Emedlertid skrifves från Altona under den 22, att dessa fredliga utsigter hade minskats, emedan altenburgiska trupper då afgått derifrån till Neumänster och kurhessiska inryckt i Altona från Hamburg, för att redan den 23 äfven afgå till Neumänster, och flera hessiska trupper väntades. Man skulle kunna förklara detta så, att dessa trupper icke från vederbörande hunnit få kontraorder, men att hannoveranska regeringen anslutit sig till Preussen. Men äfven detta motsäges deraf, att en bataljon hannoveranare, om man får tro Hamb. Korrespond., den 23 skulle rycka vidare fram. Om nu dessa tyska uppgifter äro sanna, är danska regeringens vilkor brutet, och således kan? den handla utan allt afseende derpå och börja krigsoperationerna med all kraft, för att förekomma inryckningar i Slesvig. v. d. Tann hade den 21 kommit till Rendsborg. Vid Slesvig-Holsteinska landsförsamlingens möte den 20 afgaf kommitteens ordförande, gyndikus Prehn, berättelse om kommitteens örhandlingar med rikskommissarien d:r Souhay. Riksministeren hade föreslagit, att efter den gemensamma regeringen insätta ett ståthållareskap af Beseler, Reventlow-Preetz, samt en af dem vald tredje person. Rikskommissarien ansåg, att den af riksmakten erkände statsgrundlagens factiskt gällande kraft i sig innefattade lagstiftningsmyndighet. En medlem af kommitteen hade föreslagit att anförtro ståthållareskapet åt en tysk prins; en annan att det skulle uppdragas en icke-furstlig person. Kommitttens majoritet hade föreslagit, att bifalla riksmaktens tillstyrkande af ett! ståthållareskap, bestående af Wilh. Hartvig Beseler, grefve Reventlow-Preetz, samt en af! dessa med församlingens samtycke vald tredje, hvilka skulle föra regeringen i hertigdömena, intill dess freden afslutades, i riksmaktens, namn. Detta förslag antogs, med uteslutande af orden: intill dess freden afslutades. Generallöjtnanten grefve Otto Blome har aflidit på sitt gods Heiligenstedten i Holstein. Han var en af dem, som förblef sin konung och sitt fädernesland trogen. FRANKRIKE. Dagens nyheter äro icke särdeles vigtiga med undantag af nationalförsamlin. ens diskussion om det nya klubblagsförslaget, hvaraf andra läsningen föregår. Nationalförsamlingen antog till en början med 578 röster mot 383 ett märkligt amendement, enligt hvilket klubbarne förbjudas) (les clubs sont interdits); att nationalförsamlingens mening icke derför varit att antasta föreningsrätten i allmänhet, synes deraf att den sedermera med en vida större majoritet — 464 mot 130 — antog ett tilläggsamendement, som från det absoluta förbudet mot klubbarne undantager sådana politiska föreningar som icke äro permanenta samt hafva ett bestämdt föremål (les reunions politiques non permanentes et ayant un objet determinde). Den 16 Mars behandlade nationalförsamlingen lagförslaget om presidentens och ministrarnes ansvarighet. FElter en ganska kort öfverläggning gick detia lagförslag genom första läsningen. Derefter övergick man till 1849 års budget, enligt hvad förut blifvit nämndt. Diskussionen härom afbröts den 19 Mars genom öfverläggningarne om det ofvannämnde klubblagsförslaget. Som bekant inlemnade regeringen sitt lagförslag emot klubbarne efter de bekanta händelserna den 29 Januari; nationalförsamlingens pröfningsutskott förkastade den ministeriella propositionen, men. föreslog i dess ställe en lag, som innehåller skarpa straffbestämmelser mot missbruk af föreningsrätten. Diskussionen om klubbarne öppnades af Jules Favre, som under tvenne timmar höll ett tal till klubbarnes försvar. Han sökte isynnerhet visa, att de faror, med hvilka socialismen hotade samhället, icke voro så farliga. Inrikesministern Leon Faucher uppträdde för att vederlägga den föregående talaren. Från 4789 till 4798, påstod han, var det klubbarne, som gjort hvarje ordentlig regering omöjlig; det nuvarande Frankrike ville icke lefva under en ständigt hotande fara af en 435 Maj eller till och med af förfärliga Junidagar. Klubbar voro bra, menade han, då man vill göra en revolution; men så snart revolutionen skett, så måste regeringen, d. v. s. den lagstiftande makten reglera föreningsrätten. Regeringen ville med sitt lagförslag ingalunda upphäfva föreningsrättens princip; den vill endast reglera denna rättighets perisanens. Man borde ej låta bedraga sig af den stillhet, som plötsligen inträdt i klubbarne. Deras chefer ställde sig som döda, men elden glöder under askan. Dessutom vore äfven allmänna opinionen emot den obegränsade föreningsrätten och det var ministerens pligt att lyda opinionens röst. — Högern appli derar ; venstern hvisslar. Yres bekämpar lagförslaget såsom stridande emot friheten. — Kerdrel, en af sekreterarne i Rue de Poitiers,, hade visserligen ingen barmhertighet med klubbarne, men ville icke heller helt och hållet af. skaffa föreningsrätten .... Talaren måste sluta, eme: dan församlingen icke hörde på honom, utan mid under talet ajurnerade debatten till följande dagen