sitioner på landsortstidningarne i början af
hvarje år för hela året, och vid Snällpostens
första annonserande icke just kunde känna om
tidningen skulle blifva fågel eller fisk, derföre
icke ifrån början kom att prenumerera på
densamma, hvilket först skedde, om vi rätt
minnas, fram i Augusti månad, eller ännu sed-
nare, hvilket för öfrigt reqvisitionen på post-
kontoret kan närmare utvisa; och vi erinra oss
ganska väl, -att det ofvannämnda ryktet om
Snällpostens halfofficiella egenskap och öfverste-
löjtnant Hazelii författareskap deri specielt för-
anledde oss till den tankan,.att man icke län-
gre borde försumma att hålla Snällposten.
Hvad åter angår tonen i nämnde tidning,
så innehåller Aftonbladets artikel den 10 den
tillvitelsen emot Snällposten, att bafva med
dryghet och öfversitteri utfarit emot det li-
beralå partiet. Det bästa sättet att afgöra
frågan huru härmed förhåller sig är, att kasta
en blick på Snällpostens eget corpus delicti:!
artikeln om de menlösa tidernar. — Hufvud-
syftemålet med Aftonbladets artikel den 10
var att visa, huru obeskrifligt lätt det är att
vända samma utgjutelser emot det ena partiet
som emot det andra, så snart man vill ned-
låta sig att skrodera med oqväden, i stället
för demonstration i sak; och för detta ända-
mål togo vi oss friheten att ordagrannt med-
dela en längre kärnbit af Snällpostens artikel,
endast med utbyte af. orden liberala emot
konservativa, o. s. v., hvarigenom det visade
sig, alt Snällpostens råskhet i munnen på ett
ojemförligt mera dräpande sätt träffade dem,
till hvilkas tjenst utfallet. mot de liberala sko-
lat göras. d
Vi väntade oss, att detta lilla påhitt att slå
Snällposten med dess egna vapen icke skulle
behaga, och detta bekräftar sig äfven af sva-
ret den 22:dra sistl. månad, hvaraf några ord
kunna löna mödan att citera. Det heter nu,
att Aftonbladets liberalitet alltid har uppen-
barat, sig iatt anse sitt ordsom det enda rik-
Miga, på hvilket vi alla tro skolan. — Månne
icke, i parentes sagdt, det alltid är förbållan-!
det, att hvar och en, som har en öfvertygelse
eller en tro, anser densamma för den riktiga!
och önskar, att äfven andra skola sluta sig der-
till. Men det är skilnad mellan öfvertygelse
och fanatism; och vi betvifla, att i detta hän-
seende någon tidning kan uppvisas, som med
någon värma för egna åsigter likväl förenar
mera moderation och aktning för andras, än
Aftonbladet. Men för de grå är detta icke
nog: Se t. ex. på Aftonposten. Den tycker sig
ega en naturlig rätt, att när som helst få öf-
verhopa Aftonbladet. med en massa af tillvi-
telser, hvilka stundom äro af verkligt moraliskt
kränkande art, d. v. s. verkligt smädliga, och
riktade mot förläggarens eller någon af redak-
törernes personlighet. Men om - Aftonbladet
tillbaka kallar Aftonposten grå, eller klagar
öfver citation af haliva meningar och deras
förvrängning, så upptages detta såsom något
himmelskriande och såsom en terrorism. —
Det synes vara en bra nog nära andelig för-
vandtskap i detta fall emellan Snäll- och Af-
tonposterna. Så t. ex. heter det vidare isva-
ret, att Aftonbladet sednast kastat sig öfver
oss med hela sitt grofva artilleri och gifvit
öss en salva, som var ämnad att på en gång
så nedergöra oss, att vi skulle vara bortblå-
ste som agnar för vinden; och ytterligare
förekommer följande vackra tirad:
Vi tillstå uppriktigt, att vi ej kunna svara i
sarhma stil; hamnbusarnes språk, adopteradt äfven
af den bättre pöbeln, är oss icke bekant. Ty utom
den som är klädd i trasor,. gifves en annan, som,
blott den bär framför sig en fana, hvarpå den må-
Jat det magiska ordet liberal, tror sig då hafva
rättighet, att under dess skydd utöfva den vildaste
terrorism inom tankens och yttranderättens gebit,
och som, om den icke argumenterar med gatstenar
och knifvar, emedan den är för feg dertill, sitter i
sina smygbål och utkastar sina pilar, förgiftade af
smädelsen och lögnen. Det gilves i sanning inga
värre despoter än just dessa liberalismens fan-jun-
kare, ty hvem helst som understår sig att tänka an-
norledes än de, den skall nedergöras med hvad va-
pen som helst. Den verkliga liberalismen har aldrig
haft större fender än dessan;
och ytterligare:
förnöjelse.. Ty den bevisar, att hvad vi sagt var
sanning och att vår artikel riktigt tog till roten; i
sak har Aftonbladet icke vederlagt det ringaste, icke
ens försökt på att komma med någon vederläggning,
i en högst generad position.
I:anledning af det här citerade stycket til
låtar vi oss först hänvisa till Aftonbladet för
den 10:de, hvaraf bäst kan bedömas i hvad
bladets artikel til det hufvudsakliga var ett
aftryck af Snällpostens egen, blott med än-
dring, såsom förut är nämndt, af de ord, som
grofva artilleriet,, — vhamnbusespråket, m.m.,
Snällposten sjelf; bvilken sålunda, likt konung
Saul, fallit på sitt eget svärd.
Snällposten tröstar sig med den föreställ-
ningen, att i Aftonbladets artikel hafva funnit
ett bevis på sanningen af Snällpostens yttrande,
och att Aftonbladet icke vederlagt det ringa-
sto deraf i sak; men låtsar dervid förbise hvad
som utgjorde sjelfva saken, eller ändamålet med
Aftonbladets artikel; hvilket egentligen icke
var annat, än att belysa den dryga öfversit-
de liberala. I fall någon sådan ytterligare be-
lysning erfordrades, så har Snällposten nu sjelf
Benäget - dragit försorg derom genom sin sed-
nare artikel. Aftonbladet å sin sida bar aldrig
förliknat Snällposten vid hamnbusarna, ej hel-
ler kallat det parti för hvilket den strider,
en bättre pöbel; på hvilkendera sidan dessa
benämningar lämpligast skulle kunna nyttjas,
med anledning af kraftuttrycken och diskus-
lsionssättet i allmänhet, lemna vi för öfrigt,
efter de här framställda data, åt allmänhetens
omdöme:
ss
— Juryn i tryckfrihetsmålet emot Dagligt
Vi kunna ej underlåta att nämna, det Aftonbla-
dets ursinniga vrede varit oss på visst sätt en slags
men våra anmärkningar hafva bragt den höge herren
mån de uttryck, hvarmed Snällposten slår om-;
kring - sig, bafva någon tillämplighet. Men!
isynnerhet förtjenar anmärkas, att då Afton-
betecknade utfallets riktning, så tillhör det!
hvarom här ofvan talas, icke Aftonbladet, utan
tareton, som Snällposten hade tagit sig emoti
0
ÖJ
D
st
fö
d
b
k
JAllehanda sammanträdde i lördags kl. 12, och
lärer, efter ett par timmars sammanvaro för
handlingarnas läsning och öfverläggning, hafva
förklarat den åtalade artikeln ieke skyldig.
Sålunda är då denna juridiska dram -slutad,