omsider att i dunklet skaffa sig något ljus, hvilket
skedde på efterföljande vis: emedan magnetiseringen
försiggick på en i Bibliotheket stående soffa, hvarå
pojken låg, med ansigtet vändt åt en dörr, som van-
ligast hölls stängd, eftersom vanliga utgången be-
gagnades åt det bredvid liggande biljardrummet, så,
och under det magnetiseringen pågick, öppnade Ba-
rometaren den vanligtvis stängda kabinettsdörren,
blott så mycket, att man kunde se den magnetise-
rade och sofvande gossen midt i ansigtet. När då,
efter välbeställd magnetisering, pojken hade somnat,
och kapten F., gför att bevisa magnetismens döf-
vande kraft, hade ånyo stungit gossen, temligen
djupt i handen, med en nål, och när omsider alla
i Bibliotheket, d. v. s. magnetiseringsrummet, till-
städesvarande personer hade gått ut i biljardsalen,
så hände, alt i samma ögonblick som dörren mellan
bibliotheket och biljardrummet stängdes, såg Baro-
metaren och en löjtnant U. hurusom den magneti-
serade Nordmarkingen (pojken var ifrån Nordmar-
kens härad), genast upplyftade den stungna handen,
såg på den och gnuggade såret. Då gingo löjtnan-
ten och Barometaren modigt in till den illpariska
clairvoyanten, — som i ögonblicket låtsade sofva.
Men det hjelpte icke nu längre, utan vardt han upp-
ruskad, och när Barometaren derefter lade sig rak-
lång på soffan, der pojken legat, och inemot tillslöt
ögonen, så kunde han likväl se nästan allting i rum-
met. Hvyem helst, som gör samma experiment, skall
ock snart finna, att han ser bra nog, fastän ögonen
tyckas vara alldeles tillslutna. — Men nu återstod
att utfundera huru den der lösdrifvaren hade kunnat
spela en sådan farce, och, efter åtskilliga forsknin-
gar, erhölls omsider ljus äfven i den saken. Histo-
rien var nemiigen den, att kapten F.(magnetisören)
hade en betjent, som varit med om flere sin herres
magnetiseringsförsök och som derom lärer berättat
vidt och bredt för kamraterna i betjentkammaren,
der Nordmarkingen vistades för tillfället. Der
hade han alltså hört berättelserna om huru det an-
norstädes hade tillgått, och derefter rättade han sig
bra nog, ty han var af naturen långt ifrån dum.
Visserligen hände, att han icke alltid gissade rätt.
Men som man tyckte att magnetiseringens resultater
ändock voro egna nog, fastän icke allt var full-
komligt, så, och emedan snart sagdt hvar och en
ville tro på magnetismens underbarheter, ty ville
man icke tvifla, hvadan det som såg likligt ut an-
togs för godt, och det andra glömdes. — Och så ha
väl rätt många underbara historier uppkommit och
fortgått, emedan ingen gittat pröfva och utreda sanna
förhållandet.
— UTOMORDENTLIGT SNABB RESA från Nya
Zeland till England har engelska korvetten Dido,
kapten Maxwell, gjort, nemligen på 77 dagar, hvil-
ket, då den öfverseglade distansen är 44,436 eng.
mil, gör 474 mil för hvarje dygn. De 3,047 milen
från N. Zeeland till Cap Horn seglades jemförelsevis
fortast, nemligen på 235 dagar.
— EN SKALLER-ORM, som har 9 små ungar,
finnes för närvarande i zoologiska trädgården i London.
Lady Franklin — hvars man stod i spetsen
för den stora expedition, som för ett par år sedan
afgick från England till Behrings sund för att upp:
söka en nordvestlig passage, och som icke afbörts på
lång tid, så att man anser den förlorad — reser nu
omkring till alla de storbritanniska hamnar, hvari-
från hvalfiskfångare pläga utgå till Davis sund, för
att bedja kaptener och besättningar att söka under-
rättelser om hennes man. Hon blir öfverallt mot-
tagen med jubel, och alla, till hvilka hon vänder
sig med sin vackra bön, lofva att efterkomma den