Y a X NS kande. Presidenten hade all möda att bibehålla ordningen. Han måste flera gånger tillsäga rapportören, att helt enkelt och utan egna yttranden meddela betänkandet; hvarjemte han också anmodade församlingen sjelf att ej göra ständiga afbrott i läsningen. Sedan denna ändtligen var slutad och kommissionens mening afhörts, bestående deri, att den parlamentariska undersökningens urgens icke ansågs af behofvet påkallad, frågade presidenten om församlingen omedelbart ville ingå i diskussion om urgens-frågan? Detta besvarades med talrika ja! En medlem begärde likväl ordet; presidenten uppropade honom. Det var hr Louis Perree. Då hr Perree uppsteg i tribunen med en mot kommissionen stridande tanke, hade han i början svårt att göra sig hörd, men småningom väcktes härigenom en den lifligaste debatt, ej angående sjelfva händelserna den 29 Januari, utan rörande förtroendet, eller ej, till ministeren. Hr Perrce föreslog, att församlingen, med förkastande af undersökningen, kort och godt skulle förklara ,attf ministerens tendenser satte republiken i fara,. Utan att vilja anklaga alla ministrarne, ville hr Perree bevisa, att åtminstone några af dem låtit förleda sig till en oklok handling mot nationalförsamlingen, och meddelade för detta ändamål från tribunen en bulletin, som under inrikesministerns kuvert blifvit skickad till prefekterne i departementerne;; och hvari man uppmanar alla medborgare att genom petitioner yrka nationalförsamlingens snara upplösande, under förevändning att detta vore af det mest trängande behof för landet. Detta positiva afslöjande, i förening med det misstroende en del af församlingen redan hyste mot ministeren, gjorde ett ganska djupt intryck. Förgäfves sökte hr Leon Faucher förminska verkan af detta meddelande; hr Louis Perråe besteg tribunen tvenne gånger och försvarade sanningen af sina påståenden. Församlingen måste till följe af den uppkomna allmänna oron uppskjuta sessionen. Då sittningen ånyo började, förklarade hr Faucher de med bulletinens afsändning förknippade facta; och förnekade dervid bulletinens såväl mening som ordalag. Men intrycket kunde ändock ej utplånas, och denna kabinettsfråga tog ett ögonblick en så vigtig vändning, att den redan öfvergifna parlamentariska undersökningen härvid alldeles försvann ur sigte. Hr Odilon Barrot insåg faran, och ehuru han icke utgjorde egentliga målet för anklagelsen, ville han uppträda till sina hotade kollegers försvar. Ilan besteg tribunen och sökte återförskaffa ministrarne en majoritet, som var på väg alt undgå den. Hr Coraly bekämpade Odilon Barrot; och kammarens diskussion vände sig slutligen omkring den frågan, huruvida, enligt högra sidans yrkande och till ministerens fördel, man skulle öfvergå till dagordningen rätt och slätt (lordre du jour pur et simple), eller till dagordningen med upptagande af motiver. Det sednare, som utgjorde hr Perres mening, understöddes af hr Coraly, men bestreds af hr Chambolle. Misstroendet mot ministrarne kunde ej helt och hållet besvärjas genom högerns bemödanden. Vid :voteringen tappade ministrarne med 20 röster. Den motiverade dagordningen, som hr Perree äskat, segrade, sedan Fordre du jour pur et simple, fallit och blifvit förkastad genom 407 röster af 794.