Brent rn rann ant in Annan nn 2 DR KS SS UR löshetens underlåtenhet att odia, eller derföre att skördarne hade blifvit förstörda. Ensamt jordens ouppodlade tillstånd gjorde för ögonblicket massor af menniskor helt och hållet beroende af fattigskatten; men fattigskatten skulle i dessa trakter ensamt utgå af jordens alster. Der produktionen var minst, der var deras antal som skulle lefva af fattigmedel störst, och förmågan att utgöra skatten minst. Samma orsak, som gjorde så många beroende af skatten, minskade i lika mån möjligheten att få ut den. Å andra sidan insamlades medlen fortast och lättast der de minst behöfdes. När man tager i betraktande de förhållanden, som stå i sammanhang med fattiglagarnes verkan i Irland, må man således aldrig lemna ur sigte de mycket olika tförhållanderna i Irlands särskilda provinser. Ingenting skulle kunna föranleda en felaktigare uppskattning af irländska fattiglagens verkan, än att betrakta landet såsom ett helt. Medelbeloppet af den fattigskatt, som uppbars i Irland under det år, som slutade med den 30 sistlidne September, var ungefär 2 sh. 6 d. på hvarje f, men i många valkretsar varierade utgifterna från 8 sh. 4. d. pr till inemot 40 sh. Set. ex. distriktet Westport, der utgifterna för året voro 31,444 , men der blott 8,863 kunde uttaxeras, d. v. s. 4 sh. 6 d. pr , hvaremot utgifterna varierade i de serskilda valkretsarne från 8 sh. 4!V, d. till 44 sh. 9!V, d. pr , sedan skillnaden, 19,296 , försträckts dels af regeringen, dels af brittiska associationen. I tjuguen irländska valdistrikter (unions) belöpte sig utgiftssumman för det år, som slutades med den 30 sistlidne September, till 448,742 , hvarförutan distrikterna den dagen voro kyldiga 4120,087 Z. För fattigvården erfordrades således tillsammans 368,829 f, men icke mer än 498,556 kunde uttaxeras. För skillnaden mellan de verkliga utgifternas belopp och tillgångarne hafva distrikterna att tacka regeringens och brittiska associationens hjelp, som besteg sig till icke mindre än 236,330 . För innevarande år är beräknadt att icke mer än 273,484 skola kunna uttaxeras, men behofven uppskattas till 568,829 E. Om man betraktar Irlands större underafdelningar, så finner man att provinserna Ulster och Leinster utan stor svårighet kunna underhålla sina egna fattiga. I den förra var fattigskatten för 4848 ungefår 2 sh. pr och maximum 4 sh. 6 d.; blott två valdistrikter, Glenties och Cavan, erhöllo bidrag af brittiska associationen. Arfven i den sednare pro-, vinsen, Leinster, utgjorde fattigskatten i medeltal 2 sh. pr och maximum omkring 4 sh. 6 d.: blott distrikterna Athlone och New-Ross fingo hvardera ett obetydligt bidrag af brittiska associationen. Men dessa tvenne lyckliga provinser äro en skärande motsats till Munster och än mer till Connaught. I Munster uppgick fattigskatten i medeltal till 3 sh. 3 d. på pundet och maximum till omkring 6 sh. 8 d., men på några ställen stego utgifterna till 44 sh., och regeringen samt brittiska associationen försköto hvad som fattades. Ensamt 8 valdistrikter erhöllo af brittiska associationen understöd till belopp af 33,442 f. Det var dock för provinsen Connaught som fattiglagen bäst behöides, och der den, i anseende till ofvan påpekade omständigheter, visade sig alldeles otillräcklig för sitt ändamål, hvaremot man har skäl till fruktan att den haft flera betänkliga och skadliga följder, dymedelst att den hindrat vidtagandet af sådana åtgärder, som ensamt kunna tillvägabringa näringsflit och välstånd uti ifrågavarande provins. Medelbeloppet af den fattigskatt, som kunde uttagas, gjorde ungefär 2:V, sh. pr och högsta beloppet var 3 sh. 