Brent rn rann ant in Annan nn 2 DR KS SS UR
löshetens underlåtenhet att odia, eller derföre att
skördarne hade blifvit förstörda. Ensamt jordens
ouppodlade tillstånd gjorde för ögonblicket massor
af menniskor helt och hållet beroende af fattigskat-
ten; men fattigskatten skulle i dessa trakter ensamt
utgå af jordens alster. Der produktionen var minst,
der var deras antal som skulle lefva af fattigmedel
störst, och förmågan att utgöra skatten minst. Sam-
ma orsak, som gjorde så många beroende af skatten,
minskade i lika mån möjligheten att få ut den. Å
andra sidan insamlades medlen fortast och lättast
der de minst behöfdes. När man tager i betrak-
tande de förhållanden, som stå i sammanhang med
fattiglagarnes verkan i Irland, må man således al-
drig lemna ur sigte de mycket olika tförhållanderna
i Irlands särskilda provinser. -
Ingenting skulle kunna föranleda en felaktigare
uppskattning af irländska fattiglagens verkan, än att
betrakta landet såsom ett helt. Medelbeloppet af
den fattigskatt, som uppbars i Irland under det år,
som slutade med den 30 sistlidne September, var
ungefär 2 sh. 6 d. på hvarje f, men i många
valkretsar varierade utgifterna från 8 sh. 4. d. pr
till inemot 40 sh. Set. ex. distriktet Westport, der
utgifterna för året voro 31,444 , men der blott
8,863 kunde uttaxeras, d. v. s. 4 sh. 6 d. pr
, hvaremot utgifterna varierade i de serskilda val-
kretsarne från 8 sh. 4!V, d. till 44 sh. 9!V, d. pr ,
sedan skillnaden, 19,296 , försträckts dels af rege-
ringen, dels af brittiska associationen.
I tjuguen irländska valdistrikter (unions) belöpte
sig utgiftssumman för det år, som slutades med den
30 sistlidne September, till 448,742 , hvarförutan
distrikterna den dagen voro kyldiga 4120,087 Z.
För fattigvården erfordrades således tillsammans
368,829 f, men icke mer än 498,556 kunde ut-
taxeras. För skillnaden mellan de verkliga utgifter-
nas belopp och tillgångarne hafva distrikterna att
tacka regeringens och brittiska associationens hjelp,
som besteg sig till icke mindre än 236,330 . För
innevarande år är beräknadt att icke mer än 273,484
skola kunna uttaxeras, men behofven uppskattas
till 568,829 E.
Om man betraktar Irlands större underafdelnin-
gar, så finner man att provinserna Ulster och Lein-
ster utan stor svårighet kunna underhålla sina egna
fattiga. I den förra var fattigskatten för 4848 un-
gefår 2 sh. pr och maximum 4 sh. 6 d.; blott
två valdistrikter, Glenties och Cavan, erhöllo bidrag
af brittiska associationen. Arfven i den sednare pro-,
vinsen, Leinster, utgjorde fattigskatten i medeltal 2
sh. pr och maximum omkring 4 sh. 6 d.: blott
distrikterna Athlone och New-Ross fingo hvardera
ett obetydligt bidrag af brittiska associationen. Men
dessa tvenne lyckliga provinser äro en skärande mot-
sats till Munster och än mer till Connaught.
I Munster uppgick fattigskatten i medeltal till 3
sh. 3 d. på pundet och maximum till omkring 6 sh.
8 d., men på några ställen stego utgifterna till 44
sh., och regeringen samt brittiska associationen för-
sköto hvad som fattades. Ensamt 8 valdistrikter
erhöllo af brittiska associationen understöd till be-
lopp af 33,442 f.
Det var dock för provinsen Connaught som fat-
tiglagen bäst behöides, och der den, i anseende till
ofvan påpekade omständigheter, visade sig alldeles
otillräcklig för sitt ändamål, hvaremot man har skäl
till fruktan att den haft flera betänkliga och skad-
liga följder, dymedelst att den hindrat vidtagandet
af sådana åtgärder, som ensamt kunna tillvägabringa
näringsflit och välstånd uti ifrågavarande provins.
