ken? Af honom tar man utan krus hvad man behöfver. och betalar när man tycker, eller ock ej... i alla fall kan det icke, hvad kung Carl beträffar, få namn af allmosor.n Detta, hvilket, så vida man ej på det nogaste tog kungens karaktär i betraktande, lätt kunde ställas i en tvätydig dager, hade så många gånger blifvit framhållet för Bernhard, att alltid en smärtsam känsla genomfor honom vid upprepandet deraf. ,Jag påstår, fortfor Ernst, att kungen hade mer: pengar der då, än nu hemma i sitt eget land. Men han återbetalar dem ju., ,Det är sant, och just derföre nödgas han pressa u dem af sitt eget folk. Nej! lefve England och generalsta terna! På det ena stället finns ingen kung, och på de andra kan kungen ej kriga opp mera pengar, än parla mentet beviljar. Kung Carl är likväl en ädel man!... Hvem djefvulen nekar det? Men det ser ut som vå Herre ej skulle tycka om ärligt folk, åtminstone ej on ärliga kungar. Englands andre Carl gjorde, med alla sin; mätresser och alla sina excesser, ej sitt land hälften s mycket ondt, som Sveriges tolfte Carl, med alla sin dygder, har gjort sitt. Nej, lefve de praktälskande, d qvinnoälskande, de nöjen älskande kungarne! Om favori ten, manlig eller qvinlig, gör några snedsprång, hvad be tyder det? Alltid finns det några gamla perukstockar, de vill säga ministrar, som lappa hålen, bara kungen är trat table. Se deri ligger knuten. .. Att du kan tala så efter det uppträde, hvartill v sjelfva varit vittnen! ij Att du kan gräma dig öfver en sak, som vi ej kunn: hbjelpa! Kungen behöfver pengar, dem skall folket skaffa Folket knorrar, kungen straffar. Erost! inföll Bernhard, tag så mycket pengar, d vill, och gil den olyckliga familjen. Jag kan ej, jag vil ej se dem. Och låt oss i morgon bittida resa så fortson möjligt. Jag brinner af längtan att återse Elisabeth denna hulda engel, som förstår att nedlocka himmelen til jorden, och komma mig att glömma allt, hvad fordam va mig kärt