halsduk om halsen och var barhufvad: Hen-
nes yttre har lidit mycket: hon svarade redigt på
de af Rätten framställda frågor, men syntes dere-
mellan försjunken i en nästan fullkomlig känslolös-
het; under de tvenne ransakningsdagarne och den
derpå följande dagen, då dom fälldes, talade hon al-
drig till någon och syntes icke röna något intryck
af hvad som föregick. Hon är ännu icke 30 år
gammal.
Inspektoren Löhr är 235 år gammal, af medel-
måttig längd, starkt och vackert byged, har ett fär-
delaktigt utseende, ett friskt och öppet ansigte, tjockt
och långt mörkgult eller ljusbrunt hår, ljusare skägg
och mustacher. Han talar ledigt och väl, syntes
icke vara bekymrad för hvad han gjort eller följ
derna deraf, och visade ofta en gäckande uppsyn.
Mamsell Nilsson har ett ansigte, som både på re-
ferenten och flere personer gjort ett obehagligt in-
tryck. Hyen är .gråblek, ögonen ar matt blå färg,
det tjocka och långa håret gult, på högra kinden
syntes ett svårt ärr. Hon! har stundom ett mycket
Änställsamt uttryck, talar med mycken lätthet och
gör dervid många utflykter från ämnet. Mot fru
Deland förrådde hon mycken hätskhet.
Ransakningen afsåg till en början att vinna upp-
lysning om hvem som ingifvit hr Deland gift. Hörde
häröfver svarade
Fru Deland: att hon icke hade någon kunskap
om hela denna sak; att hon icke förr, än hennes
mån sjelf yttrat sig derom, anat att gift förorsakat
hans sjukdomsfall.
Bothilda Nilsson: att fru Deland flera gånger
talat om att afhända sin man lifvet, men icke ytt-
rat sig derom vid öfverlemnandet åt Nilsson af det
omtalta konvolutet.:
Nilsson bad härefter att få afligga en berältelse
om sättet, hvarpå hon åtkommit de vid två till-
fällen hos henne funna penningar. Då hon under
sin tjenst hos hr Deland visat frun räkningar på
hushållsutgifter, dem hon ämnat förelägga hr De-
Tand, hade frun stundom bedt henne afkorta dem,
af fruktan att hr Deland skulle vara missnöjd med
deras storlek. Löhr hade då ändrat dem, och mam-
selln dels af egna medel, dels af den s. k. mjölk-
kassan tillagt hvad som fattades i räkningarnes be-
lopp. Äfven hade Löhr lånat henne penningar.
Mellan jul och nyår hade hon genom bref från Örebro
blifvit fordrad för en skuld af 24 rdr 40 sk., och,
för att betäcka den, begagnat ett tillfälle, då hon,
för att mottaga betalning för såld mjölk, erhållit
nycklarne till skrinet, hvari mjölkkassan förvarades,
att deraf låna 49 rdr, af hvilka hon användt 42
sk. för hushållet och behållit resten. Hon hade
derpå gått till frun för att omtala lånet, men denna,
som just då varit mycket ledsen öfver att Löhr
hållit på att säga upp sin tjenst, hade bedt henne
icke tala om penningar. Nilsson återkallade säledes
sin förut afgifna, detaljerade bekännelse om att hon
uppbrutit skrinet med mjölkkassan; hon sade sig
hafva gjort den af förvirring.
Inspektoren Löhr förnekade all kännedom af och
all tanka på förgiftning af hr Deland.
Härefter hördes provisor Dahlström, som berättade
att Löhr någon af de första dagarne efter jul —
tredjedagen trodde han — hade på apotheket bedt
honom om nägra rogifvande droppar för att få nattro.
Provisorn hade då gifvit honom några droppar,
svagt uppblandade med opium, sådana som i all-
mänhet begagnas för att skaffa nattro, och som det
ej är förbjudet att sälja. Qvantiteten hade icke vya-
rit större, än att en s. k. ögonflaska varit tillEen
tredjedel fylld; vigten hade varit ungefär 2 drach-
mer. Löhr hade förut hvarken begärt eller fått nå-
got, dylikt medel.
tskilliga i hr Delands tjenst varande personer
hördes härefter upplysningsvis.
Pigan Christina Mört, som kommit i hr Delands
tjenst i medlet af Nevember, och i December bedt
att få flytta, emedan mamsellen varit så elak och
trätt och gormat jemt, visste ingenting mer, än att
hon märkt en annan piga, Clara, 8 eller 44 dagar
före jul veta någonting, som hon vwvarit ängslig öf-
ver, men som hon ej velat tala om. Julaftonen ha-
de direktör Delands dotter kommit ned i köket med
en silfverkanna och begärt att deri få af det åt
tjenstfolket bryggda ölet, emedan hennes fader ville
smaka det. På mamsells tillsägelse hade Christina
Mört gått ned i källaren efter öl och slagit i kan-
nan, som varit stående på köksbordet. Hvem som
burit upp kannan till hr Deland och om frun varit
i köket vid tillfället, hade vittnet sig ej bekant. Det
hade ej. sett kannan dagen derefter stå tom och ren-
gjord på kökshordet.
Pigan Clara Törnqvist visste ingenting om hr
Pelands förgiftning. Ej långt före jul hade hon sett
Löhr ur en byrå i sitt rum framtaga ett glas, inne-
hållande ett ämne, som luktade likt gammal mjölk.
Hon hade velat taga bort det, men han hade bedtj
henne akta sig för innehållet och sjelf slagit ut det
samt sköljt glaset med vatten, hvarefter Clara fått
göra det rent. Hon hade ej frågat hvad det inne-
höll, men hade sett att sedan vätskan var utslagen,
liksom en ring hade qvarstannat i botten. — En tid
derförut då frun blifvit sjuk nattetid, hade mamsell
Nilsson kallat henne in i sängkammaren, der frun
låg på golfvet; Clara hade derifrån hjelpt henne upp
å en soffa, frun hade derunder haft kräkningar.och
rossa. Mamselln hade under tiden sprungit upp
och ned mellan fruns och Löhrs rum. När mam-
selln tillsagt Clara, att frun vore sjuk, hade Clara
frågat hvad som felades henne. Hon har visst ta-
git in, hade mamselln svarat.
På fråga af Clara huru mamsellen kunde veta det,
hade denna svarat att hon icke visste, men trodde
det. Clara hade gått efter mjölk, som gifvits åt frun. .
Läkaren hade ej efterskickats på morgonen, utan
först efter hr Delands hemkomst samma dag. Ett
par dagar efter denna händelse hade mamsell Nils-
son sagt till Clara, att hon trodde frun och inspek-
toren bafva qvar mera sådant som frun hade tagit:
in, och att de hade det i ett glas. Clara räknade
glasen, öfver hvilka hon hade vård, och saknade in-
tet, men frågade Löhr om det förhöll sig som mam-
sell trodde. Han hade först svarat nej, men sedan
sagt att han skulle slå bort hvad han hade, hvil-
ket också skedde, såsom förbemäldt är. — Jul-
dagsmorgonen hade hon af mamsell Nilsson hört,
att direktören blifvit sjuk; men hon hade ej sett
det och visste ej hvem som gifvit honom kaffe
den? morgonen. Mamsell hade först tillsagt hen-
ne att hon skulle stanna hemma om morgonen,
men sedan sagt att hon skulle få gå i kyrkan med
det öfriga husfolket. I kyrkan hade Clara, efter
ottesångens slut, lutat sig fram för att fråga fru
Neland om hon ckuölle å hem men af mamsell fått!