de nyfiknas tälamod på proi genom ait bland denip
intande mängden söka utsprida, att Martins mål
icke i dag skulle förekomma; men med seg resig-!t
mation svettades man i trängseln för att afvaktalt
siltningens början och få se om icke den beryktadelb
gbklagade blefve uppbemtad. När väntan slutligen h
kröntes med framgång, Martin blef förd inför dom-In
stolen och dörrarne öppnades för allmänheten, blef!k
trängseln och ifvern att slippa in lika stor som vidlr
något föregående tillfälle och de som voro inne i
domstolens sittningssal kunde af skriket och oljudet!t
i förstugan icke sluta till annat, än att man häftigt!s
kämpade om förmånen att komma in genom dörren.
Sedan protokollet för föregående dagen blifvit upp-t
läst och vederbörande tillfrågades em de hade något
deremot att anmärka, anförde Martin att han ickelf
blifvit beträdd med tvetalan; han ville nu förtydligale
sina förut gjorda berättelser, för att visa att ingenls
motsägelse låg i hvad han sagt. Ordföranden an-t
märkte det bäst vore att Martin aflade en ny ochjs
sannfärdig berättelse, men den tilltalade fick lemna it
de förklaringar han ansåg sig böra afgifva: Martin
upprepade då att gevaldiger Thomasson vid afresanl1
från Lyngsta sagt det vara klokast att Martin in-
reste till Stockholm, emedan en mängd rykten vore i
omlopp och, att då han med aniedning deraf följande
dagen kommit till staden och blifvit förhörd i polis-
kammaren, han der i okunnighet om hvad Betty
Boström kunde hafva att upplysa, sagt att läderrul-
len legat i byrålådan. Detta ansåg han vara den
enda motsägelse, som ligger honom till last, ty de
öfriga vittnesberättelserna skulle, enligt hans förme-
nande, öfverensstämma med hvad han sjelf berättat.
Sedan han fått höra Boströms berättelse om beskaf-
fenheten af det hon kännt på i lådan, ansåg han
sig ej böra dölja sanningen, utan bad gevaldiger
Thomasson skaffa honom ett serskildt samtal med
polismästaren. När han då, i stället för att få tala
i enrum med polismästaren, blef införd i polisens
brukliga embetsrum, trodde han sig märka att all-
mänhetens sinnesstämning var så uppretad mot ho-
nom att han icke vågade bekänna, utan uppsköt
med berättelsen, hvilket han icke ansåg så orätt, så
mycket hellre som barnets död icke var vålladt med
uppsåt. Sedermera var han i ovisshet huru han
skulle ställa sina uppgifter och tänkte det vara bäst
att vidhålla hvad han förut sagt, samt bestred der-
före Betty Boströms hörande och jäfvade henne.
Genom fångpredikanten Wallinders förmaningar och
Franzens predikningar, som han läst i häktet, hade
han blifvit bevekt till ånger och afgifvit den, enligt
hans påstående, sannfärdiga bekännelse, som han an-
såg icke innefatta någon tvetalan mot hvad han för
öfrigt anfört; och för det han så öppet talat san-
ningen hade han kommit i mörk cell.
Ordföranden förklarade nu, att han ville framställa
en annan berättelse om förhållandet för Martinfoch
sade, att då i början den tilltalade trott att under-
sökningarne icke skulle ske med den noggrannhet,
som sedan visat sig vara förhållandet, hade han up-
gjort den första historien för att komma ifrån sa-
ken. När sedan vittnesmålen blefvo för mycket gra-
verande, sökte Martin att komma undan genom att!
