UTI VIDDSUCTTIRALI iUiUdIun, dll Ud AUNUBR PT BBUUGUITVIUT ningen är utfärdad för Stockholms stad, och 1 följd deraf måste anses gällande för hvarje del af staden, och sålunda jemväl för den del, som utgöres af så kallade Stadshagen, bör icke tvifvel uppstå, det ju samma nådiga författning, i förenämnde fall ovilkorligen skall af kollegium tillämpas; men enär kollegium ej kunnat undgå finna, hurusom, enligt hvad deputerade jemväl anmärkt, en afvikelse från allmänna stadganderne i 26 8, eller att alla hus, som uppföras, skola vara af sten, och i påföljande 60 S, att vid reparationer af trähus, öfre våningen bör aftagas och husets höjd minskas till 6 alnar, samt att icke någon sådan byggnad får göras bögre än den vid reparationens företagande befanns, ej komme, då fråga uppstod om byggnader utom stadens tullar, att orsaka någon ökad eldsfarlighet, eller annan olägenhet för de närmast böende grannarne, men deremot medföra betydliga fördelar för fastighetsägarne, har kollegium trott sig böra i underdånighet till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hemställa, huruvida det ej må sökanden tillåtas, att förändra den ifrågavarande träbyggnaden på sätt han begärt. Men vid öfverläggningarne i förevarande ärende, har inom kollegium fråga uppstått om nödvändigheten att fästa Eder Kongl. Maj:ts nådiga afseende på Iydelsen af de föreskrifter, uti 4842 års byggnads ordning för Stockholms stad, hvarifrån kollegium nu i underdånighet föreslagit, att ett undantag måtte få ske och hvilka föreskrifter, enligt koliegii tanka, stödd på den erfarenhet, som kollegium under en sexårig tillämpning af högstberörde författning vunnit, kollegium finner tarfva en förändring. Kollegium håller nemligen före, att hufvudsyftet med byggnadsordningen är att införa ett byggnadssätt, hvarigenom det allmänna och isynnerhet närboende grannar försäkras emot de vådor, hvilka ett, af vårdslöshet, bristande insigt eller missförstådd hushållning vanvårdadt byggnadsföretag medförer. De i sådan afsigt meddelade föreskrifter, må hända mera ingripande i äganderätten än de fleste allmänna författningar, måste tvifvelsutan vara strängare i samma mån, som grannarne äro hvarandra närmare, och i sina byggnadsförhållanden mera beroende af hvarandra. Denna stränghet är derföre fu!lkomligen på sitt ställe i den mer eller mindre tätt bebyggda hufvudstaden och det torde icke lida något tvifvel, att sällsyntheten och obetydligheten af de i sednare tider inom Stockholm inträffade eldsvådor hafva sin grund i det fasta, mot vådor af alla slag försäkrande byggnadssätt, som genom 4763 års byggnadsordning blifvit inlördt, och genom 1842 års nådiga författning bibehållet. Men med de delar af staden, som äro utom Kungsholms tull eller den så kallade Stadshagen, utom Sabbatsbergs, Carlbergs, Roslags och norra tullarne, samt å Långholmen inträffar ett annat förhällande. Dessa icke obetydlige delar af stadens jord äro nemligen fördelade i lotter af temligen stor ägovidd och åbyggnaderne derå vanligen belägna inpå jordlotten samt från hvarandra på alltför betydliga afstånd, att byggnadsförhållanderne på den ena skulle inverka bestämmande på samma förhållanden hos den andra. Här inträda följaktligen de på landet i slika frågor vanliga omständigheterne, och de stränga stadganden, hvarmed byggnadsordningen för Stockholms stad binder fastighetsegarne till afseende på hvarandras säkerhet och fördelar, torde här, hvarest, enligt kollegii tanke, samma fastighetsegare äro i sina byggnads förhällanden af hvarandra oberoende, sakna full tillämplighet. Tillägges nu att träbyggningar på landet kunna lättare åstadkommas och erhållas för ett lindrigare pris än stenhus, samt i flere fall derstädes äro tjenligare, så