7 d. Men dessa siflror gifva intet begrepp om de verkliga utgifterna för de fattiges underhåll i denna provins. Af aderton distrikter erhöllo icke mindre än femton betydligt understöd af brittiska associationen; i två distrikter stego utgifterna till 13 sh. 40 d. och 43 sh. 40 d. Den förmögenhet, som bör erlägga fattisskatt i Irland, utgör i provinsen Ulster 3,264,197, i Munster 3,809,924, Leinster 4,612,124, Connaught 1.3914,065, tillsammans 13,077,307 f. Kostnaden för fattigvården gör i medeltal 2 sh. 9:, d. pr och det uttaxerade beloppet lika mycket. Men dessa medelbelopp gifva ett mycket oriktigt begrepp om fattiglagens verkan inom de distrikter, der den är mest af nöden, men står i vägen för all förbättring. Detta synes bäst af följande specifikation öfver utgifterna och inkomsterna i hvarprovins. I Ulster bestego sig utgifterna till 4 sh. 87, d. pr ochinkomsterna till 4: 40 ,, i Munster till 3: 7:7, och 3: 534,, i Leinster till 2: 0, och 2: 4, i Connaught till 5: 8 och 2: 7. De summor, som regeringen och brittiska associationen försköto, utgjorde: till Ulster 6 414, Munster 34,653, Leinster 4,000, Connaught 4189,369, tillsammans 234,436 f. För hela Irland erfordrades 2millioner , och fattigskatten gjorde ej mer än 4,600,090, så att 400,000 måste förskjutas från andra håll eller blifya obetalda. Dessa facta gälla för 4848. Den fullkomliga missväxten å potatis i vestra Irland lemnar föga hopp om en förbättrad ställning detta år. De delar af Irland, der man väntade att parlamentsakten om försäljning af intecknad fast egendom skulle göra bästa verkan, voro Munster och Connaught; men det kan icke väcka förvåning om denna akt blifvit en död bokstaf i Connaught, när man ser huru isynnerhet denna provins blifvit utsugen af den närvarande fattiglagen. Befolkningen derstädes är mycket talrik och till större delen beroende af fattigvården, och jordbruket aftager hvar dag mer och mer, emedan odlaren icke får någon nytta af produkten, som åtgår till fattigskatt. I stället för nya kapitaler, nya företag och ny arbetsskicklighet, hvilka skulle kunna frambringa behof af arbetskrafter och i samma mån minska fattigskatten, finner man således endast minskad kapitaltillgång, aftagande odling och växande pauperism: oundvikliga följder af fattiglagen, sådan den nu är och tillämpad på ett landskap, hvars omständigheter äro sådana som Connaughts. Bet är dagsklart, att om der finnas några jordbrukare med kapital, skola de draga sig undan på bästa möjliga sätt; ty att stanna qvar utsätter dem endast för att blifva oundvikligen utblottade. Ingen förändring i denna sakernas gång är att vänta, om icke någon åtgärd vidtages, hvar-: medelst detta landskaps olyckliga befolkning sättes i den belägenhet att kapitalister och arrendatorer kunna slå sig på landets odling, med visshet att deras afgifter för fattigvården icke skola stiga öfver ett bestämdt belopp, att de icke löpa fara till lif och -cgendom, samt att de icke blifya utarmade af fattiglagen. Från det ögonblicket, men icke förr, kunne vi hoppas förbättring. Hvarje nytt tunnland jord som uppodlas gifver arbete åt några, hvilkas enda utkomstmedel nu är fattigskatten; och genom sådana kloka åtgärder, vidtagna och upprätthällna med kraft, skulle, så hoppas vi, slutligen befolkningen i Connaught kunna förändras från fattighjon till ordentliga arbetare, satts RTR PENNA NR SY SPOT NSAA. E. M. bar den 413 sistl. Februari anbefallt, att ångfartyget Gylfe skall vid Carlskrona station undergå reparation med vissa dervid föreslagna förändringar, hvartill kostnaden, uppgående till omkring ta anA lr bla ckall utoå af det i innev. ars stat