utan dagUungan ma Iramsta? Jag Itruktar e)j denna
behandling af saken, utan tvertom önskar det af mer
än en anledning; Stockholm den 23 Febr. 4849.
G. M. Stiernsvärd.
(Insändt.)
Till Svenska Allmänheten.
Då tryckfriheten blifvit en af Sveriges grund-
lagar, för att bereda hvar och en medborgare,
som anser sig i ett eller annat afseende för-
orättad, ett offentligt tillfälle att rättfärdiga
sig; så anser jag mig skyldig både min egen
heder och mitt embetes helgd att offentliggöra
nedanstående, för att förekomma ett oblidt och
falskt omdöme, fillskapadt af det beställsamma,
lösa ryktets kommentarier, hvaraf fiender och
bakdantare så gerna betjena sig.
Dels genom Lunds stiftstidning, dels ock ge-
nom andra tidningar har det kommit till all-
mänhetens kunskap, att jag redan i Juli må-
nad 1846 blef af Lunds domkapitel på trenne
månaders tid från embetet skiljd; hvilket ut-
slag både Kongl. hofrätten öfver Skåne och
Blekinge samt nu i sistl. November månad
Högsta domstolen stadfästat.
Den som kastar en blick på nedanstående
bilagor, dem jag ej på skryt, utan till mitt
rättfärdigande, bifogat, undrar säkert deröfver,
att sådant vederfarits mig, och anser mig må-
hända skyldig till förseelser af svår beskaffen-
het, helst domkapitlet, hvars ordförande bi-
skop Faxe är, icke underlåtit att för beslu-
tets motiverande i utslaget omnämna för-
seelser,, hvilka icke fått något namn. Det
är just på dessa förseelser, som jag vill fästa
allmänhetens närmare uppmärksamhet, med
appell till den oväldiga opinionens domstol,
inför hvilken både domkapitlet, hofrätten och
högsta domstolen står eller faller. Men först
vill jag i korthet framställa, huru den mig
öfvergångna suspension från början tillkommit,
hemställande till en och hvar med ära och
samvete, om ej skälet dertill är ett af de all-
raobetydligaste.
Förhållandet är följande:
Sedan ett oroligt hufvud inom Houfs- församling,
vid namn Houpert, ingenting mer eller mindre än
fanjunkare vid Kongl. norra infanteriregementet, in-
såg nödvändigheten af att, enligt Kongl. Maj:ts nå-
diga Stadga rörande rikets undervisningsverk, Houfs
församling måtte snart gå i befattning med uppbyg-
gande af skolhus m. m., men kostnaden derför skulle
för honom, såsom innebafvare af högsta hemmanta-
let, militiebostället Engeby, blifva mest kännbar,
helst han icke eger någon förmögenhet, utan behöf-
ver esomoftast anlita sina vänner, rika skeppare in-
om församlingen, om hjelp; så uppgjorde han med
dem den planen, att för skolhusbyggnaden begära
ett lån ur fattigkassan på längre tid, väl vetande, att
han på detta sätt sjelf undvek en kostnad, som i dess
ställe kom en dag att drabba hans efterträdare, då
deremot församlingens hemmansegare alltid skulle
komma att stå i sticket. Det lyckades bemälde fan-
junkare att få sina vänner inom församlingen att
godkänna projektet; hvarpå hos mig begärdes socken-
stämma; men med föran!edande af Kongl. Maj:ts
nåd. förordning om sockenstämmor i riket begag-
nade jag mig af min rättighet att vägra socken-
stämma på grund deraf, att jag insåg finten och fann
ej ett sådant lån vara behöfligt för Houfs försam-
ling, såsom en af de rikaste i stiftet ; jag ville ej
heller blottställa mina åhörare för en sådan list. För-
törnad öfver min vägran. begärde förbemälde fan-
junkare skriftligt afslag med besvärshänvisning; hvil-
ket ock meddelades; hvarefter fanjunkaren, i spet-
sen för en viss liga, till landshöfdinge- och biskops-
embetena adresserade en skrift, full af lögner och
försmädelser, riktad emot mig i och för utöfningen
af Mitt embete, hvarutinnan yrkas åläggande för
mig att hålla ifrågavarande sockenstämma. Ehuru,
enligt Kongl. Maj:ts nåd. förordning om sockenstäm-
mor i riket af den 29 Aug. 1843, icke biskopsembe-
tet, utan domkapitlet, eger rätt att påbjuda socken-
stämma, så behagade likväl begge dessa myndigheter
att i förening ålägga mig hälla sockenstämman, utan
att hafva, såsom ske bordt, infordra min förklaring
öfver den otidiga skriften samt lemna mig tillfälle
att rättfärdiga mig. Jag fann mig då nödsakad att
inför vederbörande myndigheter jäfva mig sjelf att
hålla den anbefallda stämman, samt vid samma till-
fälle ingaf jag äfven, såsom vederbörande behaga be-
nämna den, en opåkallad förklaring, för att för-
svara min embetsmannaheder. Detta mitt förfarande
förklarades af vederhörande myndigheter såsom en
ngenslörtighetr, ehuru jag icke i denna stund kan
finna hvari milt fel bestod, ej heller huru jag, eller
hvilken annan som helst, kunnat handla annorlunda,
än be.ära en ojäfvig ordförande och under tiden
uppskjuta stämman.
Emedlertid behagade landshöfdingeembetet i Chri-
stianstad, som för tillfället utgjordes af herr lagman
Bråkenhjelm comp., en man, alltid tillgänglig och
medgörlig, helst då han tages på rätta sidan, med
anledning af denna min opåkallade, förklaring af-
låta en embetsskrifvelse till domkapitlet, hvarutinnan
jag bevisligen blifvit beljugen och, såsom efterskrifne
bevis ådagalägga, tvärtemot klara facta och Visitator
dr Thomanders embetsbevis, påbördad ett bristande
nitv. Jag har erbjudit mig att med vittnena, stads-
förmannen Engellau och kantor Rosenberg, styrka,
att nyssnämnde skrifvelse innehöll sanningslösa upp-
gifter, men derpå har icke blifvit fästad uppmärk-
samhet. Dr Thomanders bevis, hvaraf afskrift bifo-
gas, vederlägger äfven tillmälet; hvarförutan mitt nit
bäst vitsordas af gifna facta, att jag nemligen, under
de 43 år jag varit kyrkoherde härstädes, låtit upp-
bygga en ny kyrka i Houf, ett nytt torn i Karup