UTI VIDDSUCTTIRALI iUiUdIun, dll Ud AUNUBR PT BBUUGUITVIUT
ningen är utfärdad för Stockholms stad, och 1 följd
deraf måste anses gällande för hvarje del af staden,
och sålunda jemväl för den del, som utgöres af så
kallade Stadshagen, bör icke tvifvel uppstå, det ju
samma nådiga författning, i förenämnde fall ovilkor-
ligen skall af kollegium tillämpas; men enär kolle-
gium ej kunnat undgå finna, hurusom, enligt hvad
deputerade jemväl anmärkt, en afvikelse från all-
männa stadganderne i 26 8, eller att alla hus, som
uppföras, skola vara af sten, och i påföljande 60 S,
att vid reparationer af trähus, öfre våningen bör af-
tagas och husets höjd minskas till 6 alnar, samt att
icke någon sådan byggnad får göras bögre än den
vid reparationens företagande befanns, ej komme, då
fråga uppstod om byggnader utom stadens tullar, att
orsaka någon ökad eldsfarlighet, eller annan olägen-
het för de närmast böende grannarne, men deremot
medföra betydliga fördelar för fastighetsägarne, har kol-
legium trott sig böra i underdånighet till Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning hemställa, huruvida det ej
må sökanden tillåtas, att förändra den ifrågavarande
träbyggnaden på sätt han begärt.
Men vid öfverläggningarne i förevarande ärende,
har inom kollegium fråga uppstått om nödvändighe-
ten att fästa Eder Kongl. Maj:ts nådiga afseende på
Iydelsen af de föreskrifter, uti 4842 års byggnads
ordning för Stockholms stad, hvarifrån kollegium nu
i underdånighet föreslagit, att ett undantag måtte få
ske och hvilka föreskrifter, enligt koliegii tanka,
stödd på den erfarenhet, som kollegium under en
sexårig tillämpning af högstberörde författning vun-
nit, kollegium finner tarfva en förändring.
Kollegium håller nemligen före, att hufvudsyftet
med byggnadsordningen är att införa ett byggnads-
sätt, hvarigenom det allmänna och isynnerhet när-
boende grannar försäkras emot de vådor, hvilka ett,
af vårdslöshet, bristande insigt eller missförstådd hus-
hållning vanvårdadt byggnadsföretag medförer.
De i sådan afsigt meddelade föreskrifter, må hända
mera ingripande i äganderätten än de fleste all-
männa författningar, måste tvifvelsutan vara strän-
gare i samma mån, som grannarne äro hvarandra
närmare, och i sina byggnadsförhållanden mera be-
roende af hvarandra. Denna stränghet är derföre
fu!lkomligen på sitt ställe i den mer eller mindre
tätt bebyggda hufvudstaden och det torde icke lida
något tvifvel, att sällsyntheten och obetydligheten af
de i sednare tider inom Stockholm inträffade eldsvå-
dor hafva sin grund i det fasta, mot vådor af alla
slag försäkrande byggnadssätt, som genom 4763 års
byggnadsordning blifvit inlördt, och genom 1842 års
nådiga författning bibehållet. Men med de delar
af staden, som äro utom Kungsholms tull eller den
så kallade Stadshagen, utom Sabbatsbergs, Carlbergs,
Roslags och norra tullarne, samt å Långholmen in-
träffar ett annat förhällande. Dessa icke obetydlige
delar af stadens jord äro nemligen fördelade i lotter
af temligen stor ägovidd och åbyggnaderne derå
vanligen belägna inpå jordlotten samt från hvarandra
på alltför betydliga afstånd, att byggnadsförhållan-
derne på den ena skulle inverka bestämmande på
samma förhållanden hos den andra. Här inträda
följaktligen de på landet i slika frågor vanliga om-
ständigheterne, och de stränga stadganden, hvarmed
byggnadsordningen för Stockholms stad binder fa-
stighetsegarne till afseende på hvarandras säkerhet
och fördelar, torde här, hvarest, enligt kollegii tanke,
samma fastighetsegare äro i sina byggnads förhäl-
landen af hvarandra oberoende, sakna full tillämplighet.
