilken, i fall det
förra brödpriset skulle beräknas vid gäldstugan, un-
derhållsmedel varit insatta för ännu en dag och, om
det sednare priset skulle gälla säsom norm, hvilket
ock Gustavi, på grund af åberopade kongl. förord-
ningarn? d. 6 April 4813 och 7 Mars 4855, yrkade,
för 6 dagar. Till följe häraf ansåg han Kjellin icke
hafva haft rätt att Pettersson lösgifva och yrkade
hos öfverståthållareembetet att Ijellin måtte åläggas
ersätta Gustavi, dennes fordran hos Pettersson, å
hvilken Gustavi numera, då han en gång för denna
skuld varit bysatt, icke hade några band till dess
tvingande. Öfverståthållareembetet förviste målet till
vederbörlig domstol, hvarefter Gustavi till kämners-
rätten instämde Kjellin, der han likväl afstod från
all talan i kriminelt hänseende och endast yrkade
penningeersättning. Här medgaf Kjellin sig till följe
af missräkning hafva vållat, att Gustavi förlorat den
magt att tvinga Pettersson till betalning, som bysätt-
ningsrätten meddelar en fordringsägare, men påstod
att missräkningen blott gälde en dag och yrkade
varda fri från krafvet.
Kämnersrätten dömde den 22 Maj att ;ehuru be-
träffande Gustavis yrkande att Kjellin måtte för-
pligtas sjelf gälda den skuld med ränta och omkost-
nader, hvarför Pettersson varit bysatt, upplyst och
af Kjellin medgifvet vore, det han lösgifvit Petters-
son en dag förr, än den till gäldenärens underhåll
af Gustavi förskottsvis erlagde summa åtgålt; likväl
och emedan ej visadt blifvit att derigenom någon
skada Gustavi tillskyndats; fann kämnersrätten hans
berörde yrkande icke kunna bifallas, likasom Gu-
stavis påstående om ersättning för rättegångskostna-
den ogillades. Emot denna dom erlade Gustavi vad
och fullföljde sin talan i rådhusrätten, der Kjellin
bestridde densamma och båda ömsesidigt fordrade
godtgörelse för rättegångskostnader.
Under tiden stämdes Gustavi till kämnersrätten
af hofrätts vice notarien Carl Oscar Zethreus, såsom
skeppstimmermannen Christian Petterssons Trtättsin-
nehafvare, för eu af Gustavi till denne sednare den
46 Februari utgifvet recipisse, hvarmedelst han, som
samma dag af Christian Pettersson cemottagit ett
Kongl. hofrättens laga kraftvunna utslag å 300 rdr
jemte ränta och expencer, hvilka Johan Pettersson
blifvit dömd att gälda, åtagit sig, för den händelse
Gustavi skulle nödgas bysätta Johan Pettersson, att
icke bevilja Johan Pettersson någon utgång från
gäldstuguhäktet eller utan C. Petterssons medgif-
vande honom derifrån frigifva, vid äfventyr att Gu-
stavi till innehafvaren af recipisset genast skulle ut-
betala nämnde fordran 300 rdr bko, 40 rdr förskot-
ter, ränta och expencer. Till följe häraf älades Gu-
stavi den 48 Juli af kämnersrätten att till Zethreus
gälda allt detta, och vid rådhusrätten företedde han
detta utslag jemte af Zethreus å utslaget tecknadt
qvitto, att Gustavi till fullo liqviderat nämnde ut-
slags innehåll. Rådhusrätten dömde likväl att som
det särskilda förhållande hvaruppå berörde Gu stavi
emotgångne dom finnes grundad, icke bevisligen va-
rit vaktmästaren Kjellin kunnigt den tid, då han-
delsbetjenten Pettersson från gäldstuguhäktet af Kjel-
lin frigafs; alltså och då i öfrigt Gustavis emot Kjel-
lin i målet väckta ersättningsanspråk finnes grun-
dadt, icke på något med Kjellin träffadt aftal eller
af honom åtagen förbindelse, utan endast deruppå
att Kjellin, uti utöfningen af den honom, såsom
vaktmästare vid härvarande gäldstuguhäkte, af öf-
verståthållareembetets kansli anförtrodde tillsyn, sig
felaktigt förhållit, men frågan huruvida, till följd af
slik tjenstefelaktighet, Kjellin må kunna den äskade
ersättningsskyldigheten i större eller mindre mån
tillförbindas, nu, såsom af tjenstefelet härflytande
och af detsammas bedömande ensamt beroende, icke
uti denna i tvistemålsväg instämda sak är eller kan
blifva föremål för pröfning; finner rådhusrätten sålun-
da skäligt gilla och fastställa det slut, hvaruti kämnersr
rätten stannat, att, uppå af Gustavis åkäran i före-
varande mål, den yrkade ersättningsskyldigheten för-
klaras icke kunna vaktmästaren Kjellin åläggas;
dock att rättegångskostnaden parterne emellan skä-
ligen qvittas.
Sedan Gustavi mot denna dom i vederbörlig ord-
ning erlagt vad, har han till hofrätten inkommit
med en libell, deruti han hufvudsakligen andrager,
att enär rådbusrätten tyckes vilja antaga att det
varit Gustavis skyldighet underrätta Kjellin om in-
nehållet af recipisset, sådant varit honom omöjligt,
emedan detsamma innehades af hufvudmannen, och
äfven orimligt derföre, att hans betalningsskyldighet
ej inträffade förr än efter det Kjellin frigifvit Jo-
han Pettersson, och i afseende å rådhusrättens ut-
låtande att någon ersättningsskyldighet ej kan å-
dömas Kjellin, emedan han ej blifvit instämd för
tjensteförsummelse, att Gustavi såväl inför öfver-
ståthållareembetets kansli, som inför kämnersrätten,
å honom yrkat ansvar för denna försummelse, men
derifrån afstått, på uppmaning af kämnersrättens
ordförande, helst någon afsigt att skada Kjellin icke
varit för handen, och det, enligt Gustavis åsigt, bordt
åligga Konungens fogat, att för Kjellins förseelse
låta i vederbörlig ordning tilltala honom, då en så-
dan anmälan derom, som den af Gustavi gjorda,
blifvit fogaten kunnig; icke eller borde, enligt Gu-
stavis förmenande, rättigheten att fordra ersättning
för en förlust, som genom en förseelse blifvit honom
tillskyndad, kunna honom betagas, derföre att han
af medlidande afstår från yrkandet om ansvar för
slik förseelse; förmenande dessutom Gustavi, att
des sätt, hvarpå öfverståthållareembetet och under-
rätterna behandlat denna fråga, lemnar gäldstugu-
vaktmästaren rättighet att, när det faller honom in,
utsläppa alla de bysatte, heldst de böter, som han i
thy fall skulle kunna åläggas utgifva, endast uppgå
till 46 rdr 32 sk. bko, och om det förhållande möj-
ligen inträffade, att vid Julteller Midsommar fun-
nes bysatta 23 personer, så skulle troligen hvar och
en vara högst belåten att af dem gratifikation, stor
2 rdr bko, som vid dessa helger bestås hvarje by-
satt, till vaktmästaren afstå 1 rdr 16 sk., som föl
samtlige utgöra 53: 46, med vilkor att han utsläpptc
dem allesammans. Vaktmästaren kunde då utan af.
saknad af dessa medel utbetala 46: 32 i böter och
ändock ega en dylik summa qvar till firande af hög;
tiden,, kommande förlusten att drabba borgenärerna
som betagas den i lag dem tillagda rättighet att by-
a MU R Rn RT