Emedlertid skrifves från Altona under den
22, att dessa fredliga utsigter hade minskats,
emedan altenburgiska trupper då afgått der-
ifrån till Neumänster och kurhessiska inryckt
i Altona från Hamburg, för att redan den 23
äfven afgå till Neumänster, och flera hessiska
trupper väntades. Man skulle kunna förklara
detta så, att dessa trupper icke från vederbö-
rande hunnit få kontraorder, men att hanno-
veranska regeringen anslutit sig till Preussen.
Men äfven detta motsäges deraf, att en batal-
jon hannoveranare, om man får tro Hamb.
Korrespond., den 23 skulle rycka vidare fram.
Om nu dessa tyska uppgifter äro sanna, är
danska regeringens vilkor brutet, och således
kan? den handla utan allt afseende derpå och
börja krigsoperationerna med all kraft, för att
förekomma inryckningar i Slesvig.
v. d. Tann hade den 21 kommit till Rends-
borg.
Vid Slesvig-Holsteinska landsförsamlingens
möte den 20 afgaf kommitteens ordförande,
gyndikus Prehn, berättelse om kommitteens
örhandlingar med rikskommissarien d:r Sou-
hay. Riksministeren hade föreslagit, att ef-
ter den gemensamma regeringen insätta ett
ståthållareskap af Beseler, Reventlow-Preetz,
samt en af dem vald tredje person. Riks-
kommissarien ansåg, att den af riksmakten er-
kände statsgrundlagens factiskt gällande kraft i
sig innefattade lagstiftningsmyndighet. En med-
lem af kommitteen hade föreslagit att anför-
tro ståthållareskapet åt en tysk prins; en an-
nan att det skulle uppdragas en icke-furstlig
person. Kommitttens majoritet hade föresla-
git, att bifalla riksmaktens tillstyrkande af ett!
ståthållareskap, bestående af Wilh. Hartvig
Beseler, grefve Reventlow-Preetz, samt en af!
dessa med församlingens samtycke vald tredje,
hvilka skulle föra regeringen i hertigdömena,
intill dess freden afslutades, i riksmaktens,
namn. Detta förslag antogs, med uteslutande
af orden: intill dess freden afslutades.
Generallöjtnanten grefve Otto Blome har af-
lidit på sitt gods Heiligenstedten i Holstein.
Han var en af dem, som förblef sin konung
och sitt fädernesland trogen.
FRANKRIKE.
Dagens nyheter äro icke särdeles vigtiga
med undantag af nationalförsamlin. ens diskus-
sion om det nya klubblagsförslaget, hvaraf an-
dra läsningen föregår. Nationalförsamlingen an-
tog till en början med 578 röster mot 383 ett
märkligt amendement, enligt hvilket klub-
barne förbjudas) (les clubs sont interdits); att
nationalförsamlingens mening icke derför varit
att antasta föreningsrätten i allmänhet, synes
deraf att den sedermera med en vida större
majoritet — 464 mot 130 — antog ett tilläggs-
amendement, som från det absoluta förbudet
mot klubbarne undantager sådana politiska för-
eningar som icke äro permanenta samt hafva
ett bestämdt föremål (les reunions politiques
non permanentes et ayant un objet determinde).
Den 16 Mars behandlade nationalförsamlin-
gen lagförslaget om presidentens och ministrar-
nes ansvarighet. FElter en ganska kort öfver-
läggning gick detia lagförslag genom första läs-
ningen. Derefter övergick man till 1849 års
budget, enligt hvad förut blifvit nämndt. Dis-
kussionen härom afbröts den 19 Mars genom
öfverläggningarne om det ofvannämnde klubb-
lagsförslaget. Som bekant inlemnade regerin-
gen sitt lagförslag emot klubbarne efter de be-
kanta händelserna den 29 Januari; national-
församlingens pröfningsutskott förkastade den
ministeriella propositionen, men. föreslog i dess
ställe en lag, som innehåller skarpa straffbe-
stämmelser mot missbruk af föreningsrätten.
Diskussionen om klubbarne öppnades af Jules
Favre, som under tvenne timmar höll ett tal till
klubbarnes försvar. Han sökte isynnerhet visa, att
de faror, med hvilka socialismen hotade samhället,
icke voro så farliga.
Inrikesministern Leon Faucher uppträdde för att
vederlägga den föregående talaren. Från 4789 till
4798, påstod han, var det klubbarne, som gjort hvarje
ordentlig regering omöjlig; det nuvarande Frankrike
ville icke lefva under en ständigt hotande fara af
en 435 Maj eller till och med af förfärliga Junidagar.
Klubbar voro bra, menade han, då man vill göra
en revolution; men så snart revolutionen skett, så
måste regeringen, d. v. s. den lagstiftande makten
reglera föreningsrätten. Regeringen ville med sitt
lagförslag ingalunda upphäfva föreningsrättens prin-
cip; den vill endast reglera denna rättighets perisa-
nens. Man borde ej låta bedraga sig af den still-
het, som plötsligen inträdt i klubbarne. Deras che-
fer ställde sig som döda, men elden glöder under
askan. Dessutom vore äfven allmänna opinionen
emot den obegränsade föreningsrätten och det var
ministerens pligt att lyda opinionens röst. — Högern
appli derar ; venstern hvisslar.
Yres bekämpar lagförslaget såsom stridande emot
friheten. — Kerdrel, en af sekreterarne i Rue de
Poitiers,, hade visserligen ingen barmhertighet med
klubbarne, men ville icke heller helt och hållet af.
skaffa föreningsrätten .... Talaren måste sluta, eme:
dan församlingen icke hörde på honom, utan mid
under talet ajurnerade debatten till följande dagen
