Den anklagade, som följde näst i ordningen, var Borme, en efter alla anledningar högst tvätydig per-! son, som tycks hafva varit polisagent och mera tillhöra angifvarnes klass än de tilltalades. Han be-l gynte med en vidlyftig berättelse om sin föregående lefnad. Han hade tjenat vid ett marinregemente; uttänkt en krigsmachin som han icke lyckades få igång, och äfven påhittat ett outplånligt säkerhetsbläck; stått i förhållande till den beryktade Vidocq och varit dömd till 44 dagars polisarrest derföre att han burit i knapphålet en bandstump af samma slag som hederslegionens, utan att vara ledamot af hederslegionen. Ordföranden. Till hvilken klubb hörde ni? Borme. Jag har aldrig tillhört någon klubb. Ordföranden. MHvarföre gick ni till nationalförsamlingen den 45 Maj? Borme. Af nyfikenhet. Ordföranden. Har ni icke skrifvit ett angifvelsebref mot era medanklagade och sedermera ett annat bref, hvari ni återtagit anklagelsen ? Larger (infallande). Det sednare hafva vi i våra händer. Borme (till Raspaill. Om hvilket angifvelsebref är här fråga? Raspail. Det behöfver icke jag säga. Om ni har skrifvit ett angifvelsebref, så känner ni det utan tvifvel sjelf. Borme. Jag har i ett bref tillkännagifvit Juniupproret. (Svrl ibland de anklagade.) Det skedde icke som polisagent. (Munterhet ibland de anklagade.) Nej; jag har icke handlat som polisagent, jag har aldrig varit det, men jag är fiende till den demokratiska och sociala republiken. Jag är för Napoleon, och då jag visste, att ett uppror förbereddes, har jag bevakat Lacambre, hvilken hade en karta öfver Paris, med utsatta platser för de barrikader, som skulle uppresas. Den 20 Juni skref jag till polisprefekten, angaf det tilltänkta upproret och förklarade, att om Lacambres plan komme att följas, så skulle upproret blifva den väpnade styrkan öfvermäktigt. Härpå erhöll jag icke något svar och skref ett nytt bref d. 921 Juni. Den 22 skref jag ännu ett, som äfven förblef obesvaradt; jag yttrade deri, att insurrektionen hade sin källa i Conciergeriet. Den 2 Juli blef jag kallad till polisprefekten, som sade: Jag har fått ert bref; men man har hos hr de Lamartine framställt ersåsom en så farlig person, aw man med svårighet kan lita på edra uppgifter. Raspail. Har den anklagade icke skrifvit till sina medanklagade ett bref, hvari han återkallar hvad han sagt och förklarar, att det är på instruktionsdomarens intalan, som han gjort sin angifvelse ? Borme. Något sädant har jag icke skrifvit. Flotte. Men vi ega brefvet. Raspail (pekande på Borme). Herrn der är en alltför utmärkt man, för att längre böra stanna qvar ibland statsfångar, sådana som vi; det är nödvändigt alt vi slippa honom ur vår krets. Han borde rodna; och rättvisan borde rodna att begagna honom. Blanqui. Den anklagade Borme har äfven gjort besök hos mig. Borme. Jag besökte verkligen hr Blanqui några dagar före den 45 Maj. Vidocq hade sagt mig... (långvarigt sorl) Åh! jag handlade på eget bevåg; jag är för Napoleon; alla mina medanklagade veta det; derföre hafva de alla sammansvurit sig emot mig. Jag, jag hade värfvat en italiensk legion, på hvilken jag kunde lita,! för att bekämpa den demokratiska och sociala republiken. Den bestod af 409 frivillige och 800 nationalgardister i Beaumont, departementet Oise... (Rörelse.) Ordf. Hvem hade uppdragit er att värfva denna legion? Hvar fick ni penningar dertill? Borme. En person, till hvars intressen jag stod i förhållanden, hade försträckt 4200 francs; men värfningen skedde på mitt eget bevåg; Jag ville hafva denna tropp till röstning på prinsen; och den steg snart till 5000 man. Raspail. Månne icke Vidocq var legionens general ? Borme. Nej. Den anklagade berättar nu hyad han förehaft den 45 Maj. Mot den dagens slut. begaf han sig till stadshuset, likasom han gjort förut i Mars och April, med värja i hand, för att sigta (viser) på Blanqui, hvilken ville bemäktiga sig detsamma. Ordföranden. Hvad menar ni med uttrycket sigta ? En ibland de anklägade. Mörda. Borme. Nej, nej. Jag skulle korsat vapen med honom. (Lifligt sorl ibland de anklagade.) — Anländ till stadskuset fann jag der kommendanten Beaumont, som yttrade: Generalsekreteraren Flottard har blifvit förskräckt och öfvergifvit sin post; hv Marrast har anmodat mig att uppdraga er hans befattning för tillfället. På detta sätt blef jag installerad som generalsekreterare. Jag satte mig nu vid ett skrifbord och väntade; i detsamma ropade man: Lefve Barbes, och några ögonblick derefter blef jag arresterad. Ordföranden. Ni har skrifvit bref till nationalrepresentanter, i egenskap af generalsekreterare. Borme. Ja. Baroche förevisar ett af dessa bref, som lyder: Till deputeraden Pichot. Infinn er genast i stadshusct för att konstituera folkets representation. Borme, J:r. Generalsekreterare. Quentin. Hvad kan vara orsaken att Borme deltagit i middagarne på stadshuset, fastän han icke der hade någon befattning? Borme. Jag har aldvig spisat .vid det vanliga bordet i stadshuset; ehuru öfverste Rey flera gånger inbjöd mig dit. Larger. Jag bör göra den tappre öfverstens minne den rättvisan och säga att han aldrig har bjudit Borme. Han kände mannen. General Courtais. Och jag förklarar, i min ordning, att öfverste Rey aldrig omgåtts med en sådan som Borme. Blanqui. Minnes Borme hvad han sade, när han infann sig hos mig före den 45 Maj? Borme (stammmande). Jag yttrade... derföre att Vicdocq så tillstyrkt... för den händelsen att jag önskade få veta någonting, hvilket jag... för min egen räkning... lifligt önskade... jag sade åt Blanqui att jag hade manskap till hans disposition. Jag talade om min italienska legion; men som Blanqui redan kände att denna legion icke gynnade den demokratiska och sociala republiken, lemnade han mig. Efter en fjerdedels timmas uppskof fortsattes förhöret, då Borme begärde och fick ordet samt yttrade: Man sade här nyss att öfverste Rey icke stod i några förhållanden till mig, att han alltid höll mig på afstånd; men ibland handlingarne finnes en urkund, som ådagalägger motsatsen. Baroche. Den enda urkund, som den anklagade