Tillägges nu att träbyggningar på landet kunna lättare
åstadkommas och erhållas för ett lindrigare pris än
stenhus, samt i flere fall derstädes äro tjenligare, så
vågar kollegium tro med rätt och billighet öfverens-
stämmande, att tomtegarne på stadens område utom
tullarne, i detta hänseende erhålla friare händer och
lösgöras från en del af de föreskrifter, som till all-
män säkerhet äro för tomtegare inom den egentliga
staden meddelade. Beremot och då äfven i de här
ifrågavarande stadsdelarne sådana byggnadsfrågor
kunna uppstå, vid hvilka ett serdeles afseende å det
allmännas eller grannarnes säkerhet bör hafvas och
det dessutom onekligen länder till den byggandes
egen nytta och fördel, att den af honom företagne
byggnaden uppföres med all den omsorg i afseende
på prydlighet, beqvämlighet, varaktighet och säker-
het mot eldsfara, som äfven åt träbyggnader kan
egnas, torde kollegii mellankomst vid dylika bygg-
nadsföretag icke böra åsidosättas, utan den byggande,
efter det ritningarne blifvit kollegii pröfning under-
ställde, erhålla de föreskrifter för byggnadens utfö-
rande, hyartill byggnadsordningen föranleder.
Med den till staden hörande delen af Kgl. Djur-
gården eller den så kallade Djurgårdsstaden eger
ett serskildt förhållande rum. Oaktadt hvarken i
4763 eller 4842 årens kgl. byggnadsordningar nävot
undantag finnes gjordt för denna delaf staden, hafva
likväl nämnde författningars föreskrifter aldrig der-
städes blifvit tillämpade. Byggnader af alla slag, äf-
ven boningshus af trä, hafva derstädes i alla tider
uppförts, utan föregången anmälan hos kollegium,
således utan dess tillstånd och utan att någonsin,
kollegium veterligt, åtal deremot blifvit väckt.
Detta förhållande, onekligen lagstridigt och högeligen
äfventyrligt, i händelse af en- under missgynnande
omständigheter utbruten cidsvåda, har likväl i huf-
vudsaklig mån verkat derhän, att Djurgården blif-
vit hastigt försedd med byggnader af en lätt och på
flere ställen prydlig karakter och torde derföre icke
vara att alldeles klandra. Då det derjemte vunnit
en nära sekelgammal häfd och någon ändring af hvad
hittills skett i strid med byggnadsförfattningarne
icke lärer kunna åstadkommas, vågar kollegium anse
betänkligt att nu återgå till byggnadsordningen i
all sin stränghet, utan tror sig. endast böra i un-
derdånighet föreslå, att byggnadsfrågor inom Dijur-
gärdsstaden må behandlas i öfverensstämmelse med
hvad här ofvan för stadens öfrige utom tullarne be-
lägne delar blifvit framstäldt. .
Såsom slutföljd af hvad nu i underdånighet blif-
vit andraget, får kollegium -föreslå, att E- K. M:t:
i nåder förnyade byggnadsordning för Stockholms
stad af den 5 Nov. 1842, till 27 8, som stadgar hvilkt
byggnader må undantagsvis af annat ämne än ster
uppföras, måtte erhålla följande tillagde moment:
8:0. Alla slags byggnader på stadens jord och
lutmark eller å den så kallade Stadshagen, utom Sab-
TIbatsbergs-, Carlbergs-, Roslags- och Norrtullarne samf
lå Långholmen och inom den delen af kgl. Djurgår
Iden, som hörer till Stockholms område och vanliger
kallas Djurgårdsstaden, under iakttagande af de för
Isigtighetsmått, i afseende å beskaffenheten af vat
tentak och eldstäder, som 36, 37, 58, 39, 40, 41
Joch de 3 första punkterna af 59 8 i denna bygg
nadsordning stadga.
Som berörde 27 genast efter detta moment in
Inehåller en föreskrift, som berättigar kollegium, at
flyid pröfningen af byggnadsfrågor fästa allt afseend
:lå sådana lokala omständigheter, som till äfventyr
skulle göra uppförandet af trähus vådligt för de
.Jallmänna eller grannar, sa föreställer sig kollegiun
att all betänklighet vid det nu af kollegium i un
Iderdånighet framställde förslag skall försvinna.
Afvaktande E. K. M:ts nådiga beslut, i anlednin
hjaf denna underdåniga framställning, framhärdar kol
g sum med djupaste etc. Stockholm den 13 Febi
849.
-
ven ETTA
. Insändt.)
DI NÅCOAOT OM nerv i vOnaTtErOA NICCTPTTNEN