VELSESEU RER ERE E karakteristiska symtomet hosta. Jag förklarar detta sålunda: dels är en lindrig hosta en bos kreaturen, åtminstone i norra och medlersta Sverige, till följe af flerahanda orsaker, så vanlig åkomma, att allmogen vanligen icke derå fäster något särdeles afseende förr än den utbildat sig till en besvärligare grad af qvarka; dels finna vi af sednare tiders noggranna observationer bestyrkt, att det sjuka djuret, under sjukdomens mera utbildade stadier, är urståndsatt att hosta, hvaraf man lätt kan draga den slutsats, att den vid sjukdomens början i alla fall icke särdeles freqventa hostan af de gamle icke ansägs höra dit. Hartman säger till och med i en not !): Nästan alla hästar voro här i länet hela denna torra sommaren igenom mycket besvärade af hosta och flytande näsborrar, dock utan att deraf dö, om ej de andra till beskrifne sjukdom hörande symtomer tillstött, hvaraf tydligen inses, att han alls icke fästat någon betydelse vid detta symptom annat än som en vanlig godartad hosta, som icke hade med den sedermera tillstötande sjukdomen att göra. När man nu utesluter detta symptom och dermed sjukdomens hela första stadium, är det också helt naturligt, att sjukdomens duration syntes de gamla mycket kortare än den i sielfva verket var. Likväl må man ej tro, att hostan blifvit förbisedd af alla. Såväl Barberet ) som Parelet ) hafva an märkt den såsom ett konstant symptom. Bland de många beskrifningar, som den sistnämnde anför, kunde ganska mänga här anföras. Jag vill dock blott citera en enca, icke derföre att jag anser den UBBE BV BH MP VV vara den bästa, utan emedan den rörer oss så nära. Han anför nemligen, tom. I, pag. 358: On apprit, dans Ile cours de la meme annee (1762), quune ,Maladie fpizootique ravageoit les båtes å cornes et les chevaux en Sugde. — Il paroit que ctoit unel maladie inflamnatoire et pestilentielle, semblable å celle qui avait t observfe en France, en Hollande et en Dannemark en 4745,, och beskrifningen begynner, pag. 359, sälunda: ,Smittan spridde sig med mycken hastighet. Unga, starka kreatur och de som buro högt hull voro mest blottställda och dogo hastigast. Man har iakttagit, att hosta var sjukdomens första symptom (— — que dans la plupart des supjets, la toux est le premiere symptome du mal). Det öfriga af beskrifningen uteslutes för utrymmets. skull. Om vi till sammanfattningen af alla dessa mer och mindre fullständiga beskrifningar lägga en inlupen underrättelse från Paris af den 28 April 4769, der det heter: En boskapssjuka, bestående i en häftig Peripneymoni, har yppat sig bland en stor myc;kenhet hornboskap i distriktet Joinville, beläget i ;Champagne,, etc., och derutöfver begrunda de begge ofvan anförda observationerna om sjukdomens stegrade häftighet under vintermånaderna, som omisskänligen röjer sjukdomens inflammatoriska karaktär, förvärrad af den under vintern ofta rädande konstilution, så frågar jag: Hvad månde i framtiden varda af den nu i Skåne och Halland började boskapssjukan ? . Vare sig nu med identiteten huru som heldst, så ir det dock ty. värr visst, att vi hafva den farliga boskapssmittan i landet. Skall den väl stadna inom Skåne och Falland? Och om den icke gör det, hvad förestår oss dä? — — Att underkasta oss värt öde och så vidt i vår förmåga stär söka motverka dess förstörande följder på samma gång vi motarbeta dess spridande. Professor With antager grunden till sjukdomen vara smitta, införd hit med importerade kreatur, oaktadt han ej nekar möjligheten af, att den äfven skulle kunnat sjelfständigt utbilda sig här i Sverige. I förra fallet skulle man kunna hoppas mycket aft stränga afsöndringsanstalter; men i den sednare händelsen och om den, i likhet med potatessjukan, skulle kunna sjelfständigt utveckla sig ur atmosferiska och telluriska förhållanden, lärer det icke bota mycket! alt instänga sina kreatur inom särskilda hägnader och stall. Deremot säger samme sakkunnige man. att säkraste medlet att motarbeta smittans spridande är, att genast döda hvarje kreatur, som man har anledning att anse vara af sjukdomen angripet. Men huru skall detta låta sig göra? Hrem känner ej allmogens senfärdiga förfarande vid dylika tillfällen? Den vill så ogerna mista sin bästa ko och menar i det längsta: det blir väl bälttre, tills det är för sent och smittan redan är innästlad. Men han uppgifver äfven ett af erfarenheten bepröfvadt medel, att underlätta detta skyndsamma slagtande, och det är till detta ändamål författaren ville inbjuda en och hvarenda Sveriges innebyggare, som eger ett nötkreatur, att oförtöfvadt medverka. — Att författaren här varit något vidlyftig i sin inledning harl! skett — jag bekänner det — för att på ett upp-)! skrämmande sätt väcka uppmärksamheten derpå, att ! aran för smittans möjliga utbrott midt ibland oss icke är så ringa för det somliga bo 50 å 60 mil rån den besmittade orten. Med anledning af hvad professor With antydt, Tamlägger jag fördenskull ett förslag till samtelige Sveriges inbyggare, som ega kreatur, att oförtöfvadt bilda Lifassurans-föreningar för kreatur, som kunna varda af den yppade boskapspesten angripne. För att på samma gång visa huru litet afskräckande denna tillställning är, och tillika huru verksam den kan blifva för ändamålet, om den med allmänt deltagande omfattas, mä jag anföra följande: Enligt Forssells statistik, 3:e upplagan, pag. 134, befinnes det för 1832 uppgifne antal kreatur af oxar, kor och ungnöt öfver hela riket uppgå till 4,667,890 stycken. Jag utgår från den förutsättning, att ju obetydligare inträdesagiften kan heräknas, desto flere deltagare kunna påräknas. Antagom då, att den insatte inträdesafgiften icke toges högre än t. ex. 46 sk. bko för en oxe, 8 sk. bko för en ko, och 4 sk. bko för ett ungnöt, 31 finne vi att insatsen för 9269,584 st. oxar, ä 16 sk. gör bkordr 87,527: — 962,367 st. kor, å 8 sk. . . . 160,394: 24. 442,942 st. ungnöt, å 4 sk. . . . 36,914: 40, S:a bkordr 284,833: 146. Antagom äfver, att, genom okunnighet, liknöjdhet eller glömska hos egarne, ungefär en fjerdedel af kreaturen icke blefvo assurerade, så återstår ändock en fond af 213,625 rdr, eller i rundt tal, mer än 200,000 rdr bko. Antage vi vidare, att hvarje kreatur, som ansåges smittadt, genast utan betänkande slagtades och återstoden värderades, så, alldenstund i de flesta fall köttet, men med säkerhet alltid huden kan användas, borde man i allmänhet kunna beräkna att hälften af kreaturens värde kan från ersättningssumman afräknas. — För att likväl icke synas framställa alltför sangviniska förhoppningar, vill jag i denna kalkyl beräkna afdrag af endast en tredjedel. Ofyananförde statistiska uppgift öfver kreaturens antal anger ungefirligen ett relatift förhållande afls !) Vet. akad:s handl. 1758, pag. 56. ) Memoire sur les Maladies tpidemiques des Bestiaux, qui a remport le prix 4765, par mr. Barberet; å Paris 1766. RR ETT AA me PP Un