ken? Af honom tar man utan krus hvad man behöfver.
och betalar när man tycker, eller ock ej... i alla fall
kan det icke, hvad kung Carl beträffar, få namn af all-
mosor.n
Detta, hvilket, så vida man ej på det nogaste tog kun-
gens karaktär i betraktande, lätt kunde ställas i en tvä-
tydig dager, hade så många gånger blifvit framhållet för
Bernhard, att alltid en smärtsam känsla genomfor honom
vid upprepandet deraf.
,Jag påstår, fortfor Ernst, att kungen hade mer:
pengar der då, än nu hemma i sitt eget land.
Men han återbetalar dem ju.,
,Det är sant, och just derföre nödgas han pressa u
dem af sitt eget folk. Nej! lefve England och generalsta
terna! På det ena stället finns ingen kung, och på de
andra kan kungen ej kriga opp mera pengar, än parla
mentet beviljar.
Kung Carl är likväl en ädel man!...
Hvem djefvulen nekar det? Men det ser ut som vå
Herre ej skulle tycka om ärligt folk, åtminstone ej on
ärliga kungar. Englands andre Carl gjorde, med alla sin;
mätresser och alla sina excesser, ej sitt land hälften s
mycket ondt, som Sveriges tolfte Carl, med alla sin
dygder, har gjort sitt. Nej, lefve de praktälskande, d
qvinnoälskande, de nöjen älskande kungarne! Om favori
ten, manlig eller qvinlig, gör några snedsprång, hvad be
tyder det? Alltid finns det några gamla perukstockar, de
vill säga ministrar, som lappa hålen, bara kungen är trat
table. Se deri ligger knuten. ..
Att du kan tala så efter det uppträde, hvartill v
sjelfva varit vittnen!
ij Att du kan gräma dig öfver en sak, som vi ej kunn:
hbjelpa! Kungen behöfver pengar, dem skall folket skaffa
Folket knorrar, kungen straffar.
- Erost! inföll Bernhard, tag så mycket pengar, d
vill, och gil den olyckliga familjen. Jag kan ej, jag vil
ej se dem. Och låt oss i morgon bittida resa så fortson
möjligt. Jag brinner af längtan att återse Elisabeth
denna hulda engel, som förstår att nedlocka himmelen til
jorden, och komma mig att glömma allt, hvad fordam va
mig kärt