hr Ericsson, för den möda han gjort sig att
genom sin undersökning ytterligare belysa
detta ämne och framkalla en närmare pröf-
ning dera!
Sannolikt har hr öfverstelöjtnant Ericsson
härigenom gi staden och det allmänna en
ganska hotydande tjenst i flere hänseenden, äf-
ven om hans eget förslag ej skulle antagas;
genom cetta förslags framläggande är åtmin-
stone redan vunnet, att det förut fattade be-
-slutet om en broanläggning från Riddarhus-
gränden till Röda bodarne icke lärer anses
oåterkal!leligt; och, om vi icke misstaga oss
alltför mycket, skall vid frågans återuppta-
gande i sin, helhet ånyo presentera sig med
mera hopp om framgång än förr ett tredje
projekt, som en gång varit å bane, men för
flerahanda konsiderationers skull då blef lagdt
åsido, och hvilket genom sin vida mindre
kostsamhet, än de nu förevarande, har den
stora fördelen att kunna fullbordas på stadens
bekostnad, utan behof af bropenningars upp-
tagande. Vi mena här planen att samman-
binda Brottninggatan och Mynttorget, öfver
veslra sidan af Helgeandsholmen.
Mången skall, vid första tankan härpå, må-
hända tycka att ingenting vore vunnet med
en sådan bro, i anseende till närbelägenheten
af den äldre, eller Norrbro; och vi erkänne,
det denna invändning vid första påseendet sy-
nes kafva något skäl för sig. Men det kan
åtminstone löna mödan att icke kasta ideen
under bordet, innan saken blifvit närmare un-
dersökt. Det kan icke bestridas, att en bro
emellan Riddarhusgränden och Röda bodarna,
hvad genvägen beträffar och den tid, som
derigenom skulle vinnas, skulle äga en afgjord
fördel för kommunikationen emellan Kungs-
holmen samt vestra delen af Clara församling
å ena sidan, samt sjelfva stadens vestra del
på den andra. Behofvet att betala passagen
blir deremot alliid en olägenhet, äfven för --
vånarne i de trakter. Det oaktadt måste
naturligtvis alla de, som erfara största obeha-
get af omvägen öfver Norrbro, önska nyss-
nämnda: kommunikationslinea bragt till stånd,
och i alsceende på sjelfva genvägen, som deri-
genom erhölles, föredraga den framför någon
annan. Man bör likväl observera, att detta
endast Her dem, som bo vester om Clara
södra, eller på sin höjd Clara östra kyrkogata
och Akademi len, samt äfven inom denna
gränslinea egentligen endast qvarteren upp till
Clara ky fy så snart man kommer längre
norr ut. förkortas vägskilnaden åt östra sidan
genom visen snedt öfver denna kyrkogård.
För alla Claraboer deremot, som bo i qvar-
teren öster om Clara södra Kyrkogata, blefve
- vägen till början af den föreslagna bron vid
Rosenbad icke sre, men för de flesta kor-
tare än till norra ändan af bron vid Röda bo-
darna; och för Jem, som ämnade sig antingen åt
Södermalm eller Vesterlånggatan, eller till Stor-
torget och dess närmaste gator, blefve denna
väg bestämdt den kortaste. Återstår då ännu
det rätt betydliga antal, som har ärender till
Riddarholmen, Nygatorna och Munkbron. Här
uppstode vil en omväg för dem, som ämna sig
vester ut, på Norrmalm eller komma derifrån;
men för bela den folkström, som sammanfly-
ter på Drottninggatan, blefve vägen icke ett
steg längre från brons södra ända till Riddar-
hustorget, än afståndet ifrån hörnet af Drott-
ning- och Freds rne blefve till norra ändan
al bron vid Röda bodarna. Det vore artigt
att försöka med siffror beräkna de trafikeran-
des antal på den ena eller andra vägen: det
är mycken frisa om, huruvida skilnaden i det
hela skulle blifva betydlig.
Detta är nu fallet, om alla förhållanden i
öfrigt voro-lika, d. v. s. om båda broförslagen
kunde verkställas med samma tillgångar, och
begagnas på samma vilkor. Helt annat måste
omdömet i var tanka utfalla, om man tager i
betraktande, dels att den ena bron kunde byg-
gas för hälften af hvad den andre kostar, dels
också, alt på det ena stället erfordrades bro-
afgift, på det avdra icke. För det första lära
alla vara öfverens, att om en bro ifrån Drott-
ninggatan lill Mynttorget funnes att kostnads-
fritt begagna, och roddarbåtarne det oaktadt
fortforo, så skulle ytterst få personer begagna
dessa båtar, och kanske endast någon gång i
varmaste sommaren. Öfver denna bro finge
nemligen hela trafiken från Drottninggatan gi-
nare, och äfven för hela Clara vestra del och
för Kungsholmen vore afståndet landvägen
emellan de nu mest aflägsna punkterna, som
man vill förena, eller Röda bodarne och Rid-
darhustorget, hvilka sammanbindas genom rodd-
kommunikationen, till hälften förkortadt, och
man kunde alltid tillryggalägga vägen emel-
lan dessa punkter skyndsammare öfver den
nya bron, än man kunde komma öfver på
båtarne.
Erinrar man sig alla dessa omständigheter,
så blir det; om pluralitetens behof äfven bland
de mindre bemedlade tages i betraktande, Mmyc-
ken fråga om, huruvida ej äfven de, som bo
i Clara vestra del och Kungsholmen, om alla
blefve hörda, skulle föredraga, att med den
illa tillökningen 1 väg, som motsvarar afstån-
det mellan Röda bodarne och Drottninggatan,
få en bro, som kan passeras kostnadsfritt, hel-
dre än en något litet ginare linea, för hvilken
de måste betala. Det bästa sättet att få en
id om sannolika utslaget af ett svar i detta
hänseende, är att föreställa sig såväl bron från
Mynttorget till. Drottninggatan, som den från
Riddarhusgränden till Röda bodarne färdiga
att begagnas, den ena kostnadsfritt, den andra
mot afgilt af I skilling rgs för gående och 2
skillingar hanko för åkande. Hvilkendera skulle
hafva största trafiken, tror läsaren? Månne den
icke skulle förhålla sig som 10. till 1, till för-
min för den bron, der intet betaltes? Vi öf-
verlemna detta åt en hvar att sjelf närmare
eftertänka. — Annu återstår likväl. en bland
de vigtigaste omständigheterna, jemförelsen af
Plasman lg 1 AR a