den han finner för godt nu gifva dem, oaktadt denna tydning likväl står i fullkomlig strid, ej allenast 1ged de klara ordalagen, utan äfven med redan lemnade förklaringar. Öfverstelöjtnanten säger nemligen i Aftonbladet JM 10, att hans mening vid det ifrågavarande tillfället endast varit, att förlagsrätten aå första upplagan (försöksreglementet) icke borde åt enskild person öfveriåtasn, således att förlagsrätt å sjelfva reglementet allt för väl kunde äga rum. I Aftonbladet AM 40, förklarar åter öfverstelöjtnanten sig anse sistnämnde förlagsrätt för grundlagsvidrig! Icke måtte väl dock öfverstelöjtnanten verkligen kunna tro, att ett dylikt peremtoriskt och sig motsägande förfarande i ringaste mån kan förändrande inyerka .på någons omdöme eller öfyvertygelse? Hvarföre icke då heldre öfverlemna sakens utredande åt det forum, hvarest det rätta oförställdt och utan dagtingan må framstå? Jag fruktar ej denna behandling af saken, utan tvertom önskar det af mer än en anledning; Stockholm den 23 Febr. 4849. G. M. Stiernsvärd.