hr Ericsson, för den möda han gjort sig att genom sin undersökning ytterligare belysa detta ämne och framkalla en närmare pröfning dera! Sannolikt har hr öfverstelöjtnant Ericsson härigenom gi staden och det allmänna en ganska hotydande tjenst i flere hänseenden, äfven om hans eget förslag ej skulle antagas; genom cetta förslags framläggande är åtminstone redan vunnet, att det förut fattade be-slutet om en broanläggning från Riddarhusgränden till Röda bodarne icke lärer anses oåterkal!leligt; och, om vi icke misstaga oss alltför mycket, skall vid frågans återupptagande i sin, helhet ånyo presentera sig med mera hopp om framgång än förr ett tredje projekt, som en gång varit å bane, men för flerahanda konsiderationers skull då blef lagdt åsido, och hvilket genom sin vida mindre kostsamhet, än de nu förevarande, har den stora fördelen att kunna fullbordas på stadens bekostnad, utan behof af bropenningars upptagande. Vi mena här planen att sammanbinda Brottninggatan och Mynttorget, öfver veslra sidan af Helgeandsholmen. Mången skall, vid första tankan härpå, måhända tycka att ingenting vore vunnet med en sådan bro, i anseende till närbelägenheten af den äldre, eller Norrbro; och vi erkänne, det denna invändning vid första påseendet synes kafva något skäl för sig. Men det kan åtminstone löna mödan att icke kasta ideen under bordet, innan saken blifvit närmare undersökt. Det kan icke bestridas, att en bro emellan Riddarhusgränden och Röda bodarna, hvad genvägen beträffar och den tid, som derigenom skulle vinnas, skulle äga en afgjord fördel för kommunikationen emellan Kungsholmen samt vestra delen af Clara församling å ena sidan, samt sjelfva stadens vestra del på den andra. Behofvet att betala passagen blir deremot alliid en olägenhet, äfven för -vånarne i de trakter. Det oaktadt måste naturligtvis alla de, som erfara största obehaget af omvägen öfver Norrbro, önska nyssnämnda: kommunikationslinea bragt till stånd, och i alsceende på sjelfva genvägen, som derigenom erhölles, föredraga den framför någon annan. Man bör likväl observera, att detta endast Her dem, som bo vester om Clara södra, eller på sin höjd Clara östra kyrkogata och Akademi len, samt äfven inom denna gränslinea egentligen endast qvarteren upp till Clara ky fy så snart man kommer längre norr ut. förkortas vägskilnaden åt östra sidan genom visen snedt öfver denna kyrkogård. För alla Claraboer deremot, som bo i qvarteren öster om Clara södra Kyrkogata, blefve vägen till början af den föreslagna bron vid Rosenbad icke sre, men för de flesta kortare än till norra ändan af bron vid Röda bodarna; och för Jem, som ämnade sig antingen åt Södermalm eller Vesterlånggatan, eller till Stortorget och dess närmaste gator, blefve denna väg bestämdt den kortaste. Återstår då ännu det rätt betydliga antal, som har ärender till Riddarholmen, Nygatorna och Munkbron. Här uppstode vil en omväg för dem, som ämna sig vester ut, på Norrmalm eller komma derifrån; men för bela den folkström, som sammanflyter på Drottninggatan, blefve vägen icke ett steg längre från brons södra ända till Riddarhustorget, än afståndet ifrån hörnet af Drottningoch Freds rne blefve till norra ändan al bron vid Röda bodarna. Det vore artigt att försöka med siffror beräkna de trafikerandes antal på den ena eller andra vägen: det är mycken frisa om, huruvida skilnaden i det hela skulle blifva betydlig. Detta är nu fallet, om alla förhållanden i öfrigt voro-lika, d. v. s. om båda broförslagen kunde verkställas med samma tillgångar, och begagnas på samma vilkor. Helt annat måste omdömet i var tanka utfalla, om man tager i betraktande, dels att den ena bron kunde byggas för hälften af hvad den andre kostar, dels också, alt på det ena stället erfordrades broafgift, på det avdra icke. För det första lära alla vara öfverens, att om en bro ifrån Drottninggatan lill Mynttorget funnes att kostnadsfritt begagna, och roddarbåtarne det oaktadt fortforo, så skulle ytterst få personer begagna dessa båtar, och kanske endast någon gång i varmaste sommaren. Öfver denna bro finge nemligen hela trafiken från Drottninggatan ginare, och äfven för hela Clara vestra del och för Kungsholmen vore afståndet landvägen emellan de nu mest aflägsna punkterna, som man vill förena, eller Röda bodarne och Riddarhustorget, hvilka sammanbindas genom roddkommunikationen, till hälften förkortadt, och man kunde alltid tillryggalägga vägen emellan dessa punkter skyndsammare öfver den nya bron, än man kunde komma öfver på båtarne. Erinrar man sig alla dessa omständigheter, så blir det; om pluralitetens behof äfven bland de mindre bemedlade tages i betraktande, Mmycken fråga om, huruvida ej äfven de, som bo i Clara vestra del och Kungsholmen, om alla blefve hörda, skulle föredraga, att med den illa tillökningen 1 väg, som motsvarar afståndet mellan Röda bodarne och Drottninggatan, få en bro, som kan passeras kostnadsfritt, heldre än en något litet ginare linea, för hvilken de måste betala. Det bästa sättet att få en id om sannolika utslaget af ett svar i detta hänseende, är att föreställa sig såväl bron från Mynttorget till. Drottninggatan, som den från Riddarhusgränden till Röda bodarne färdiga att begagnas, den ena kostnadsfritt, den andra mot afgilt af I skilling rgs för gående och 2 skillingar hanko för åkande. Hvilkendera skulle hafva största trafiken, tror läsaren? Månne den icke skulle förhålla sig som 10. till 1, till förmin för den bron, der intet betaltes? Vi öfverlemna detta åt en hvar att sjelf närmare eftertänka. — Annu återstår likväl. en bland de vigtigaste omständigheterna, jemförelsen af Plasman lg 1 AR a