Gillberg, i hans och f. d. handelsbetjenten Lindqvists närvaro, mycket illa handterat en flicka i Gråmunkegränd. men någon åtgärd vidtogs icke genast emot de angifna. Längre fram mot morgonen hade stadsvaktens patrullkartlar i 3:dje och 4:de distrikterna äfvensom ofvyannämnde polisbetjenter, hvilka varit i grannskapet, förmärkt buller i trakten af sydöstra hörnet af kongl. slottetZoch vid sitt hastande dit funnit Rosenmäller i begrepp att flykta framåt Logården, men, då han såg sig eftersatt, vända uppåt slottsbacken, der han likväl blef qvarhållen af patrullkarlarne. Vid detta tillfålle hade den tösslitna kjorteln blifvit tillvaratagen, men fickan jemte plånboken var borta. Om denna sak var i går undersökning uti kämnersrättens första afdelning. De båda anklagade påstodo att Brink gjort en mycket stor digt och domaren frågade om den icke var lika afskyvärd som stor. Ja visst! svarade Gillberg, och slog en knyck på nacken — han är en mycket liten, men säkert i sitt eget tycke en lika mycket behaglig man. Gillbergs berättelse var ganska omständlig och framställdes med öfverdrifven minnesgodhet rörande allt som passerat under natten, fastän sällskapet vid tillfälletvarit rätt upprymdt för att så noga hålla reda på alla småsaker. Den gick ut på att framhålla Brink såsom gerningsmannen. Brink vidhöll sin berättelse och fick såsom angifvare icke vittna, och målet blef uppskjutet för ytterligare ätgärders vidtagande till Lindqvists inkallande.