till Blanqui skulle hafva blifvit uppsnappadt, i hvil-
ket den förre yttrade: Detta skall verka; det skall
icke dröja länge; och behöfs det, så skola vi sätta
eld på Paris,. :
Blanqui. I hvad denne usling nu sagt, ligger ett
nytt bevis emot allt förtroende till hans uppgifter.
Det bref, som han nyss nämnde, var icke från La-
cambre; det var ett papper utan all underskrift, och
det förekommer, sådant det är, bland handlingarne.
Förhöret med general Courtais kom nu i fråga.
Ordföranden. Ni förde befälet öfver national-
gardet den 435 Maj. Var ni icke dagen förut un-
derrättad om att en upprorisk rörelse förehades, och
anmodad att vidtaga nödiga åtgärder i anledning
.deraf?
General Courtais. Jo. Jag ärnar för öfrigt icke
här ingå sjelf i något omständligt svaromål; jag får
i detta afseende hänvisa på min aktningsvärde vän,
mr Behtmont, som åtagit sig att vara mitt rätte-
gångsbiträde. — I anledning af den nyss framställda
frågan får jag. emedlertid tillägga, att jag till
följd af det nyssnämnda tillkännagifvandet hade in-
funnit mig hos Verkställande Utskottet.
Ordföranden. Ni fick ju äfven ett bref ifrån hr
Marrast ?
Courlais. Ja; och jag hade uppbådat 1000 man
ur hvar nationalgardeslegion. Om aftonen följde hr
Marrast med mig till högqvarteret, och var qvar
der till midtpå natten, jemte öfverste Saisset och en
öfverste vid nationalgardet. Han anmärkte vid detta
tillfälle, att 1000 man på legionen vore ett öfverflöd:
att man icke borde uttrötta nationalgardet, och att
300 man på legionen skulle varit nog. .
Ordföranden. Hvilka anstalter vidtog ni den 45
Maj till nationalförsamlingens beskydd?
Courlais. Utvecklingen häraf har jag anförtrott
åt mitt rättegångsbiträde, mr Bethmont.
Generalen upplyste emedlertid sjelf, att han hade
beordrat legionernas öfverstar att intaga de ställen,
hvarom han i särskilda bref satt dem ensamme i
kännedom, för den händelsen attlarm kunde komma
alt slås; och han uppgaf nu hvilka dessa ställen
varit, och hvad hvar legion haft order att der verk-
ställa.
Jag befann mig — tillade han — i national-
Iförsamlingen, när manifestationen ankom dit, och
gick ut på palatsets gärd, för att tala med de som
deltogo i tåget. De låfvade mig att icke intränga
till nationalförsamlingen, och anhöllo blott om pre-
sidentens tillåtelse för inträde af sina ombud. Bu-
chez tillstyrkte att man måtte inlåta 25 eller 30
ombud, men att icke medgifva någon defilering öf-
ver bron; och Lamartine, med hvilken jag rådgjorde
härom, var af samma mening. Jag befallde nu öppna
gallerporten för ombuden; men hopen hade redan
bemäktigat sig den, utan att mobilgardet rört sig
till motstånd. Mobilgardisterna hade lagt sig på går-
den och skrattade åt hela uppträdet.
Ordföranden. Har ni icke yttrat åt national-
gardet: Låt folket inträda!
Courlais. Jag vet icke huru jag skall benämna
denna beskyllning. Man har sagt, skrifvit och tryckt
att jag skulle utfärdat en skriftlig order som inne-
höll orden: Låt folket inträda! Jag har begärt
att denna order skulle förevisas, och den har i stäl-
let befunnits innehålla dessa ord: Tag bort bajo-
netterna!
Ordföranden, Men hvarföre låta mobilgardets ba-
jonetter borttagas när det icke brydde sig om hvad
som föreföll?
Cow tais. Mobilgardet hade stuckit laddstockar-
ne i gevären, hvilket röjde att det icke ärnade lyda.
Man gjorde sig färdig att afväpna det med våld;
och för att hindra detta våld, befallde jag att bajo-
netterna skulle borttagas. Hvar och en påstår sig
hafva räddat republiken denna gången; jag vet icke
huruvidt jag sjelf bidragit dertill; men hvad jag vet,
lär att jag vid detta tillfälle hindrat en bedröflig
strid.
Ordföranden. Räckte ni icke handen för att bi-
träda en karl, som fåfångt sökte äntra upp på cen
af pelarne utanför nationalförsamlingssalens fönster?
Courtais. Detta är en misstydning af hvad jag
gjorde. Jag räckte handen åt en karl, som höll på
alt spetsa sig på stängslets galler; han skrek på
hjelp, och jag hjelpte honom; var detta ett brott,
Iså har jag begått det.
Ordföranden. Har ni icke yttrat att ni förr
skulle: krossa er värja och kasta bort edra epåletter,
än ni ville låta skjuta på folket?
Courlais. Så har jag aldrig sagt; men väl, att
mitt samvete vägrade mig att låta skjuta på obe-
väpnadt folk, och att jag förr skulle krossa min
I värja, än handla emot min öfvertygelse.
Ordföranden. Hr dOrigny har meddelat en af
lhrr Lamartine, Garnier-Pages och Pagnerre under-
Itecknad befallning att låta slå förgaddring, och ni
har befallt att den icke skulle slås?
Courtais. Det är sannt; jag insåg. att min åt-
gärd var den enda som vid detta tilifälle kunde fö-
irekomma onödig blodsutgjutelse; ty blotta ryktet at!
förgaddring slogs, skulle då medfört allvarsamm:
I vådor.
Ordföranden. Ni torde inse, att ni härigenon
ådrog en svår ansvarighet; ty hvad ni då hin
drade nationalgardet att göra, det gjorde det efterå
I med framgång.
Courtais. Jag bestrider att denna nationalgardet:
rörelse gjort minsta gagn. När den nådde national
församlingens palats, fanns der ingen menniska att
skingra; alla hade då redan begifvit sig till stads
huset.
Ordföranden. Men om nationalgardet icke öfver
Itagit utjagandet från stadshuset af den sjelfskapad:
.lupprorsstyrelse, som installerat sig derstädes, så skull
denna kunnat göra sig till mästare af platsen?
. Courtais. Nationalgardet skulle när som hels
Jkunnat intaga stadshuset, då något väpnadt mot
stånd der icke förefanns.
O -dföranden. När blef ni arresterad?
I Courtais. Hr de Lamartine hade lätit kalla mig
till Verkställande Utskottets palats; jag fann honom de:
.Ji Utskottets kabinett. Han tillkännagaf mig att mar
förkunnat nationalförsamlingen vara upplöst och till-
sporde mig hvad jag ärnade göra. Jag svarade at
jag ärnade marchera med nationalgardet mot stads
huset. Godt! — svarade han — jag skall görö
er sällskap. — Dessförinnan måste jag dock begifvc
Imig tillbaka till nationalförsamlingens palats; mer
Iknappt ankom jag dit, förr än en hop af national-
gardet kastade sig öfver mig under ropet: Ned med
Tförrädarn! och grep mig. Ett dylikt ord är lät!
Isagdt; men beviset återstår ännu.
BROCK TOLIL
Till innevarande års sjömätningar, som
under premierlöjtnanlen A. M. Klingspors be-
TIfäl komma att företagas i Nyköpings skärgård,