med Starkt SKTIK. LoOuls bianc Degarac upparag adl
nationalförsamlingens president att gå och harangeraj
skaran. Presidenten Buchez svarade undvikande och
bad honom endast handla som en god medborgare.!a
Louis Blanc frågade ännu en gång: Vill byrån!s
gifva mig detta uppdrag ? — Nå väl: Jå! sva-!J
rade vicepresidenten. Corbon. b
Han ställde sig då, jemte Barbes och Albert, vid-
ett öppet fönster, höll till massan ett glödande tal,
i hvilket han ingalunda sökte öfvertala den att draga 5
sig tillbaka, utan lyckönskade den till sin manife-a
station för Polen.
Då han slutade, lofvade han, jemte Barbes, attih
skaffa hopen inträde i nationalförsamlingen. Då han!f
skulle aflägsna sig ifrån fönstret, togs han af tvenne n
män, som upplyftade honom på sina armar, hvar-
efter han bars i triumf till la salle des Pas-Per- 0
dus,, hvarest han å nyo höll tal till mängden. Han f
yttrade då bland annat: r
En demonstration, sådan som denna, är icke en!I
af dem som skaka, utan af dem som öfverända-it
kasta... .
,Hvad mig sjelf beträffar, är jag skyldig folket p
mitt förstånd, mitt hjerta, mitt lif och min död, om f
det behöfs...
Hans namn stod äfven på åtskilliga listor till ny
provisorisk regering; han hörde sitt namn prokla-(5
meras utan protest; han följde en hop, som underä
högt skrik tillkännagaf sin afsigt att gå till stads- d
huset. Men då han märkte att nationalgardet och ph
mobilgardet började gå offensivt till väga, drog han sig
undan genom en smygväg och ankom till invalid-
hotellet. En skara, som följt honom, ville nu å nyo
bära honom i triumf, hvilket han dock, efter något!?
motstånd, afböjde. S
Kort derefter uppsteg IL. Blanc i en kabriolett
jemte sin bror, och ett vittne intygar att han då
yttrade sin afsigt att resa till stadshuset, för att
förekomma blodsutgjutelsen. IL. Blanc förnekar dock
att han varit på stadshuset vid detta tillfälle. Den?
3 Juni och den 25 Augusti uppträdde han till eget1
försvaf i nationalförsamlingen, då fråga väcktes omla
S
t
1
undersökning mot honom. Han betygade der, att
tendensen i hans tal endast varit af lugnande och
försonande art.
Armand Barbis
var, som nämndt är, hos Louis Blanc söndagen den
44 Maj. Han skall då hafva yttrat, det man borde f
hindra Blanqui, att göra demonstrationen alltför stor.t
Den 435 Maj skyndade han sig, emot sina kolle-
gers vilja, att uppstiga i tribunen, så snart tumul-
tet begynte och personer med fanor började intaga
platserna. Efter att hafva uppläst petitionen, upp-
steg han ännu en gång i tribunen och yttrade:
Medborgare! Måtte folkrepresentanternas försam-
ling taga den nu upplästa petitionen i öfvervägande;
måtte den förklara, att den förenar sig med folkets
önskan och att följaktligen folket i Paris har gjort
sig väl förtjent om fäderneslandet ...; måtte natio-l.
nalförsamlingen, tillade han, vändande sig till de
anarkister, som inträngt, förena sig med den ön- I
skan, som j nyligen uttryckt !
Afbruten flera gånger af ropet: lefye Barbås!?
fortfor han att tala i samma andå och slutade med
dessa ord: På det att nationalförsamlingen icke må l!t
synas gifva vika för våld, bören j nu draga eder!5
tillbaka! S
Omkring kl. !, till 4 e. m., då tumultet tycktesS
nå sin höjd, uppträdde Barbes åter i tribunen och!
yttrade: i
Medborgare representanter! Folket derutanfört
önskar att få defilera inför eder; jag beder, läten 2
a
I
s
dem få sin vilja fram... Nationalförsamlingen må-
ste omedelbarligen besluta, att en armå skall sän-
das till Polen, och en skatt af en milliard läggas
på de rika... Flera röster skola nu hafva ropat:S5
Nej. nej, Barbes! Så var det icke! Två timmars j
plundring! Derefter yrkade Barbås, att trupperna!
skulle aflägsnas ifrån Paris; i annat fall skulle re-!I
presentanterna förklaras för fäderneslandets fiender.?
