och deras inflytande så mäktigt, att styrelsen helt
nyligen nödgats utfärda en serskild förordning i
afseende på dem, samt deri icke blott tiller-
känna dem befordringsrätt, utan äfven bestäm-
ma deras befogenhet dertill, i förhållande till
de ordentligt examinerade kandidaterna. Men
just denna förordning, som åsyftade att sätta
gräns för det onda, är vådligare än sjelfva miss-
bruket; ty den förlänar deråt ett slags laglig
häfd, och erkänner offenthgt, att. man hädanef-
ter kan vara embetsman i Kina utan att be-
sitta dertill nödiga kunskaper, och att folkets
vördnad för dessa kunskaper sålunda kan hädan-
efter komma att sakna grund. Hinner öfverty-
gelsen härom att rotfästa sig hos folket, så kan
ingenting rädda: hela det urgamla kinesiska stats-
systemet från undergång. Kinesiska styrelsens
makt är icke vapnens; militärstyrkan är alltför
ringa mot den ofantliga befolkningen. Myndig-
beten har i mer än tusen år hvarken hvilat på
krigshären, eller på någon hierarkisk eller börds-
aristokratisk grund, ej heller på något rike-
domsvälde; utan ensamt på lagen, understödd
af folkeis öfvertygelse om embetsmännens in-
sigter i denna, och om deras visdom i dess
handhafvande. Denna öfvertygelse är sålunda
en opinionssak. Men förändras - allmänna tän-
kesättet i detta hänseende: få Kineserne skäl
att betvifla den insigt och visdom, som hittills
mötts af deras vördnad och undergifvenhet;
då är sjelfva grundvalen för myndigheten bor-
ta; och hvad sedan kan följa låter icke beräk-
na sig.