sörande signalen till fred eller krig. Orderna;
för preussiska krigshärens rörelse voro både
appsatta och undertecknade, med rum lemnadt
blott för dateringen. . Rustningarne fortsattes i
det vidsträcktaste omfång. Oberäknadt den
redan under vapen befintliga afdelningen af
östra armeen, hade tropparne i Pommern och
Mark blifvit ställda på krigsfot, och hela be-
väringen, omfattande Preussens samtliga vapen-
föra och äfven i vapen öfvade befolkning mel-
lan tjugu och trettiotvå års ålder, hvars upp-
brott nyligen varit i fråga, men blifvit upp-
skjutet, har fått order att hålla sig marschfär-
dig. I hufvudstaden rådde den största enthu-
siasm för kriget, hvilket ansågs för enda med-
let att ihopflicka den trasiga tyska enigheten.
Prinsen af Preussen berättas hafva yttrat, att
han med glädje skall draga svärdet för Preus-
sen och Tyskland; han är utnämnd till öfver-
befälhafvare för preussiska armeen. — Den ry-
ska noten förklarar sig bestämdt till förmån
för Danmarks anspråk. Danska sändebudet var
ännu den 12 qvar i Berlin, och underhandlin-
garne fortforo.
Riksförsamlingen i Frankfurt fortsatte den
21 sina öfverläggningar om Welckerska försla-
get, utan att komma till slutligt resultat. De-
batten var liflig och den afgörande voteringen
skulle försiggå den 22 dennes.
Första voteringspropositionen, minoritetens
förslag: Nationalförsamlingen öfvergår till dag-
ordningen rörande Welckerska förslaget, af-
böjdes med 272 röster mot 267.
Författningsutskottets förslag, som, jemte
frågan om kejsarevärdighetens uppdragande åt
konungen i Preussen, uti 7 punkter ingår i
detaljbestämmelser, afböjdes likaså med 283
röster mot 252.
Vid votering om debattens slut skulle upp-
skjutas till följande dag, den 22 dennes, röstade
274 för och 248 emot propositionen. Slutliga
omröstningen skulle således försiggå sistnämnde
dag.
ÖSTERRIKE.
Från Wien äro underrättelserna af föga vigt.
Latours mördare, hvaribland Wangler, Fischer,
Brambasch, Jurkowitsch och Kohl, blefvo öf-
verbevista om delaktighet i gerningen, hafva
blifvit dömde till döden och deras afrättning
skulle ofördröjligen gå för sig. De 10 studen-
ter, som på revolutionens årsdag inträngt sig!
i Stepbanskyrkan, hafva blifvit enrollerade vid
armen och instuckna bland soldaternas leder.
— Från Pesth och Krakau hade privatunder-
rättelser ingått, enligt hvilka ryska trupperna
otvifvelaktigt komma att gå öfver gränsen för
att besätta icke blott Ungerns förnämsta stä-
der, utan äfven Wien, hvarigenom österrikiska
trupperna blefve lediga att användas mot Un-
gern och Italien. Denna uppgift låter dock
alltför osannolik.
Emot regeringens sednaste steg ingår en stark
opposition från de sydslaviska provinserna.
Agrams press uppträder med sjelfständighet
mot regeringen; man anser sig bedragen, och
ställd på samma linea med insurgenterna.
Krigsteatern i Ungern.
Med dagens post bekräftas ytterligare un-
derrättelser om furst Windisch-Grätz afsätt-
ning från högsta befälet i Ungern, som blifvit
öfverlåtet åt generalerna Jellachich och Schlick.
Till tröst för denna furstens dekonfityr har
han blifvit utnämnd till kejsarens öfverstehof-
mästare!
Beskaffenheten af de kejserliga segrarna
framträder allt mera i dagen. De segerrika
generalerna Karger och Deym, som enligt bul-
letinerna hållit sig så käckt, hafva blifvit ställde
för krigsrätt, emedan furst Windisch-Grätz
tillräknat dem hela skulden till nederlaget vid
Miskolez, genom försummelser af strategiska
försigtighetsmått. Såsom en betydande vigt i
vågskålen för anklagelsen mot generalerna upp-
gifves nu att denna olyckliga affär kostat de
kejserliga 3000 man, en öfverste och flera of-
ficerare. På detta sätt kommer sanningen stun-
dom händelsevis i dagen äfven på den officiella
vägen.
Baron Käbeck har fått sig uppdraget att un-
der civilguvernören Jellachichs högsta öfver-
inseende förvalta civilangelägenheterna i Un-
gern, och skulle inom kort afgå till Pesth.
Rörande de sednaste krigsoperationerna äro
uppgifterna ganska ofullständiga. Breslauer-
Zeitung meddelar derom följande: Ungrarna
hafva åter utrymt Szolnock, denna rittfälla för
de kejserliga, sedan de förut förstört jernbanan
ända till Czegled. Banen af Kroatien ville
ännu en gång mäta sig med ungrarna. Han
förlade sitt högqvarter till Kecskemet. Vid
Jassbereny sammandrabbade han med ungrarna
och led ett så svårt nederlag, att han ännu
samma dag måste draga sig tillbaka till Ofen;
öfver 1000 sårade efterföljde honom den föl-
jande dagen. Hela hans styrka har nu sitt
hufvudqvarter vid Pesth och i detta ögonblick
ts ——u———————EEEEEIIEEEE EEE
