Till svar å pigan Britta Christina Larsdotters å mig uttagna stämning rörande barnuppfostringshjelp, får jag ödmjukast afgifva: Under den tid af omkring trenne år som jag och käranden gemensamt tjenat hos enkefru Egart häri staden, har oss emellan uppstått äktenskapsaftal, hvilket å ömse sidor kommit till sådan bestämmelse, att vi under vår kärlekshandel, utom likvisst lysning, ehuru under trolofning genom ringvexling, sammanaflat i stämningen uppgifne gossebarnet. Jag är nu under så fatta omständigheter lika villig som skyldig att föda och i allo försörja så väl barnet, som modren, likavisst endast under vilkor, att käranden medgifver och samtycker till vår äktenskapliga förening; men i motsatt fall, och derest kärande pigan tredskas att med mig sig sammanviga, bestrider jag skyldighet för mig att i ringaste mån taga försörjningsbefattning med hyarken barn eller moder. I förutsatt antagande att kärande pigan, som redan med annor fästman sig lierat, vill rygga vårt äktenskapsaftal, hemställer jag till domstolen, om vi ej båda borde till prestförhör förvisas, på det att genom andelig bemedling det hos kärande pigan uppstådda flyktighetsbegär, på lämplig väg, kunde bringas till stadga och ordhållighet af det påbörjade vigtiga steg, hvilket jag af sann kärlek å min sida så gerna ville taga till min och hennes framtida lyckliggörelse. Jemte det jag, med förnyadt upprepande af min böjelse att gifta mig med käranden, fortsätter min vägran att i annan händelse till barnets försörjning bidraga, får jag anhålla om slut i saken så snart som möjligt. Götheborg den 6 Februari 1849.1 Carl Johansson, dräng. Käranden nekade, detta oaktadt, bestämdt att gifta sig med svaranden, och denne sednare blef dömd att i årlig uppfostringshjelp betala 20 rdr banko samt hänvisades att, i afseende på det påyrkade äktenskapet, särskildt tvista med vederparten. TTT RANE NS BADA OT TAKARA