Han och Laviron skola sedermera, enligt ett vittnes!
utsago, flera gånger hafva yttrat: en skatt af en?
milliard på det infama Paris!
Ännu emellan kl. 4 och 5 såg man honom på
tribunen. Han yttrade då: Hör generalmarchen!
Man vill massakrera våra bröder. Till vapen! till
stadshuset !
Derefter tågade man ock till stadshuset. Der ut-
färdade Barbes, såsom ledamot af regeringskommis-
sionen, en kungörelse, hvaruti den provisoriska re-
geringen, med fästadt afseende på folkets önskan,
förklarar, att styrelsen omedelbarligen skall ät Ryss-
lands och Tysklands regeringar gifva order om attli
rekonstituera Polen,; i annat fall skulle republikensj
styrelse omedelbarligen förklara nämnde regeringar 1
krig.
Kort derefter greps Barbås på stadshuset och ar-!
resterades. Han var mycket förvånad vid den seder-
mera meddelade underrättelsen att Paris var lugnt.
Sobrier E
deltog också i tåget till nationalförsamlingen. In-1
kommen der utmärkte han sig isynnerhet genom l,
exalterade kommunistiska uttryck, t. ex. att de rikel.
skulle betala för de fattige o. s. v. Till en af na- ;
S
1
c
t
S
tionalförsamlingens tjenstemän yttrade han: Du har
länge förtjent att skjutas; men det skall ock ske il5
dag. Sedan man proklamerat nationalförsamlingens
upplösning, bars Sobrier i triumf af en hop anhän-
gare.
Derifrån begaf han sig med en skara till dåva-
rande inrikesministern Recourts hotell; de inträngde
der och ville tvinga honom att genom telegrafen 1
departementen sprida underrättelsen om en ny re-
gering och nationalförsamlingens upplösning. Men:!
då han vägrade, begaf sig skaran bort under rop:1
till stadshuset. S
Med detsamma voro ock inrikesministerns sigiller
försvunna. c
Seigneuret (frånvarande)
arresterades på misstankar den 45 Maj, men blef
inom kort ställd på fri fot. Han tros dock hafva
deltagit i demonstrationerna mot nationalförsamlingen.
Joachim IHouneau (frånvarande) !
en bland redaktörerna af Commune, deltog äfven
i demonstrationerna, arresterades den 15 Maj menl!
ställdes följande dagen på fri fot, emedan då ännuli
icke tillräckliga bevis funnos mot honom. Man har
sedermera förgäfves efterspanat honom.
Huber (frånvarande).
Han var en af hufvudmännen vid ifrågavarande
demonstrationer. Det var han, som först proklame-
rad2 nationalförsamlingens upplösning. Sedan han
utgått derifrån arresterades han, men befriades aft
en folkhop. Längre fram på aftonen arresterades!
han ånyo; men frigafs, såsom det tyckes, genom en
väns inflytande och försvann derefter,
Vincent Francois Raspail,
förklarade såsom president i klubben des amis du
Peuple, att en demonstration skulle ske till förmån
för Polen. Då han sedermera inträngt i national-
församlingen jemte de andra, och uppträdt på tri-
Bunen för att tala, frågade representanten Adelsvärd
med hvad rätt medborgaren Raspail kunde taga or-
det i nationalförsamlingen. Han sökte åter att tala,
men afbröts ånyo af en annan representant. Ilan
arresterades samma dag hos en af sina söner.
Lavirron (frånyarande)
medlem af klubben des droits de Phomme och ar-