dag ... Men denna födelsedag kom aldrig... Efter en liten stunds uppehåll började han åter: Ni söker tjenst hos mig; ni skall icke bli min piga, utan min elev. Redan på baronens slott var ni den enda som jag tillät biträda mig vid mina operationer... jag läste i er hand edra sällsynta anlag för min vetenskap, och er ovanliga trohet mot ert herrskap ingaf mig förtroende. Astrologen måste i ordets djupaste mening vara ädel, annars blir han en förrädisk bof, ett redskap i den lede fiendens hand, till förökande af dess rike, i stället att genom sina råd förekomma det onda och lindra menniskoslägtets nöd. Jag kom straxt i hans hus, och vintern var ej ännu flyktad, förrän jag inhemtat tillräcklig språkkunskap att läsa hans böcker och känna de förnämsta stjernornas namn jemte deras goda och onda egenskaper... Ju närmare våren nalkades, desto mera tändes mitt hopp att få komma öfver till Sverige, ty min herre och mästare hade tydligt förkunnat nig, att jag skulle återse min fosterson och äfven rädda hans lif. Allt var i ordning till vår resa, den min husbonde visade en sällsam oro att få företaga. Jag har, sade han, satt kungens horoskop. Denna sommar hotas hans lif, det svartaste förräderi omsnärjer honom... Om icke hans resa till Norrland kan hindras, så... farväl med den snillrike, store Carl XI!... Följande dagen var utsatt till vår färd. På hela natten fick jag ingen blund i mina ögon. O, min Gud! huru brinnande voro icke mina Böner för det älskade barn, som jag närt vid mitt bröst... Jag bad om lycka att återfinna honom, om makt att återgifva honom sitt namn, sin rang; jag bad tills stjernorna bleknade och österns kanter rodnade. Då skyndade jag att duka bordet och inbära kaffet och resfrukosten: förr än detta var i ordning ville jag ej väcka min herre... Vi hade tills långt efter midnatten varit sysselsatta att betrakta stjernornas lopp, då han omsider klagade öfver trötthet och gick in i sitt rum... Hvilken fasans syn väntade mig der, vid mitt inträde för att väcka honom! Han låg död på golfvet... Ett enda ögonkast sade mig orsaken dertill. Han led af en förfärlig andtäppa, och förmodligen gick han att taga al de droppar, han vanligen brukade för att lindra den. Såsom astrolog var han äfven sysselsatt med att söka de vises sten, han misstog sig om flaska, och han, som snart trodde sig komma att finna lifstinkturen, ljöt en ögonblicklig död... . Så var mitt hopp för andra gången tillintetgjordt, och föga fattades att jag blifvit dömd såsom mörderska. Jag blef frikänd. Från den förstörelse, det okunniga, vidskepliga folket anställde bland min aflidne herres saker, hann jag lyckligtvis rädda de för min vettenskap oumbärligaste böcker, en tub, en himmelsglob, och kartor öfver himlahvalfvet; ty jag hade så väl begagnat min mästares undervisning, att jag numera kunde studera på egen hand...