dag ... Men denna födelsedag kom aldrig... Efter en li-
ten stunds uppehåll började han åter: Ni söker tjenst hos
mig; ni skall icke bli min piga, utan min elev. Redan på
baronens slott var ni den enda som jag tillät biträda mig
vid mina operationer... jag läste i er hand edra sällsynta
anlag för min vetenskap, och er ovanliga trohet mot ert
herrskap ingaf mig förtroende. Astrologen måste i ordets
djupaste mening vara ädel, annars blir han en förrädisk
bof, ett redskap i den lede fiendens hand, till förökande
af dess rike, i stället att genom sina råd förekomma det
onda och lindra menniskoslägtets nöd.
Jag kom straxt i hans hus, och vintern var ej ännu
flyktad, förrän jag inhemtat tillräcklig språkkunskap att
läsa hans böcker och känna de förnämsta stjernornas namn
jemte deras goda och onda egenskaper...
Ju närmare våren nalkades, desto mera tändes mitt
hopp att få komma öfver till Sverige, ty min herre och
mästare hade tydligt förkunnat nig, att jag skulle återse
min fosterson och äfven rädda hans lif.
Allt var i ordning till vår resa, den min husbonde
visade en sällsam oro att få företaga. Jag har, sade
han, satt kungens horoskop. Denna sommar hotas hans
lif, det svartaste förräderi omsnärjer honom... Om icke
hans resa till Norrland kan hindras, så... farväl med den
snillrike, store Carl XI!...
Följande dagen var utsatt till vår färd. På hela nat-
ten fick jag ingen blund i mina ögon. O, min Gud! huru
brinnande voro icke mina Böner för det älskade barn, som
jag närt vid mitt bröst... Jag bad om lycka att återfinna
honom, om makt att återgifva honom sitt namn, sin rang;
jag bad tills stjernorna bleknade och österns kanter rod-
nade. Då skyndade jag att duka bordet och inbära kaffet
och resfrukosten: förr än detta var i ordning ville jag ej
väcka min herre...
Vi hade tills långt efter midnatten varit sysselsatta
att betrakta stjernornas lopp, då han omsider klagade öf-
ver trötthet och gick in i sitt rum...
Hvilken fasans syn väntade mig der, vid mitt inträde
för att väcka honom! Han låg död på golfvet... Ett
enda ögonkast sade mig orsaken dertill. Han led af en
förfärlig andtäppa, och förmodligen gick han att taga al
de droppar, han vanligen brukade för att lindra den. Så-
som astrolog var han äfven sysselsatt med att söka de vi-
ses sten, han misstog sig om flaska, och han, som snart
trodde sig komma att finna lifstinkturen, ljöt en ögon-
blicklig död... .
Så var mitt hopp för andra gången tillintetgjordt, och
föga fattades att jag blifvit dömd såsom mörderska. Jag
blef frikänd. Från den förstörelse, det okunniga, vidskep-
liga folket anställde bland min aflidne herres saker, hann
jag lyckligtvis rädda de för min vettenskap oumbärligaste
böcker, en tub, en himmelsglob, och kartor öfver himla-
hvalfvet; ty jag hade så väl begagnat min mästares un-
dervisning, att jag numera kunde studera på egen hand...