Medelbeloppet af den fattigskatt, som kunde uttagas,
gjorde ungefär 2:V, sh. pr och högsta beloppet var
3 sh. 7 d. Men dessa siflror gifva intet begrepp
om de verkliga utgifterna för de fattiges underhåll
i denna provins. Af aderton distrikter erhöllo icke
mindre än femton betydligt understöd af brittiska
associationen; i två distrikter stego utgifterna till
13 sh. 40 d. och 43 sh. 40 d.
Den förmögenhet, som bör erlägga fattisskatt i
Irland, utgör i provinsen Ulster 3,264,197, i Mun-
ster 3,809,924, Leinster 4,612,124, Connaught
1.3914,065, tillsammans 13,077,307 f. Kostnaden
för fattigvården gör i medeltal 2 sh. 9:, d. pr
och det uttaxerade beloppet lika mycket. Men dessa
medelbelopp gifva ett mycket oriktigt begrepp om
fattiglagens verkan inom de distrikter, der den är
mest af nöden, men står i vägen för all förbättring.
Detta synes bäst af följande specifikation öfver ut-
gifterna och inkomsterna i hvarprovins. I Ulster
bestego sig utgifterna till 4 sh. 87, d. pr ochin-
komsterna till 4: 40 ,, i Munster till 3: 7:7, och 3:
534,, i Leinster till 2: 0, och 2: 4, i Connaught
till 5: 8 och 2: 7. De summor, som regeringen och
brittiska associationen försköto, utgjorde: till Ulster
6 414, Munster 34,653, Leinster 4,000, Connaught
4189,369, tillsammans 234,436 f. För hela Irland
erfordrades 2- millioner , och fattigskatten gjorde
ej mer än 4,600,090, så att 400,000 måste förskju-
tas från andra håll eller blifya obetalda.
Dessa facta gälla för 4848. Den fullkomliga miss-
växten å potatis i vestra Irland lemnar föga hopp
om en förbättrad ställning detta år.
De delar af Irland, der man väntade att parla-
mentsakten om försäljning af intecknad fast egendom
skulle göra bästa verkan, voro Munster och Con-
naught; men det kan icke väcka förvåning om denna
akt blifvit en död bokstaf i Connaught, när man ser
huru isynnerhet denna provins blifvit utsugen af
den närvarande fattiglagen. Befolkningen derstädes
är mycket talrik och till större delen beroende af
fattigvården, och jordbruket aftager hvar dag mer
och mer, emedan odlaren icke får någon nytta af
produkten, som åtgår till fattigskatt. I stället för
nya kapitaler, nya företag och ny arbetsskicklighet,
hvilka skulle kunna frambringa behof af arbetskraf-
ter och i samma mån minska fattigskatten, finner
man således endast minskad kapitaltillgång, afta-
gande odling och växande pauperism: oundvikliga
följder af fattiglagen, sådan den nu är och tillämpad
på ett landskap, hvars omständigheter äro sådana
som Connaughts. Bet är dagsklart, att om der fin-
nas några jordbrukare med kapital, skola de draga
sig undan på bästa möjliga sätt; ty att stanna qvar
utsätter dem endast för att blifva oundvikligen ut-
blottade. Ingen förändring i denna sakernas gång
är att vänta, om icke någon åtgärd vidtages, hvar-:
medelst detta landskaps olyckliga befolkning sättes i
den belägenhet att kapitalister och arrendatorer kunna
slå sig på landets odling, med visshet att deras af-
gifter för fattigvården icke skola stiga öfver ett be-
stämdt belopp, att de icke löpa fara till lif och -cgen-
dom, samt att de icke blifya utarmade af fattiglagen.
Från det ögonblicket, men icke förr, kunne vi hop-
pas förbättring. Hvarje nytt tunnland jord som upp-
odlas gifver arbete åt några, hvilkas enda utkomst-
medel nu är fattigskatten; och genom sådana kloka
åtgärder, vidtagna och upprätthällna med kraft, skulle,
så hoppas vi, slutligen befolkningen i Connaught
kunna förändras från fattighjon till ordentliga ar-
betare,
satts
RTR PENNA NR SY
SPOT NSAA.
E. M. bar den 413 sistl. Februari anbefallt, att
ångfartyget Gylfe skall vid Carlskrona station un-
dergå reparation med vissa dervid föreslagna förän-
dringar, hvartill kostnaden, uppgående till omkring
ta anA lr bla ckall utoå af det i innev. ars stat