Handelsministern v. Bruck har den 16 blifvit afsänd till Pesth, för att rådgöra med Winlisch-Grätz rörande de ungerska handelsförållandena. Afven har ministeren beslutat, att åta en af handelsministerens byråchefer föreaga en rundresa genom Tyskland, Schweiz,li Tolland, Belgien och Frankrike. Ändamålet , ned denna resa är alt inhemta omfattandel: ännedom om dessa länders handel och närinar. Ministerialrådet dr Becker skall vara utedd till denna mission. Vid val till deputerad för valdistriktet Erderg utseddes förre deputeraden för Frankfurt, loktor v. Mählfeldt, med stor majoritet. Windisch-Grätz har den 11 Febr. utfärdat n kungörelse af den mest diktatoriska beskafenhet. Bland annat heter det deruti: Jag itsänder i åtskilliga riktningar trupper, hvilas kommendanter skola förses med jus gladii svärdets rätt); hvar och en, hos hvilken de inna kossuthska budkaflar, eller hvad annanl krift, bref eller tidning som helst, härröranle från hans parti, är förfallen under ståndsätts behandling; likaså de som dölja vapen ler uppvigla folket. Hvarje postmästare, som mottager bref eller skrifter från Debreczin och rakterna deromkring, skall varda hängd. Vi-l lare utfästes ett vite af 20,000 floriner förl varje jude som låtit begagna sig till spionl eller leverantör åt insurgenterna, för hvilka böter hvarje judkommun göres gemensamt anVarig. ITALIEN. Sardinska regeringen har hos bankirhus i. London upptagit ett lån af hundra millioner rancs. Konseljpresidenten Gioberti, som icke velat örena sig med Toscana och Rom om samman.callandet af en italiensk konstituerande församling, emedan han icke vill öfverlemna åt en sådan att bestämma öfver Sardiniens regeringsform, har i deputeradekammarens session len 12 Febr. blifvit interpellerad af deputeraden Brofferio, som är hufvudman för den lemokratiska oppositionen. På hvad punkt står bemedlingen? frågade han. Ar det icke! nog med diplomatiska förvecklingar? — När skall man anse ögonblicket tjenligt till krisets öppnande? När tror sig piemontesiska ministeren kunna återförena Italien, sedan den söndrat det genom sina olycksdigra ränker? Gioberti svarade, att till Italiens pånyttfölelse erfordrades: reformer, konstitution, sjelfständighet och konfederation. Allt hvad som lerutöfver yrades vore tomma drömmar. De yra uppräknade idferna vore talarens mål ch de ensamme vore öfver en mans höfva;! lesto mindre borde derföre ministeren inlåta sig i vidlyftigare företag. Hela halföns förening, lill ett rike och den republikanska styrelseformens införande borde öfverlemnas åt kommande generationer; ty för närvarande kunde dessa mål icke vinnas utan alltför stora omstörtningar i alla inre förhållanden och utan att ådraga Italien fremmande makters fiendskap. Talaren förkastade icke helt och hållet den konstituerande församlingen, men ville icke att Sardinien skulle sända deputerade till densamma, så länge man fordrade att dessa skulle medföra oinskränkt fullmakt att besluta efter godtfinnande. Slutligen förklarade Gioberti sig för påfvens återinsättande, emedan dess afsättning troligen skulle leda till utländsk intervention. Oaktadt Brofferios skarpa anfall å ministeren, beslöt kammaren att öfvergå till dagordningen, likväl med förbehåll att vid adressdebalten få uttrycka sin tanka om ministerens politik. Man ser alt Sardinien nu brutit med medlersta Italien, och ett nytt bevis härå är, att de romerska ombuden i Turin erhållit sina pass. I romerska konstituerande församlingens session den 7 Febr. voro 441 ledamöter närvarande. General Galletti utnämndes till president med 78 röster. Efter nödiga förberedelser förklarade församlingen sig konstituerad, och antog ett förslag af deputeraden Audinot, alt församlingen skulle utöfva suverän makt. Derefter beslöt församlingen att i nästa session diskutera romerska statens blifvande form. Samma dag ankom till Rom underrättelse, att en neapolitansk kår inryckt på Kyrkostatens område. Alla disponibla trupper sändes genast neapolitanarne till mötes, hvilka dervid drogo sig tillbaka. Om storhertigens af Toscana vistelseort och hvart han ämnar taga vägen, gå många rykten, hvilka det icke torde vara skäl att reproducera, lå man förmodligen med nästa post får säker underrättelse om saken. I Milano har seqvester börjat läggas å gods, tillhöriga flyktade lombardiska adelsmän, som icke återkommit inom utsatt tid. Landtmätarne tvingas att biträda härvid, vid vite af en betydlig plikt och förlust af embetet. Den fiendtliga sinnesstämning, som länge varit rådande i Italien mot schweizarne, har slutligen växt till ursinnigt hat. Den hjelp de gifvit despotismen på Sicilien och i Neapel, de fortfarande värfningarne till dylika tjenster, deras ställning i Rom och Bologna, edsförbundsmyndigheternas stränga förfarande mot de italienska flyktingarne i Tessin, allt detta har gjort schweiziska namnet till ett föremål för de häftigaste anklagelser på halfön. I Livorno, Genua, Venedig, m. fl. orter, fordrar man att värfningarna för Neapels räkning skola upphöra, och hotar alt i annat fall göra med alla schweizare hvad Radetzky gjorde med Tessinarne i Lombardiet, nemligen jaga dem från hus och hem och förvisa dem ur Italien. RYSSLAND OCH POLEN. Under förra året har en ofantlig mängd eldsvådor förekommit i Ryssland. Antalet af uppbrända byggnader, ensamt i 13 guvernementer, uppgifves till 32,000, och i inrikesministerns berättelse säges att värdet af uppbrunnen egendom, blott i städerna, stiger till 22 millioner rår bko. Som många af dessa eldsvådor åstadkommits genom mordbrännare, hvilka vid utförandet af sina illgerningar begagnat sig af friktionsstickor, så har kejsaren den 29 November sistl. år utfärdat en förord