VELSESEU RER ERE E
karakteristiska symtomet hosta. Jag förklarar detta
sålunda: dels är en lindrig hosta en bos kreaturen,
åtminstone i norra och medlersta Sverige, till följe
af flerahanda orsaker, så vanlig åkomma, att allmo-
gen vanligen icke derå fäster något särdeles afseende
förr än den utbildat sig till en besvärligare grad af
qvarka; dels finna vi af sednare tiders noggranna
observationer bestyrkt, att det sjuka djuret, under
sjukdomens mera utbildade stadier, är urståndsatt
att hosta, hvaraf man lätt kan draga den slutsats,
att den vid sjukdomens början i alla fall icke sär-
deles freqventa hostan af de gamle icke ansägs höra
dit. Hartman säger till och med i en not !): Nä-
stan alla hästar voro här i länet hela denna torra
sommaren igenom mycket besvärade af hosta och
flytande näsborrar, dock utan att deraf dö, om ej
de andra till beskrifne sjukdom hörande symtomer
tillstött, hvaraf tydligen inses, att han alls icke
fästat någon betydelse vid detta symptom annat än
som en vanlig godartad hosta, som icke hade med
den sedermera tillstötande sjukdomen att göra. När
man nu utesluter detta symptom och dermed sjuk-
domens hela första stadium, är det också helt na-
turligt, att sjukdomens duration syntes de gamla
mycket kortare än den i sielfva verket var.
Likväl må man ej tro, att hostan blifvit förbisedd
af alla. Såväl Barberet ) som Parelet ) hafva an
märkt den såsom ett konstant symptom. Bland de
många beskrifningar, som den sistnämnde anför,
kunde ganska mänga här anföras. Jag vill dock
blott citera en enca, icke derföre att jag anser den
UBBE BV BH MP VV
vara den bästa, utan emedan den rörer oss så nära.
Han anför nemligen, tom. I, pag. 358: On apprit,
dans Ile cours de la meme annee (1762), quune
,Maladie fpizootique ravageoit les båtes å cornes et
les chevaux en Sugde. — Il paroit que ctoit unel
maladie inflamnatoire et pestilentielle, semblable å
celle qui avait t observfe en France, en Hollande
et en Dannemark en 4745,, och beskrifningen be-
gynner, pag. 359, sälunda: ,Smittan spridde sig med
mycken hastighet. Unga, starka kreatur och de som
buro högt hull voro mest blottställda och dogo ha-
stigast. Man har iakttagit, att hosta var sjukdomens
första symptom (— — que dans la plupart des su-
pjets, la toux est le premiere symptome du mal).
Det öfriga af beskrifningen uteslutes för utrymmets.
skull.
Om vi till sammanfattningen af alla dessa mer
och mindre fullständiga beskrifningar lägga en in-
lupen underrättelse från Paris af den 28 April 4769,
der det heter: En boskapssjuka, bestående i en häf-
tig Peripneymoni, har yppat sig bland en stor myc-
;kenhet hornboskap i distriktet Joinville, beläget i
;Champagne,, etc., och derutöfver begrunda de begge
ofvan anförda observationerna om sjukdomens steg-
rade häftighet under vintermånaderna, som omiss-
känligen röjer sjukdomens inflammatoriska karaktär,
förvärrad af den under vintern ofta rädande konsti-
lution, så frågar jag: Hvad månde i framtiden varda
af den nu i Skåne och Halland började boskaps-
sjukan ? .
Vare sig nu med identiteten huru som heldst, så
ir det dock ty. värr visst, att vi hafva den farliga
boskapssmittan i landet. Skall den väl stadna inom
Skåne och Falland? Och om den icke gör det,
hvad förestår oss dä? — — Att underkasta oss värt
öde och så vidt i vår förmåga stär söka motverka
dess förstörande följder på samma gång vi motarbeta
dess spridande.
Professor With antager grunden till sjukdomen
vara smitta, införd hit med importerade kreatur,
oaktadt han ej nekar möjligheten af, att den äfven
skulle kunnat sjelfständigt utbilda sig här i Sverige.
