ptopa utan Svara materictila Kannada. Ci pd ställer Tiden A. B. i omedelbart samband med. Allehandas Pariserkorrespondent, (för i fjol-: våras), hvarvid dem begge i munnen lägges! ett förnekande af patt välståndet i Frankrike! tagit någon betydlig törn genom republiken. Sedan nu åtskilligt uppdukats medelst citaterl ur A. B., rörande vinsten af franska republi ken (såsom: folksuveränetetens erkännandep,: uppställandet af ett xmemento för regenterna,! en viss grad af tryckfrihet;, laglighet 1 de yttre formerna, väckande af pallmän anda ml m.), framdrar Tiden också det yttrandet af A. B., att saken kunnat undvikas genom ftidsvenliga eftergifter... hvarigenom revolutioner kunna förekommas af regenterna; hvarvid Ti-l! den omsider sjelf utropar huru illa allt dettal! passar A. B. att säga samma postdag, som med-: för underrättelsen om påfvens afsätlning och romerska republikens utropande,samt om denl4 hederliga storhertigens af Toscana flykt, hvilkal: begge regenter just gått längst 1 eftergifter)! m. m. 4 I sin ifver har Tidens hetlefrade professor vid denna punkt icke varseblifvit, huru styggtl: det i slutet af hans föreläsning anförda faktum l: svär emot begynnelsen. Eller hvad betydelse hafva, månne, händelserna i Kyrkostaten och Florens? Tala de om nederlag för demokratien? I Löjliga logik: när sednaste posterpa just medföra underrättelser om den nya romerska re-l. publikens konsolidering, samt från Toscana ej blott bekräfta storhertigens flykt, men till och med omtala republikens utropande i Florens: när, vidare, alla notiser från Frankrike för-! kunna republikens allt mera stadgade säkerhet: derstädes, och detta till den grad, att ingen! orohghet i Paris ens förspordes på sjelfva den fruktade 24 Februari: när, ytterligare, Sicilien nu öfver året bibehållit sin tillkämpade sjelfständighet: när i Schweiz frihetens sak står; på lika goda fötter, som vid slutet af sista kriget och Jesuiternas fördrifvande: när, med ett ord, ingenting gått förloradt af allt hvad: friheten i Europa under det förflutna året i väsendtlig mån eröfrat från autokratien, hierarkien och aristokratien, så att man endast: kan tala om Berlin och Wien såsom punkter, der reaktionen ännu tills vidare håller progres-!: sionens seger in suspenso, ehuru det är klart, att äfven här de från regeringarne vunna be-. tydliga koncessionerna tiil folktillståndets förbättring äro så betydliga och så omöjliga att. helt och hållet förinta, att framtidens vänner; i sanning också i Preussen och Osterrike kunna glädjas öfver en ganska rik skörd, med ännu qvarbehållna frukter, från förra året (helstl de sednaste underrättelserna från Ungern visst icke låta gynnsamt för de blodtörstige reaktionärerne) — då, och oaktadt alla dessa fakta! stå för hvar mans ögon, blyges icke en many. hvilken, både såsom akademisk lärare och flerårig publicist, väl måste förutsättas ega kun-l! skaper och några begrepp i slutkonsten — då, med ett ord, vågar Tidens redaktör stigal: fram och tala om den ömkliga utgången! af den utländska rabulismens uppviglingar!! ( j Tror då hr P. på allvar, att ingen menniska l: här i Sverige läser de utländska bladen och kan göra slutsatser öfver det politiska tillstån-) det i Europa? Eller tro Tidens entretenörer! sig vinna på att hålla en så befängd referentc af utlandets politik? Hvad sagan om Aftonbladets koncession il! revolutionsväg beträffar, så må Tiden läska sig !! dermed bäst han gitter; någon tröst bör väl den förlorade hafva. Det vissa är emedlertid, att Aftonbladet aldrig, hvarken förr eller nu, framställt revolutioner såsom ett godt i och för sig, eller, med andra ord, predikat den läran, att man bör omstörta för sjelfva omstörtningens skull, slåss, blott för nöjet att få slå ihjel hvarann, 0. s. v., hvilket allt måste följa af Tidens gjorda insinuation. Så ursinniga och befängda läror hafva vi i sanning ej heller hört någon annan tidning, åtminstone ingen svensk, lägga i dagen. Men Tidens professor tyckes ur stånd att begripa skillnaden emellan . ;samhällsförbättring,, hvilken man önskar vinna som mål, och revolution, hvilken såsom medel kan leda härtill: ett medel, som man alls icke önskar, såvida reformerna på fredlig väg kunna erhållas, men hvilket man i annan händelse måste underkasta sig såsom ett malum necessarium, det der omöjligen aflöper utan svåra materiella känninhgar,. Aftonbladet har sagt detta sistnämnda (som Tiden citerar) nu; och när har det väl påstått något annat eller häremot stridande? Vi trotsa den hårdaste jernpanna att uppvisa hvarest ÅA. B. förordat revolutioner såsom önskvärda i sig sjelfva. Att välståndet, handeln och dess måttstock, kursen, i Paris likasom Frankrike i allmänhet, måste sänkas under en så orolig tid, var väl temligen gifvet; och Aftonbladets läsare hafva aldrig saknat underrättelser härom, ända ifrån revolutionens utbrott och sedan framgent. Hvad vill då Tiden mer? När hafva vi fördolt något som varit af vigt att anföra, såväl mot som med, såväl till förmån som icke-förmån för det igångkomna sträfvandet, rörelserna, idgerna och deras följder? Har icke A.B. varit det, som ständigt yttrat sig emot den s. k. röda republikens, kommunisternas, socialisternas, Louis Blancs, Proudhons, V. Considerants, Raspails m. fl:s åsigter öfver staten ! och egendomen? Men detta känner Tidsprofessorn ej, utan sätter A.B. i konnivens medl: Allehandas Pariser-korrespondents, hvars röda politik allmänheten inhemtade under förflutna året. Har denna förblandning skett af beräkning eller okunnighet? För att icke begå den oartigheten att säga hr P. vara en dum karl, som ej kunnat läsa svenska, antaga vi det förra; och det så mycket hellre, som det är bekant, huru angelägen man äfven på ett! par andra håll är, att, kosta hvad det vill, fål Aftonbladet i allmänhetens tankar sammanblandadt med Ultraradikalismen och revolutionismen i dess skarpaste former. Hvad påfvens och den florentinska storhertisons afsättning beträffar. så visar anförandet -——— AZ —— — Q :-41 8 nn NN 62 AA — — — —— —— —