Jag ser,, utbrast han, att höglofliga kommissionen
ieke vill lyssna till mitt försvar i den bemälta punkten,
men till min angifvelse måste den det. Jag angifver grefve
Ekeblad, landshöfding öfver Nerike och Wermland, för att
af herrarne derstädes hafva i mutor emottagit kreatur,
både oxar och kor, hvarför de välborne fått beskatta sig
sjelfva efter eget behag, och den fattiga allmogen blifvit
tvungen att fylla resten.,
Märkligt var att skåda de förnäma ledamöterna i rät-
ten; alla sutto de lika dödsbleka, lika stumma. Aktor,
ombudsrådet Fahlström hemtade sig först...
Jag anhåller att höglofliga kommissionen på det hög-
sta måtte beifra en så exempellös fräckhet, ett så ohemult,
så nedrigt yttrande mot en af rikets höga och mest fräj-
dade embetsmän!
Prytz affördes och rätten öfverlade.
Här behöfdes också öfverläggning och beslutet var ej
lätt att fatta. I hänseende till allmänna tänkesättet om
Prytz menade Fahlström, att han kunde lemna bästa upp-
lysning genom ett P. S. i ett bref till honom från grefve
Mörner, hvilket han bad om tillåtelse att få uppläsa. Det
bifölls.
Min k. bror! Hans maj:t har makt att göra huru H.
maj:t vill. Hans maj:t och hela verlden vet att Pryssen
är en skälm.,
Rådsherrarne hemtade andan.
Ochp, fortfor Fahlström, höglofliga kommissionen lö-
er ingen fara af, att döma honom efter för tjenst
Men Mörner är ju hans vederdeloman.... inföll en a!
ledamöterna.
Gör ingenting! Känd sak är så god som vittnad!
genmmilte ordföranden.
Den fräcka nedriga beskyllningen, som väl ingen an-
nan grund äger, än att grefve Ekeblad köpt, eller till
skänks erhållit några par oxar, och det kan väl icke kal-
las att lägga skalt oc h tunga på konungens undersåtare.,
Med hvilket bifall detta lyckliga påfund, jemte ute-
lemnandet af det fula ordet mutor, skulle emottagas, är
lätt begripligt.
Den dom, de respektive ledamöterna fällde, och som
för Prytz, återinkallad, af Fehman upplästes, innehöll:
Beniämnde häradsskrifvare, Prytz, som talat å ko-
nungs råd, det å heder och ära går, varde halshuggen,
ägande dock den lifdömde rätt, att in foro competenti
tilltala landshöfdingen för den genomskjutna armen. Hvad
de pengar angick, som uttagits ur det öppnade brefvet, så