Gillberg, i hans och f. d. handelsbetjenten Lindqvists
närvaro, mycket illa handterat en flicka i Gråmunke-
gränd. men någon åtgärd vidtogs icke genast emot
de angifna. Längre fram mot morgonen hade stads-
vaktens patrullkartlar i 3:dje och 4:de distrikterna
äfvensom ofvyannämnde polisbetjenter, hvilka varit i
grannskapet, förmärkt buller i trakten af sydöstra
hörnet af kongl. slottetZoch vid sitt hastande dit
funnit Rosenmäller i begrepp att flykta framåt Lo-
gården, men, då han såg sig eftersatt, vända uppåt
slottsbacken, der han likväl blef qvarhållen af pa-
trullkarlarne. Vid detta tillfålle hade den tösslitna
kjorteln blifvit tillvaratagen, men fickan jemte plån-
boken var borta.
Om denna sak var i går undersökning uti käm-
nersrättens första afdelning. De båda anklagade på-
stodo att Brink gjort en mycket stor digt och do-
maren frågade om den icke var lika afskyvärd
som stor. Ja visst! svarade Gillberg, och slog en
knyck på nacken — han är en mycket liten, men
säkert i sitt eget tycke en lika mycket behaglig
man. Gillbergs berättelse var ganska omständlig
och framställdes med öfverdrifven minnesgodhet rö-
rande allt som passerat under natten, fastän sällska-
pet vid tillfälletvarit rätt upprymdt för att så noga
hålla reda på alla småsaker. Den gick ut på att
framhålla Brink såsom gerningsmannen. Brink vid-
höll sin berättelse och fick såsom angifvare icke
vittna, och målet blef uppskjutet för ytterligare ät-
gärders vidtagande till Lindqvists inkallande.