nrade, och eh Sskvdring al acras lortjenster om
I vetenskaperna och akademien. Pen inskränkta
iden nödgade dock talaren att blott i korthet
jydröra det i afseende på Berzelii frånfälle så
ri. haltiga ämnet; men förlustens vigt vitsorda-
des redan genom det dystra uttryck, som vid
blotta häntydningen derpå omisskännligen bredde
sig öfver de sorgklädda akademisternas anleten.
Man varseblef häri likasom en aning att den
store bortgångnes frånvaro kominer icke alle-
nast att saknas för vetenskaperna, utan äfven,
och icke mindre, för akademien sjelf, åt hvil-
ken Berzelii rastlösa nit i 30 år skänkt ett
före honom på lång tid ovanligt lif inom aka-
demiens egen krets och ett förut aldrig anadt
inflytande utom densamma. Berzelii verksam-
bet för vetenskapen och akademien var sådan,
anmärkte talaren, att hela den åt dagens sam-
mankomst bestämda tid skulle blifvit otill-
räcklig till blotta redovisningen för rubrikerna
på hans skrifter och arbeten. Talaren in-
skränkte sig vid detta tillfälle till upplysnin-
gar öfver hvad Berzelius uträttat för akade-
mien sjelf, och egentligen öfver verkan af den
förändring han tillvägabragte genom de af ho-
nom utarbetade Grundreglor för akademien,
hvilka fastställdes i Mars 1820. Såsom ett
särskildt exempel på vigten af denna förän-
dring anfördes, att indelningen af akademiens
ledamöter i särskilda klasser, efter vetenska-
perne, jemte uppdraget åt ledamöterna i hvar
klass att föreslå valet af nya ledamöter inom
klassen, måste medföra hvad som äfven visat
sig inträffa: att hvar klass väljer de största
utmärktheterna inom sin vetenskap, och att
sålunda ingen vetenskap hädanefter äfventyrar
alt inom akademien sakna behöriga represen-
tanter. Hos Berzelii nit för akademiens infly-
tande utom sin krets, är det som allmänheten
står i skuld för akademiens offentliga årsmöten
och de dervid afgifna samt efteråt i tryck all-
mängjorda berättelserna om vetenskaperna s
framsteg, hvilka vunnit en så europeisk upp-
märksamhet, att de merendels ganska skynd-
samt öfversättas på flera utländska språk.
Kommunikationen emellan Svenska Vetenskaps-
akademien och de motsvarande eller dermed
beslägtade föreningarne utrikes samt deras le-
damöter, i afseende på deras skrifter och ar-
beten, ordnades äfven af Berzelius. Genom
sin praktiska blick öfvertygad om kemiens
ständigt tilltagande inverkan på slöjderna och
hvardagslifvets allmänna förhållanden, yrkade
Berzelius med ifver på elementernas af den-
na vetenskap införande vid allmänna un-
dervisningen.
Hr Fåhreus hade författat den af hr Wal-
berg upplästa minnesteckningen öfver Leonhard
Gyllenhaal. Redan från sin ungdom studerade
Gyllenhaal naturhistorien, och efter en kort
militärisk bana återtog han detta studium, åt
hvilket, jemte låndtbruket, han sedan under
sin långa lefnad uteslutande egnade sig. En-
tomologien var den gren af naturalhistorien,
hvarmed han egentligen var sysselsatt, och
hans Insecta Suecica, 4 band, erkännes af sak-
kännare såsom elt klassiskt verk, genom sin
noggrannhet och sin ovanliga klarhet och be-
stämdhet. Nekrologen anförde att Latreille
brukade hos sina elever förorda Gyllenhaal så-
som ett mönster att häri efterfölja och söka
uppnå. Den naturforskare, som sålunda vun-
nit verldsrykte inom sin vetenskap, var för öf-
rigt så anspråkslös i sina hvardagsvanor, att
man såg honom sjelf biträda sitt arbetsfolk vid
jordbruket. Mången gång, berättade nekrolo-
gen, när Gyllenhaals dagsverkare tidigt på mor-
gonen återtogo fortsättningen af en i verket
varande stengärdesgård, faonno de husbonden
redan der före sig, och märkte arbetet hafva
under hans händer framskridit ansenligt från
det ställe, der de lemnat det aftonen förut.
Sin in i sednaste ålderdomen bibehållna helsa
och styrka härledde Gyllenhaal, och sannolikt
med skäl, från detta lefnadssätt.
Efter denna redovisning för akademiens egna
angelägenheter föredrogos årsberättetserna öf-
ver vetenskapernas framsteg. .
Hr Svanberg afgaf berättelsen om kemien.
Bland nyare undersökningar omförmältes den -:
af Rose och Mosander noggrannare än bittills
bestämda atomvigten af titan. Atskilliga nya
syrsättningsgrader af svafvel hafva blifvit upp-
täckta. Platina har af Pettenkofer anträffatsi
gammalt myntsilfver, och af hertig Max af
Leuchtenberg i den siberiska koppar, som an-
vändes i hertigens stora galvanoplastiska an-
stalt i Petersburg. Den härifrån dragna slut-
satsen, att platina skulle vara en mer allmänt
spridd: metall, än man förut afvetat, ansåg hr
Svanberg osäker, af det skälet att det mesta
myntsilfver som i sednare århundraden be-
gagnats inom Europa, härrörer från Amerika,
der äfven platina förekommer, och att Siberien,
hvarifrån den undersökta kopparn hemtats, är
en annan bekant fyndort för platinamalm. At-
skilliga af Peyron och Roysky undersökta
platinaföreningar omnämndes såsom särskildt
vigtiga, af den orsaken, att de äro af samma
slag som de organiska föreningarne, och tros
kunna leda till närmare upplysningar om de
sistnämnda, än man kan vänta genom behand-
lingen af de uteslutande organiska. — Vid en
närmare granskning af de förut gällande atom-
vigterna för molybden, har upptäckts att mo-
Jybdensyran ingår med arsenik en förening af
gul färg, hvartill så obetydlig arseniktillsats
erfordras, att molybdensyran, genom denna lätta
förändring från hvit till gul, kan anses som
ett af de finkänsligaste igenkänningstecken på
närvaron af arsenik. Clemens Ullgren har fun-
nit ett lätt och säkert sätt att skilja antimon
från arsenik. — Bland nya kemiska redskap
förordades en af Wallmark uppfunnen gasome-
ler, såsom utmärkt genom sin enkelhet och
mångsidiga brukbarhet, framför de förut be-
kanta.
I de ännu ofulländade delårne af den stora
Ikemiska lärobok, hvarpå Berzelius arbetade un-
der de sednare åren af sin lefnad, har han an-
gifvit en plan för undersökningarne inom den