vågar kollegium tro med rätt och billighet öfverensstämmande, att tomtegarne på stadens område utom tullarne, i detta hänseende erhålla friare händer och lösgöras från en del af de föreskrifter, som till allmän säkerhet äro för tomtegare inom den egentliga staden meddelade. Beremot och då äfven i de här ifrågavarande stadsdelarne sådana byggnadsfrågor kunna uppstå, vid hvilka ett serdeles afseende å det allmännas eller grannarnes säkerhet bör hafvas och det dessutom onekligen länder till den byggandes egen nytta och fördel, att den af honom företagne byggnaden uppföres med all den omsorg i afseende på prydlighet, beqvämlighet, varaktighet och säkerhet mot eldsfara, som äfven åt träbyggnader kan egnas, torde kollegii mellankomst vid dylika byggnadsföretag icke böra åsidosättas, utan den byggande, efter det ritningarne blifvit kollegii pröfning underställde, erhålla de föreskrifter för byggnadens utförande, hyartill byggnadsordningen föranleder. Med den till staden hörande delen af Kgl. Djurgården eller den så kallade Djurgårdsstaden eger ett serskildt förhållande rum. Oaktadt hvarken i 4763 eller 4842 årens kgl. byggnadsordningar nävot undantag finnes gjordt för denna delaf staden, hafva likväl nämnde författningars föreskrifter aldrig derstädes blifvit tillämpade. Byggnader af alla slag, äfven boningshus af trä, hafva derstädes i alla tider uppförts, utan föregången anmälan hos kollegium, således utan dess tillstånd och utan att någonsin, kollegium veterligt, åtal deremot blifvit väckt. Detta förhållande, onekligen lagstridigt och högeligen äfventyrligt, i händelse af enunder missgynnande omständigheter utbruten cidsvåda, har likväl i hufvudsaklig mån verkat derhän, att Djurgården blifvit hastigt försedd med byggnader af en lätt och på flere ställen prydlig karakter och torde derföre icke vara att alldeles klandra. Då det derjemte vunnit en nära sekelgammal häfd och någon ändring af hvad hittills skett i strid med byggnadsförfattningarne icke lärer kunna åstadkommas, vågar kollegium anse betänkligt att nu återgå till byggnadsordningen i all sin stränghet, utan tror sig. endast böra i underdånighet föreslå, att byggnadsfrågor inom Dijurgärdsstaden må behandlas i öfverensstämmelse med hvad här ofvan för stadens öfrige utom tullarne belägne delar blifvit framstäldt. . Såsom slutföljd af hvad nu i underdånighet blifvit andraget, får kollegium -föreslå, att EK. M:t: i nåder förnyade byggnadsordning för Stockholms stad af den 5 Nov. 1842, till 27 8, som stadgar hvilkt byggnader må undantagsvis af annat ämne än ster uppföras, måtte erhålla följande tillagde moment: 8:0. Alla slags byggnader på stadens jord och lutmark eller å den så kallade Stadshagen, utom SabTIbatsbergs-, Carlbergs-, Roslagsoch Norrtullarne samf lå Långholmen och inom den delen af kgl. Djurgår Iden, som hörer till Stockholms område och vanliger kallas Djurgårdsstaden, under iakttagande af de för Isigtighetsmått, i afseende å beskaffenheten af vat tentak och eldstäder, som 36, 37, 58, 39, 40, 41 Joch de 3 första punkterna af 59 8 i denna bygg nadsordning stadga. Som berörde 27 genast efter detta moment in Inehåller en föreskrift, som berättigar kollegium, at flyid pröfningen af byggnadsfrågor fästa allt afseend :lå sådana lokala omständigheter, som till äfventyr skulle göra uppförandet af trähus vådligt för de .Jallmänna eller grannar, sa föreställer sig kollegiun att all betänklighet vid det nu af kollegium i un Iderdånighet framställde förslag skall försvinna. Afvaktande E. K. M:ts nådiga beslut, i anlednin hjaf denna underdåniga framställning, framhärdar kol g sum med djupaste etc. Stockholm den 13 Febi 849. ven ETTA . Insändt.) DI NÅCOAOT OM nerv i vOnaTtErOA NICCTPTTNEN