ALLMÄN VALRÄTT.
Danska tidningen Almuevennen innehåller
en uppsats öfver detta ämne, som på ett en-
kelt och öfvertygande sätt vederlägger de so-
fismer, som bruka anföras af den allmänna
valrättens motståndare. Vi göra oss ett nöje
af att meddela våra läsare denna i flera fall
iatressanta framställning emot all inskränkning
af valrätten; mar skall deraf finna till hvilka,
för reaktionärerna sjelfva farliga undersöknin-
gar, betisktelser och konseqventa slut!ednin-
gar deras oböjliga motstånd redan ledt och i
än utströcktare grad ytterligare måste leda,
derest man ej i tid gifver efter för de billiga-
ste anspråk. Uppsatsen, som är hållen i en
lugn, tili djupet af saken gående demokratisk
anda, påpekar otvetydigt vådorna afettiläng-
den fruktiöst motstånd, och orättvisan af få-
talets öfvervägande representationsrätt fram-
hålles på ett öfvertygande sätt. Uppsatsen ly-
der som fivjer: :
Det g:s knappt någon fråga, som i vår Vex-
lande och politiska tid blifvit så ofta föremål
för pressens och diskussionens belysning, som
frågan om allmän valrätt. I dessa dagar, då
förhålanderne äro på väg att omskapas och
ordnas på ett annat sätt, då statens, och följ-
aktligen äfven folkets väl eller veär i så hög
grad betingadt af de politiska åsigter, som
komma att göra sig gällande, är det alldeles
naturligt att tankarna och idterna korsas och
att en hittills osedd ifver, att kunna utleta
den sanning hvarpå de statsrättliga grundpe-
larne böra hvila, röjer sig hos hvarje tänkande
statsborgare.
Friheten är det stora mål, hvartill alla för-
nuftiga väsen sträfva. Det är den gudomliga
idt, som uppenbarar sig hos menniskan: en
id, sam stundom slumrar, stundom förifrar
och förirrar sig I många riktningar, men som
dock aldrig utdör. Tidsandan har inverkat
mäktigt på alla sinnen till att upplifva, väcka
och elda denna idd, Huru många våldsamma
och förskräckliga skakningar åtföljde icke dess
födelse, huru många brytningar, partistrider
och förvecklingar skola ej föregå dess seger?
— eller måhända dess nederlag? Dock nej! —
icke nederlag, ty den har otvifvelaktigt färre
motståndare än försvarare,
Flere äro deremot de, som. af sjukligt, en-
sidigt eller inskränkt begrepp om friheten,
frukta för densamma såsom för en vålnad, som
skulle komma att utbreda tvedrägt, split, för-
följelse, egennytta, maktbegär, förtryck, un-
dergång och död bland slägterna och förvir-
rad samfundsordning i staterna.
I sjelfva verket göra dessa sistnämnde, för-
medelst deras småsinne, friheten lika stor ska-
da, och tillfoga densamma lika djupa sår, som
dess egentliga motståndare; ty det är just de
som hetsa partierna till tvedrägt och strid,
samt sålunda framkalla de spår af ödeläggelse,
som nästan alltid, utan undantag, beteckna
frihetens strid. Af otidig farhåga för oord-
ningar, våldsamheter, eller, såsom det med ett
allmänt talesätt betecknas: anarkiens vådor,,
frammana de just skyndsammast och ofelbarast
de olyckor; för hvilka de synas intagna af så
stor förskräckelse. Det går dem, såsom det
gick den man, som famlande vandrade på en
brant och af farhåga att falla åt ena sidan,
gick för nära den andra och sålunda störtade
hufvudstupa i afgrunden.
I sanning! om alla menniskor ägde själsstyr-
ka och skarpsinnighet, samt voro goda och
oecgennyttiga: då skulle friheten, lugnt, fredligt
och ostördt bygga sig en tron på jorden och