Sedan Kerdrel den 20 Mars fått sluta sitt dagen förut påbegynta tal, uppträdde Pierre Leroux. Han kallades till ordningen då han yttrade att han i klubbarne aldrig hört annat än de ädlaste och renaste ider försvaras, och aldrig sådana immoraliteter som i nationalförsamlingen. Han kallades för andra gången till ordningen, då han kallade afrättningen af general Breas mördare ett politiskt: mord; och då han förklarade sig stolt öfver detta ordningsrop, fick han genom nationalförsamlingens beslut icke längre behålla ordet. Sednare tog Odilon Barrot ordet, och förklarade att regeringen alldeles icke ville upphäfva föreningsrättens princip, utan endast ville hämma dess missbruk. Ministeren hade intet emot det framställda amendementet; men föredrog dock sitt förslag. Senard fann denna förklaring obegriplig och ansåg den innebära att regeringen ansåg amendementet bättre än sitt eget förslag. Derefter talade flera andra. Slutligen (efter de tvenne ofvan omnämnde voteringarne) antogs, med 404 röster emot 303, hela den 4 art. af klubblagsförslaget, så lydande: Klubbarna förbjudas. Såsom klubbar skola dock icke betraktas de offentliga och politiska församlingar, som äga rum för öfverläggning om ett bestämdt föremål. — Således, anmärker en fransk tidning, äger man också rätt att hålla meetings. Af brist på andra ämnen hafva en del franska tidningar några dagar varit upptagna af beskrifningar öfver presidentens sednaste bal, den 414 Mars. Balen begynte kl. 9 e. m. och fortfor till kl. 6 f. m. Solen hade redan uppgått, då de sista gästerna skildes åt. Raden af vagnar räckte ifrån Magdalenakyrkan ända till Elysce national. Kuskarne blefvo otålige och råkade i handgemäng med det uppställda garde-republicaine, hvarvid sablarne till och med påstås hafva blifvit dragne. Presidenten Bonaparte, som lärer ha särdeles fallenhet för att ställa till feter, hade gjort allt, för att göra denna bal till den mest lysande, som Elyste National någonsin sett, Gården och parken voro förvandlade till förtrollande trädgårdar. Bland de eleganta damerna utmärkte sig isynnerhet markisinnan af Santa Cruz, på hvyilkens panna strålade ett diamantdiadem afoskattbart värde, äfvensom madame Monnier (g. m. en rik godsägare ifrån Jura), hvilkens granlåt uppskattades till 200,000 fr. Märkvärdigast var, säger en korrespondent, närvaron af flera gäster ifrån Faubourg S:t Germain, som aldrig med sin närvaro hedrat Ludvig Philips baler. Deremot påstår en annan korrespondent att nämnde förstads andryga invånare äfven nu drogo sig undan. En tysk korrespondent berättar, att det på balen talades mycket Tyska, samt att hela den tyska diplomatien var närvarande, hvaribland isynnerhet Hannovers envoyt med ett dussin stjernor på sin uniform väckte mycket uppseende! Nationalförsamlingens ledamöter voro ganska tunnsådda. Från Palais-nationalklubben fanns ingen enda. Härom berättar National: Fyra af nationalförsamlingens ledamöter hafva väl denna gång icke blifvit bortglömda vid bjudningen; men de erhöllo invitationen så sent, att de i alla fall icke kunde kommap. Den 47 Mars skulle man sälja en mängd skogsparker och andra egendomar, som tillhört familjen Orleans; deribland äfven slottet Neuilly. Den omkringliggande jorden parcellerades i 30 delar. Kabinettet fortsätter sina rensningsprocesser bland den byråkratiska tjenstemannapersonalen. Moniteuren innehåller åter utnämning af 43 nya prefekturråd 0. S. V., 0. S. V. Inrikes ministern Leon Faucher led den 45 Mars åter ett litet nederlag i nationalförsamlingen. Sedan nemligen nationalförsamlingen i all stillhet hade slutat vallagen, ville den reglera dagordningen för de nästföljande dagarne. IL. Faucher bad då, att man måtte företaga öfverläggningen om hans klubblag; men genast började representanterna att genom larm och tumult gifva sitt ogillande tillkänna, hvarefter en ganska stark majoritet beslöt att öfvergå till budgeten. Inrikes ministern fick dock en annan dag sin vilja fram. Såsom bevis på regeringens reaktionära tänkesätt, anföres att den af neapolitanska regeringen låtit förmå sig att återtaga en till flere gevärsfabrikanter i S:t Etienne gifven tillåtelse att på beställning exportera gevär till Sicilien. Man kan tänka sig, hvilka svårigheter häraf uppstått både för Sicilianarne och de f anska fabrikanterna. Hvad som ställer den franska regeringens beteende i en ännu märkvärdigare dager, är att Storbritanniens regering låtit engelska fabrikanter exportera gevär till Sicilien, oaktadt de starkaste reklamationer från Neapels sida. Under den första veckan af innevarande Mars månad hafva tullinkomsterna stigit nära 2 millioner, och det reguliera deficit af 14 millioner i månaden har sedan den 1 Januari 1849 blifvit tillhälften förminskadt, oaktadt salttaxans reduktion och postreformen. Treprocentsfonderna stodo på 52; femprocents på 82,35; bankaktierna på 2,2355 och nordbanans på 440. STORBRITANNIEN. Ostindiska kompaniets direktörer gåfvo den 18 en stor afskedsmiddag för den nye generalbefälhafvaren i Ostindien, sir Charles Napier. Talen vid denna middag voro särdeles diplomatiska: det var svårt för värdarne att säga komplimanger åt sir Charles Napier, med hvilken de förr varit i häftiga kollisioner, och svårt hade man att tala om förlusten vid Dschelum. Också hade hvarken premierministern eller lord Palmerston infunnit sig. Sex regementer af 1000 man skola afgå till l Ostindien. I För underhuset har tillkännagifvits, att den Itillämnade minskningen af armeen med 10,000 man måste, i anseende till händelserna i Osta a rr rr mmm rss