LANDSORES-NYHETER. Jönköping d. 30 Jan. Vårt samhälle har genom landträndtmästaren assessor A. G. Björkmans i söndags afton inträffade död -gjort -en smärtsam förlust; Det är ej blott inom bans anhöriga och talrika enskilta vänner hans bortgång kommer att uppväcka saknad; denna delas i lika grad af de fattige, hvilkas välgörare han var, af de många andra han med råd och dåd hjelpt ur förlägenhet, af de härstädes befintliga associationer för oskyldiga förströelser, såsom societet, sängförening m.m., i hvilka han med ungdomlig värma deltog, samt af alla vänner af skön konst, hvaraf han var en nitisk gynnare och befordrare. Hans namn skall länge lefva härstädes i ett tacksamt minne. (J. B.) Calmar den 27 Jan. Den 21 dennes, kl. half 10 på aftonen, nedbrannbonden Håkan Nilssons i Bettekulla af Mortorps socken ladugård. tillika med alla kreatur, nemligen 3 par oxar, 6 kor, 2:ne hästar, ungnöt och får, samt foder, redskap m. m. Elden hade redan itändt hela ladugården innan den varsnades, ehuru gårdsfolket ej ännu hunnit somna och sonen i huset, som skulle försöka rädda hästarna, höll på att bli innebränd, Liktidigt med eldens upptäckt rapporterades tjufvar hafva gjort inbrott i en annan gård i grannskapet, hvarest husbonden låg sjuk, men som fredades genom en innevarande; dräng, så att endast en hatt tillgreps. Det tages för gifvet att antändningen verkställts af de 3:ne den 47 från länshäktet förrymda mördare, så mycket mera sannolikt, som en af dem, Petter Danielsson, för hvilken den brandskadade bonden varit förmyndare, yttrat sig vara sinnad verkställa en slik illbragd, derest han komme på fri fot. P. Danielsson lärer ännu icke vara ertappad. Många rykten äro i omlopp om flera illgerningar, som skola blifvit begångna af! örutnämnda våldsverkare, för hvilkas skull folket i 5. Möre hållit nattvakt. (B.) Ystad den 27 Januari. Förliden onsdag) d 4 dennes på morgonen skulle 2:ne gossar, tillhöande nattvardsungdomen i Söfvestad, begifva sig ill pastor, som denna dag skulle lemna dem unlervisning. Deras föräldrar bo invid Ljunits härads sräns, och skulle gossarne passera Krageholms sjö. Vid ankomsten till sjön föreslog gossen Håkan Persson (son till åboen Pehr Nilsson i Halarp), sin kamat att, för genhetens skull, taga vägen öfver den illfrusna sjön, hvilket likväl den sednare afrådde, medan det töat flere dagar och han derföre befaade att isen skulle vara osäker, helst den vore, vad man kallar, landtöad. Detta oaktadt fortatte Håkan sin kosa öfver sjön, medan kamraten og vägen å en omkring sjön löpande gångstig, derfrån han jemnt kunde se Håkan. Sedan Håkan jasserat tvärsöfver sjön och var kommen nära inill motsatta stranden, -var han försvunnen, utan att amraten . efter honom kunde upptäcka annat spår n en krusning på ytan af det vatten, som han arsnade tätt invid det ställe, der han sednast sett fåkan. Folk tillkallades genast, men oaktadt all nöda har man dock ännu icke lyckats återfinna den runknade. (S. T.)