halsduk om halsen och var barhufvad: Hennes yttre har lidit mycket: hon svarade redigt på de af Rätten framställda frågor, men syntes deremellan försjunken i en nästan fullkomlig känslolöshet; under de tvenne ransakningsdagarne och den derpå följande dagen, då dom fälldes, talade hon aldrig till någon och syntes icke röna något intryck af hvad som föregick. Hon är ännu icke 30 år gammal. Inspektoren Löhr är 235 år gammal, af medelmåttig längd, starkt och vackert byged, har ett färdelaktigt utseende, ett friskt och öppet ansigte, tjockt och långt mörkgult eller ljusbrunt hår, ljusare skägg och mustacher. Han talar ledigt och väl, syntes icke vara bekymrad för hvad han gjort eller följ derna deraf, och visade ofta en gäckande uppsyn. Mamsell Nilsson har ett ansigte, som både på referenten och flere personer gjort ett obehagligt intryck. Hyen är .gråblek, ögonen ar matt blå färg, det tjocka och långa håret gult, på högra kinden syntes ett svårt ärr. Hon! har stundom ett mycket Änställsamt uttryck, talar med mycken lätthet och gör dervid många utflykter från ämnet. Mot fru Deland förrådde hon mycken hätskhet. Ransakningen afsåg till en början att vinna upplysning om hvem som ingifvit hr Deland gift. Hörde häröfver svarade Fru Deland: att hon icke hade någon kunskap om hela denna sak; att hon icke förr, än hennes mån sjelf yttrat sig derom, anat att gift förorsakat hans sjukdomsfall. Bothilda Nilsson: att fru Deland flera gånger talat om att afhända sin man lifvet, men icke yttrat sig derom vid öfverlemnandet åt Nilsson af det omtalta konvolutet.: Nilsson bad härefter att få afligga en berältelse om sättet, hvarpå hon åtkommit de vid två tillfällen hos henne funna penningar. Då hon under sin tjenst hos hr Deland visat frun räkningar på hushållsutgifter, dem hon ämnat förelägga hr DeTand, hade frun stundom bedt henne afkorta dem, af fruktan att hr Deland skulle vara missnöjd med deras storlek. Löhr hade då ändrat dem, och mamselln dels af egna medel, dels af den s. k. mjölkkassan tillagt hvad som fattades i räkningarnes belopp. Äfven hade Löhr lånat henne penningar. Mellan jul och nyår hade hon genom bref från Örebro blifvit fordrad för en skuld af 24 rdr 40 sk., och, för att betäcka den, begagnat ett tillfälle, då hon, för att mottaga betalning för såld mjölk, erhållit nycklarne till skrinet, hvari mjölkkassan förvarades, att deraf låna 49 rdr, af hvilka hon användt 42 sk. för hushållet och behållit resten. Hon hade derpå gått till frun för att omtala lånet, men denna, som just då varit mycket ledsen öfver att Löhr hållit på att säga upp sin tjenst, hade bedt henne icke tala om penningar. Nilsson återkallade säledes sin förut afgifna, detaljerade bekännelse om att hon uppbrutit skrinet med mjölkkassan; hon sade sig hafva gjort den af förvirring. Inspektoren Löhr förnekade all kännedom af och all tanka på förgiftning af hr Deland. Härefter hördes provisor Dahlström, som berättade att Löhr någon af de första dagarne efter jul — tredjedagen trodde han — hade på apotheket bedt honom om nägra rogifvande droppar för att få nattro. Provisorn hade då gifvit honom några droppar, svagt uppblandade med opium, sådana som i allmänhet begagnas för att skaffa nattro, och som det ej är förbjudet att sälja. Qvantiteten hade icke vyarit större, än att en s. k. ögonflaska varit tillEen tredjedel fylld; vigten hade varit ungefär 2 drachmer. Löhr hade förut hvarken begärt eller fått något, dylikt medel. tskilliga i hr Delands tjenst varande personer hördes härefter upplysningsvis. Pigan Christina Mört, som kommit i hr Delands tjenst i medlet af Nevember, och i December bedt att få flytta, emedan mamsellen varit så elak och trätt och gormat jemt, visste ingenting mer, än att hon märkt en annan piga, Clara, 8 eller 44 dagar före jul veta någonting, som hon vwvarit ängslig öfver, men som hon ej velat tala om. Julaftonen hade direktör Delands dotter kommit ned i köket med en silfverkanna och begärt att deri få af det åt tjenstfolket bryggda ölet, emedan hennes fader ville smaka det. På mamsells tillsägelse hade Christina Mört gått ned i källaren efter öl och slagit i kannan, som varit stående på köksbordet. Hvem som burit upp kannan till hr Deland och om frun varit i köket vid tillfället, hade vittnet sig ej bekant. Det hade ej. sett kannan dagen derefter stå tom och rengjord på kökshordet. Pigan Clara Törnqvist visste ingenting om hr Pelands förgiftning. Ej långt före jul hade hon sett Löhr ur en byrå i sitt rum framtaga ett glas, innehållande ett ämne, som luktade likt gammal mjölk. Hon hade velat taga bort det, men han hade bedtj henne akta sig för innehållet och sjelf slagit ut det samt sköljt glaset med vatten, hvarefter Clara fått göra det rent. Hon hade ej frågat hvad det innehöll, men hade sett att sedan vätskan var utslagen, liksom en ring hade qvarstannat i botten. — En tid derförut då frun blifvit sjuk nattetid, hade mamsell Nilsson kallat henne in i sängkammaren, der frun låg på golfvet; Clara hade derifrån hjelpt henne upp å en soffa, frun hade derunder haft kräkningar.och rossa. Mamselln hade under tiden sprungit upp och ned mellan fruns och Löhrs rum. När mamselln tillsagt Clara, att frun vore sjuk, hade Clara frågat hvad som felades henne. Hon har visst tagit in, hade mamselln svarat. På fråga af Clara huru mamsellen kunde veta det, hade denna svarat att hon icke visste, men trodde det. Clara hade gått efter mjölk, som gifvits åt frun. . Läkaren hade ej efterskickats på morgonen, utan först efter hr Delands hemkomst samma dag. Ett par dagar efter denna händelse hade mamsell Nilsson sagt till Clara, att hon trodde frun och inspektoren bafva qvar mera sådant som frun hade tagit: in, och att de hade det i ett glas. Clara räknade glasen, öfver hvilka hon hade vård, och saknade intet, men frågade Löhr om det förhöll sig som mamsell trodde. Han hade först svarat nej, men sedan sagt att han skulle slå bort hvad han hade, hvilket också skedde, såsom förbemäldt är. — Juldagsmorgonen hade hon af mamsell Nilsson hört, att direktören blifvit sjuk; men hon hade ej sett det och visste ej hvem som gifvit honom kaffe den? morgonen. Mamsell hade först tillsagt henne att hon skulle stanna hemma om morgonen, men sedan sagt att hon skulle få gå i kyrkan med det öfriga husfolket. I kyrkan hade Clara, efter ottesångens slut, lutat sig fram för att fråga fru Neland om hon ckuölle å hem men af mamsell fått!