Hon vände sig till en gammal soldat och frågade om har
kände någon förare, vid namn Broms.
Här finns många förare här, och många, båd bromsa
och getingar, hur fan skall jag känna alla dem?
Margreta fann att hon gjort en enfaldig fråga och
nämnde regementet, vid hvilket hon hört att han tjenade
Fråga sergeanten!, tillade den gamle krigaren. Jag
vet inte.n .
Underoflicern nalkades. Margreta upprepade sin fråga
Kalmar-infanteri, som han tjenar vid, ligger ungefär
två mil till höger om oss,, blef svaret.
Efter denna anvisning for hon den dagen, och ännu
en dag, oeh alltid fanns regementet en dagsled förut.
Den tänkande Margreta kunde ej underlåta att, oaktadt
sin bedröfvelse, göra betraktelser öfver huru illa soldaten
for, i synnerhet då han nalkades fjällen och kölden kän-
des mer och mer skarp och bitande.
Litet i sig och litet på sig), säger ett gammalt ord-
språk, och sådant var verkliga förhållandet här. HLikvisst
sågo de så lugna, så nöjda och belåtna ut, som om de
nyss kommit från ett, och ämnade sig till ett annat gä-
stabud.
Om möjligheten häraf tillfrågade hon en soldat, hvil-
ken hon tilldelat en bit ur sin. matsäck, och som till tack-
samhet derför följde henne förbi en af hvarjehanda folk
nyss sammanrafsad, oexercerad trupp,
Skulle vi kunna annat? Kungen har inte bättre sjelf
Tror inte hon att det är fast styfvare med kung Carl
lida hunger, köld, ja, till och med törst, än att, som i fjol,
då vi hade allt fullt opp, vara blottställda för de förban-
nade nykomna officerspojkarne, som under prinsen fingo
hundsvottera soldaten så mycket de ville. De nosa sig
int sta med det, der kungen är närvarande. Nej! Kung
Carl förut och vi efter, och så må herrarne, tvyfan! sitta
der i Stockholm och smida sina djefvelskaper, värre än
wermländningen smider sitt jern. Nu gå vi fäll löst på
Norrige, men norskarne och vi äro bröder, som blifvit
litet arga på hvarann, och rappa på hvarann en smula,
för att bli så mycket bättre vänner efteråt. Sen ska vi
göra en spatserrund och helsa på den förbannade ryssen
om inte beelzebub tar honom innan vi hinner dit, säger
Bromsen, och så säger jag med...
,Känner ni Bromsen?
,Förarn Broms, ja! Måtte väl det! Vi ha varit i fäll
samman sedan vi voro fjorton år. Vi äro årsbarn, sk
hon veta. Men det är en djefvel, som inte är lätt att gå