Y
a X NS
kande. Presidenten hade all möda att bibe-
hålla ordningen. Han måste flera gånger till-
säga rapportören, att helt enkelt och utan egna
yttranden meddela betänkandet; hvarjemte han
också anmodade församlingen sjelf att ej göra
ständiga afbrott i läsningen. Sedan denna ändt-
ligen var slutad och kommissionens mening af-
hörts, bestående deri, att den parlamentariska
undersökningens urgens icke ansågs af behof-
vet påkallad, frågade presidenten om försam-
lingen omedelbart ville ingå i diskussion om
urgens-frågan? Detta besvarades med talrika
ja! En medlem begärde likväl ordet; presi-
denten uppropade honom. Det var hr Louis
Perree.
Då hr Perree uppsteg i tribunen med en
mot kommissionen stridande tanke, hade han
i början svårt att göra sig hörd, men små-
ningom väcktes härigenom en den lifligaste
debatt, ej angående sjelfva händelserna den
29 Januari, utan rörande förtroendet, eller ej,
till ministeren. Hr Perrce föreslog, att för-
samlingen, med förkastande af undersökningen,
kort och godt skulle förklara ,attf ministe-
rens tendenser satte republiken i fara,. Utan
att vilja anklaga alla ministrarne, ville hr
Perree bevisa, att åtminstone några af dem
låtit förleda sig till en oklok handling mot
nationalförsamlingen, och meddelade för detta
ändamål från tribunen en bulletin, som under
inrikesministerns kuvert blifvit skickad till pre-
fekterne i departementerne;; och hvari man upp-
manar alla medborgare att genom petitioner
yrka nationalförsamlingens snara upplösande,
under förevändning att detta vore af det mest
trängande behof för landet.
Detta positiva afslöjande, i förening med det
misstroende en del af församlingen redan hyste
mot ministeren, gjorde ett ganska djupt intryck.
Förgäfves sökte hr Leon Faucher förminska
verkan af detta meddelande; hr Louis Perråe
besteg tribunen tvenne gånger och försvarade
sanningen af sina påståenden. Församlingen
måste till följe af den uppkomna allmänna
oron uppskjuta sessionen. Då sittningen ånyo
började, förklarade hr Faucher de med bulle-
tinens afsändning förknippade facta; och för-
nekade dervid bulletinens såväl mening som
ordalag.
Men intrycket kunde ändock ej utplånas,
och denna kabinettsfråga tog ett ögonblick en
så vigtig vändning, att den redan öfvergifna
parlamentariska undersökningen härvid allde-
les försvann ur sigte.
Hr Odilon Barrot insåg faran, och ehuru
han icke utgjorde egentliga målet för ankla-
gelsen, ville han uppträda till sina hotade kol-
legers försvar. Ilan besteg tribunen och sökte
återförskaffa ministrarne en majoritet, som var
på väg alt undgå den. Hr Coraly bekämpade
Odilon Barrot; och kammarens diskussion vände
sig slutligen omkring den frågan, huruvida,
enligt högra sidans yrkande och till ministerens
fördel, man skulle öfvergå till dagordningen
rätt och slätt (lordre du jour pur et simple),
eller till dagordningen med upptagande af mo-
tiver. Det sednare, som utgjorde hr Perres
mening, understöddes af hr Coraly, men be-
streds af hr Chambolle. Misstroendet mot
ministrarne kunde ej helt och hållet besvärjas
genom högerns bemödanden. Vid :voteringen
tappade ministrarne med 20 röster. Den mo-
tiverade dagordningen, som hr Perree äskat,
segrade, sedan Fordre du jour pur et simple,
fallit och blifvit förkastad genom 407 röster
af 794.