I förra fallet skulle man kunna hoppas mycket aft
stränga afsöndringsanstalter; men i den sednare hän-
delsen och om den, i likhet med potatessjukan, skulle
kunna sjelfständigt utveckla sig ur atmosferiska och
telluriska förhållanden, lärer det icke bota mycket!
alt instänga sina kreatur inom särskilda hägnader
och stall. Deremot säger samme sakkunnige man.
att säkraste medlet att motarbeta smittans spridande
är, att genast döda hvarje kreatur, som man har an-
ledning att anse vara af sjukdomen angripet. Men
huru skall detta låta sig göra? Hrem känner ej
allmogens senfärdiga förfarande vid dylika tillfällen?
Den vill så ogerna mista sin bästa ko och menar
i det längsta: det blir väl bälttre, tills det är för
sent och smittan redan är innästlad. Men han upp-
gifver äfven ett af erfarenheten bepröfvadt medel,
att underlätta detta skyndsamma slagtande, och det
är till detta ändamål författaren ville inbjuda en
och hvarenda Sveriges innebyggare, som eger ett
nötkreatur, att oförtöfvadt medverka. — Att författa-
ren här varit något vidlyftig i sin inledning harl!
skett — jag bekänner det — för att på ett upp-)!
skrämmande sätt väcka uppmärksamheten derpå, att !
aran för smittans möjliga utbrott midt ibland oss
icke är så ringa för det somliga bo 50 å 60 mil
rån den besmittade orten.
Med anledning af hvad professor With antydt,
Tamlägger jag fördenskull ett förslag till samtelige
Sveriges inbyggare, som ega kreatur, att oförtöfvadt
bilda
Lifassurans-föreningar
för kreatur, som kunna varda af den yppade
boskapspesten angripne.
För att på samma gång visa huru litet afskräc-
kande denna tillställning är, och tillika huru verk-
sam den kan blifva för ändamålet, om den med all-
mänt deltagande omfattas, mä jag anföra följande:
Enligt Forssells statistik, 3:e upplagan, pag. 134,
befinnes det för 1832 uppgifne antal kreatur af oxar,
kor och ungnöt öfver hela riket uppgå till 4,667,890
stycken.
Jag utgår från den förutsättning, att ju obetydli-
gare inträdesagiften kan heräknas, desto flere delta-
gare kunna påräknas. Antagom då, att den insatte
inträdesafgiften icke toges högre än t. ex.
46 sk. bko för en oxe,
8 sk. bko för en ko, och
4 sk. bko för ett ungnöt,
31 finne vi att insatsen för
9269,584 st. oxar, ä 16 sk. gör bkordr 87,527: —
962,367 st. kor, å 8 sk. . . . 160,394: 24.
442,942 st. ungnöt, å 4 sk. . . . 36,914: 40,
S:a bkordr 284,833: 146.
Antagom äfver, att, genom okunnighet, liknöjdhet
eller glömska hos egarne, ungefär en fjerdedel af
kreaturen icke blefvo assurerade, så återstår ändock
en fond af 213,625 rdr, eller i rundt tal, mer än
200,000 rdr bko. Antage vi vidare, att hvarje krea-
tur, som ansåges smittadt, genast utan betänkande
slagtades och återstoden värderades, så, alldenstund
i de flesta fall köttet, men med säkerhet alltid hu-
den kan användas, borde man i allmänhet kunna
beräkna att hälften af kreaturens värde kan från
ersättningssumman afräknas. — För att likväl icke
synas framställa alltför sangviniska förhoppningar,
vill jag i denna kalkyl beräkna afdrag af endast en
tredjedel.
Ofyananförde statistiska uppgift öfver kreaturens
antal anger ungefirligen ett relatift förhållande afls
!) Vet. akad:s handl. 1758, pag. 56.
) Memoire sur les Maladies tpidemiques des Be-
stiaux, qui a remport le prix 4765, par mr. Bar-
beret; å Paris 1766.
RR ETT
AA me - PP
Un