makt.
Inom sjelfva det kinesiska riket synes ställ-
ningen på långt när icke vara lika lugnande
som på gränsen. För europÅer är det väl icke
lätt att härom erhålla fullkomligt noggran kän-
nedom, eller att blaad de många klagomål,
hvarmed hoftidningen oupphörligt är fylld,
kunna urskilja sådana samhällsbrister, som äro
gamla och vanliga, från dem som röja betänk-
liga symptomer af en tilltagande svaghet hos
styrelsen. Kineserna äro för ingen del ett så
lättstyrdt folk som man i Europa hittills låtit
inbilla sig. Den så kallade ovilkorliga lydna-
den har tyvertom sina ganska bestämda grän-
sor. Sålunda eger kinesiska folket en på ur-
minnes häld grundad rätt, att göra motstånd
mot mandarinernes godtycke; och ingenting är
vanligare, så snart ett uppenbart vedermäle af
orättvisa eller prejeri förekommer, än att hela
grannskapet tillställer en subskriberad middag
i ett tempel, hvarvid man rådplägar om saken,
och öppnar en ny subskription till bestridande
af kostnaderna för elt åtal mot den lagbry-
tande mandarinen. Man väljer derefter ett
ombud, som först infinner sig hos den angifne
sjelf; och om denne icke då förmås att gifva
efter, anklagar man honom inför hans förmäns
tribunal, dit hela sällskapet beger sig, för-
stärkt med en så stor folkhop, som kan sam-
manbringas. Der yrkas nu på rättvisa, klagas
och hotas, tills ändamålet vinnes; i värsta fal-
let vänder föreningen sig till provinsens vice-
konung sjelf. — Dylika rättsökningsförefiingar ut-
gifva ofta stora penningesummor för uppnåen-
de af sitt mål; men när de bestå af fattigt folk,
nyttja de ej sällan våld, och angifvas då afl;
mandarinerna som röfvareband. De många kla-
gomål, som hoftidningen innehåller om våld-
samheter och oroligheter, äro långtifrån alltid
alt anse såsom tecken till förvirring i samhäl-
let; i många fall är icke frågan om annat än
utöfningen af en häfdvunnen rättighet.
Deremot kan man icke i tilltagandet af sjö-
röfveriet på kusterna undgå att se ett omiss-
känneligt tecken till svaghet hos styrelsen.
Detta onda har nu kommit derhän, att knap-
past hälften af de många kustfararne, som förut
hvimlade på Kinas östra kuster, våga löpa ur
hamn. Omkring midsommarstiden förlidet år
blockerade en sjöröfvareflotta Gula Flodens myn-
ning, och utestängde från hafvet öfver 1,000
handelsskepp. Slutligen förstörde ett engelskt
krigsångfartyg en del af sjöröfvareskeppen och
rensade en sträcka af den närbelägna kusten
från pirater. En beryktad viking vid namn Sa-
pong-tsai har för någon tid sedan bemäktigat sig
elt par kejserliga fästen på kusten af Fokien,
sedan han utdrifvit garnisonerna; han trotsar
der ännu alla anfall al provinsens vicekonung.
Vicekonungen har väl förbjudit de kringlig-
gande orterna att sälja lifsmedel åt sjöröfvaren,
i tanka att sålunda uthungra honom; men hvem
har väl någonsin hört en segerrik sjöröfvare
omkomma af hunger? Kinesiska krigsflottan är;
vanmäktig emot detta ofog, som förökas allt-
jemt af laglöst sjöfolk och fiskare; och snart
återstår ej annat medel till den lagliga sjöfar-
tens värn, än att kalla europeiska väpnade far-
tyg till bistånd.
Men detta stfider mot regeringens högmod,
oaktadt -hon har den förödmjukelsen att se de
till Peking sjöledes afgående kronoskatterna
bortplundrade på vägen. Hon söker nu hjelpa
sig dermed, att hon låter på kanaler föra det
salt och det ris till Peking, som förut ditför-
des öfver hafvet, och som utgör största delenl.
af de in natura upptagna utskylderna. För
att undvika den härmed förenade stora kostna-
den, har det likväl varit i fråga att utbyta
natura-utskylderna mot silfver; men då denna
genomgripande finansförändring skulle medföra
betydliga nedsältningar i utskylderna, så för- k
bjudes den genom finansernas närvarande till-
stånd. En europeisk stat skulle vid ett sådant
tillfälle gripa till statslån; men då statsskuld
i Kina är obekant, så har man här tagit sin
tillflykt till titelförsäljningar: ett hjelpmedel,
som för Kinas statsskick är mera förderfligt
än något annat, och måste helt och hållet un-
dergräfva styrelsen, om det fortsättes i något
större omfång. Med titelköpen går så till, att
finansministern, vid utomordentliga statsbehof,
mottager så kallade patriotiska gåfvor, hvar-
till gifvarne uppmuatras genom utnämning till
någon litterär värdighet. Denna värdighet
medför väl hvarken embete eller lön omedel-
bart, och skulle derföre kunna tyckas utan ,
mera inflytande på det offentliga lifvet i Kina,
Oc PN DD AM
2
- om PA
mete. KA —-—
Mam -
än tjenstetitlar utan tjenst i Europa; men för-
hållandet är likväl helt annat. Litterära vär-
digheter i Kina erhållas annars blott genom
stränga examina, och äro vilkor för beklädan-
det af embeten; men den som får en värdig-
het till skänks anses äfven tillhöra tjenstkan-
didaternas klass. Då värdigheter förvärfvas ge-,
nom rikedom utan förtjenst, så lyckas det ej
sällan dess förmögna innehafvare att tränga
sig fram Lill tjenstemannaplatser, medan den
fattige tjenstkandidaten, som endast erhållit
sin värdighet genom flit och väl aflagda exa-
mina, saknar befordran. Detta missbruk syf-
tar likväl att undergräfva hela det kinesiska
statsskicket, och man hör redan de bittraste
klagomål af en mängd fattiga men väl meri-
terade tjenstkandidater, öfver saknad anställ-
ning. Den förut så allmänt spridda tron på
regeringens visdom härrörde från den förutsätt-
ningen, att djupa kunskaper, på det mest obe-
stridliga vis ådagalagda, innehades af hvarje
statens embetsman; men denna tro svigtar mer
och mer med hvarje dag, och med detsamma
regeringens moraliska kraft, mot hvilken den
fysiska alltid visat sig ojemnförligt underlägsen.
Försäljningen af litterära värdigheter i Kina
liknar i det hela de bekanta tjensteköpen i
Frankrike före den första revolutionen; men
i ett land med Frankrikes aristokratiska va-
nor gick det onda i detta missbruk långt!
mindre på djupet än i det i sjelfva verket de-
mokraliska Kina, som sedan årtusenden med
framgång st
If
Id
fi
f
å
fi
n
så
nn
n
n
d
fi
K
k
ed
ri
fd
h
JT
li
bh
ä
-
räfvat att hålla sig fritt från allaj