MM RO öfver gränsen, men genast dragit sig tillbaka. Från Pancsowa berättas att Peterwardien gifvit sig e kejserliga trupperna. Carlovitz var förklaradt i belägringstillstånd och Grätz hotades af samma lott. ITALIEN. Ryktet om påfvens flykt har icke blifvit bekräftadt. Storhertigen al Toscana har i hemlighet begifvit sig till ön Elba. Om anledningen till detta stez berättas följande: Leopold hade redan för ena tid sedan låtit sin familj flytta till Siena, för att spara den oron öfver de gatuupplopp, sam stundom ägde rum i Florenz, och hvilka, i storhertigens tanka, ej nog strängt hämmades. I första dagarne af Februari afreste storhertigen sjelf till Siena, lofvande att icke vara länge borta. Folket i Florenz ingaf petitioner och skrek på att storhertigen skulle återkomia. Ministrarne begärde flera gånger sitt afsked. emedan de icke hade den tilltagsenheten att vilja behålla sina portföljer, när regenten icke hade förtroende för dem. Storhertigen rade dem afsked och önskade, medan han för sin helsas skull qvarstannade i Siena, hafva en eller två af sina officiella rådgifvare hos Emedlertid inträffade det, att 68 jernvägsarbetare, beväpnade med hackor och andra verktyg, ankommo till Siena och började ropa: Lefve Leopold il! Vi vilja icke hafva någon konstituerande församling! Död åt republikanernel En hop pöbel sällade sig till dem och massan strök igenom staden, under yttrande af hotelser. Medborgargardet trädde genast under vapen; tre patruller af 16 man hvardera, atföljda af en mängd liberala, gingo emot de reaktionära, hvilka då hade uppställt sig utanför kyrkan S. Martino, men togo till flykten vid åsynen af medborgargardet. Lugnet stördes i vidare. Flere af de orolige blefvo arresterade, och några erkände att de hade fått penningar. Storhertigens helsa led af dessa uppträden; han fick starka hufvudplågor och beslöt att söka lugnet på ön Elba, som hörer till Toscana och blott al en V, mil bred kanal är skiljd från fasta landet. Konseljpresidenten Montanelli, som hade begifvit sig å väg till Siena, träffade således icke storhertigen der. I deputer I lLammaren diskuterades d. 3 en reklamation af de toscanska biskoparne mot tryckfriheten, hyilken på det lifligaste försvarades af ministeren. Församlingen öfvergick till dagordningen. I samma session upplästes en skrifvelse från Manin, hvaruti framställdes den nöd, i hvilken nödvändigheten af försvar mot Österrike försänkt Venedig. Öfver tre millioner i månaden erfordras till garnisonens underhåll och andra allmänna behof. Piemont skickar 690,000 fire i månaden. Manin beder hela Italien följa detta ädla exempel, om man vill att Venedig fortfarande skall utgöra ett starkt mc och strategiskt stöd för den nationella n. Genera! Zamhboni, som gaf anledning till oroligheterna i iom den 19 Jan. och af krigsrätt blef dömd till döden, har, i anseende till sin ålder, blifvit derifrån förskonad, och fått straffet förvandladt till 15 års fängelse. Regeringen har ånyo utgifvit skattkammarobligationer till belopp af 600,000 scudi, mot hypothek !e ieuchtenbergska apanage godsen. Schwei arnisonerna i Bologna och Forli hafva förklarat sig villiga att lyda den af folket i Kyrkosiaten tillsatta styrelsen. En förbrödringsfest har med anledning häraf firats i Bologna. Bland de meiel påfven vill använda för att stärka sina anhängares nit, synes äfven vara ordnar, ty han har låtit skicka sig icke mindre än 309 ordenstecken. Den 2 Febr. var ett stort folkmöte på Tordenonateatern i Rom. Efter att bafva yrkat, det konstituerande församlingen borde proklamera såsom lag, hvad som redan i verkligheten. eger rum, nemligen att påfven är afsatt från sitt veridsliga välde, uttalade abbå Ardoni ordet republik. Tusen röster ropade genast med entusiasm: lefve republiken! hvilket rop upprepades af det utanför teatern samlade folket. Romerska nationalförsamlingen öppnades den 3 dennes af inrikesministern i egen person. Af omkring 290 deputerade voro 140 redan närvarande. Ett par tyskar, som vistats i Rom, hade för reaktionära tänkesätt blifvit förvisade derifrån, men på sitt sändebuds reklamation fått återvända. Venstra sidan af sardinska deputeradekammaren, har förklarat konseljpresidenten Gioberti, att den skullz konseqvent rösta emot honom i alla frågor, om icke den nye krigsministern general della Marmora blefve aflägsnad. Gioberti har gifvit efter för denna framställning, och krigsporttöljen är nu anförtrodd åt general Chiodo. Tidningen la Libertå berättar från Neapel, att folket den 29 Januari icke hade visat någon fallenhet för oordningar på Toledogatan. Här och der hade blott ropats: Lefve konstituerande församlingen! Några stenar kastades, och polisen sköt i luften. På torget var samlad en massa af 15,000 Personer, hvilka ropade: Lefve italienska konstituerande församlingen!, Sedanfolket blifvit tre gånger uppmanadt att skingra sig, lossades skott i luften. Då detta icke medförde någon verkan, gjordes en kavalleri-schock. Folket ropade: Lefve kavalleriet! lefve våra bröder! hvarvid soldaterne stucko sablarne i skidan. Massan skingrades derefter. Kamrarne öppnades den 1 Febr. Som icke mer än 76 ledamöter dervid voro närvarande, Så Pprorogerades de till den 4. Man har funnit uppslagna på murarne tryckta bref, undertecknade Jesus Christus och författade till förmån för pPåfyen. Deri omtalas flere underverk som nylisen skola hafva timat i