jäfva pigan Betty Borgström, och då icke heller
detta hjelpte, och han fick tillfälle att i ensamhet
öfvertänka saken, samt icke hörde några ingifyclser
från andra i häktet förvarade mera öfvade brottslingar,
fann han för godt att något vrida om sin berättelse,
så att den skulle något när öfverensstämma med
vittnesberättelserna, af hvilka han nu ville förklara
Betty Borgströms vara till sin fördel. Någon ånger
hade icke orsakat Martins berättelse, ty han hade
icke talat ett ord om det han inför rätten bekänt
för fångpredikanten Walinder, utan hade det blott
varit en beräkning alt slingra sig undan sanningens
uppdagande. Martin hade icke kommit i mörk cell
derföre att han talat sanning, utan då han ytterli-
gare ljög och ljög allt mera oförskämdt, hade dom-
stolen, med tiilämpning af hvad lagen stadgade för
sådana fall, då förhärdade brottslingar icke kunde
förmås till bekännelse, beslutat att försöka insätta
honom i strängare fängelse. För öfrigt uppmanade
ban Martin att säga sanningen, men den tilltalade
fortfor i sin halsstarrighet. Det synes,, yttrade der-
vid ordföranden, som Martin tagit sitt parti, men
domstolen är också besluten att taga sitt, och Mar-
tin må icke förmoda att han gagnar sig genom sitt
nekande, sin lögnaktighet. Domstolen fordrar icke
nu få veta vidare om sjelfva brottet, än hvad Mar-
tin vill bekänna; men hvad liket anginge, måste
Martin upplysa om hvar han gjort af det, då det
genom alla vittnen vore tydligt att ingen qvinna
besökt Martin i logiet och afhemtat liket. För öf-
rigt skulle Martin, kanske innan slutet af dagens
förhandling, få veta att man icke vore så alldeles
utan alla spår efter liket, som han kanske trodde.
Bodbetjenten Lithander, som i dag ånyo var upp-
kallad kunde icke lemna några vidare upplysningar,
och kyparen Hallqvist, som utan att afiägga ed hör-
des, berättade att då Martin, få dagar före än vitt-
net fått höra saken omtalas, infunnit sig på Bacchi
Vapen, hade han der gående af och ann förtärt en
toddy, och läst i en tidning, som han ömsevis lagt
ifrån sig och återtagit. Martin hade icke uppehål-
lit sig mer än en qvart på stället och om han varit
orolig eller ej hade vittnet icke gifvit akt uppå.
Tiden för hans ankomst ansåg vittnet vara närmare
3 än 6, men med bestämdhet kunde icke något
derom uppgifvas.
Ordföranden anmärkte, att då Martin omkring kl.
6 begifvit sig från sitt logi, en qvart varit på Bacchi
Vapen och först omkring kl. 8 kommit till fru Flod-
mark, så hade han att ännu göra redo för hvad han
gjort och hvar han varit under den öfriga tiden.
Härpå svarade Martin, att hän icke varit annorstä-
des än han uppgifvit.
Derefter förevisades närvarande Berg, som vårdat
barnet, de kläder, hvilka enligt inkommen rapport
från kronolänsman Melin, af honom vid förnyad vi-
sitation blifvit gömda under en betydlig mängd mossa
och igenkändes vara de som Martin uppgifvit sig
hafva tappat, och som han nu erkände sig hafva
undanstuckit och betäckt med mossa.
Med anledning af en annan omständighet, som
förekommit, begärde aktor att åhörarne måtte åläg-
gas afträda, på det Martin deröfyer kunde höras,
utan att det komme till allmänhetens kännedom, in-
nan de åtgärder, som deraf blefye en följd, hunne
vidtagas, alldenstund aktor icke kunde veta hvilka
personer bland åhörarne vore närvarande, som kun-
de vilja hjelpa Martin och undanrödja de spår, man
numera funnit. Härtill lemnade rätten bifall och
efter ett långt hemligt förhör nedfördes den tilltala-
de åter till häktet, skolande genom poliskammaren
de efterforskningar verkställas, som numera voro på-
kallade.
— I går vid middagstiden gingo 3:ne dalkullor
ned sig på Mälaren vid lilla skinnarviksbryggan på
den svaga isen; genom rask hjelp af ingeniör Lamms
gjuteriarbetare blefvo alla 3 upptagna, men 20:åriga
dalkullan Perers Anna Hansdotter befanns död,
ehuru hon genast blef införd i ett rum och ned-
bäddad samt ådern öppnad, kunde hon likväl ej till
lifvet återställas.
— Sistl. lördag middag blefvo qvinspersonerna Eli-
sabeth Sahlin och Maria Kind anträffade på bar
gerning då de gjorde inbrottsstöld uti ett vinds-
kontor i f. d. skomakareembetets hus vid Slottsbac-
ken. Kind kom på flykten, men blef kort derpi
nm - -
T-
— HOTA