att vara. Nå, nå, framtiden: får väl utvisa det. Hör, kära
du! har du inte mött en oxdrift ?
Jo, i går! SR
Nå, den skickades: till grefve Ekeblad ifrån friherrin-
nan Duwald., äv
Det är väl möjligt. .Grefven kunde ju ha köpt den.
Prytz log... ...j
Tror du verkligen att någon skulle mottaga mutor nu,
då konungen kan vara här hvilken dag som helst? Om
det varit för ett par år sedan ...
Först och främst är kungen ännu inte här, och för
det andra, går det förträffligt bra att ljuga. Men, här går
jag och pratar och glömmer att vi ha främmande . -.. gissa
hvarifrån ?, -
Från Norge ?
Systern smålog. -
Gud i himmelen! Det är väl aldrig Maria?
Var lugn, bror du! Det är inte hon, men väl ett bud
ifrån henne, med: bref både till dig och mig. .
pOch det har du haft hjerta att så länge förtiga? Till
straff får du ock komma efter mig heml :
Stackars häst! tänkte Margreta; om det vore längre
hem än ett stenkast ungefär.
Vid anblicken af den främrnande, hvilken emottog ho-
nom på hans egen trappa, tog han ofrivilligt ett steg tillbaka.
Det var en lång, mager man, med ramsvart, stripigt
hår och gulblek hy, och, hvad som särdeles utmärkte ho-
nom, en ovanligt lång hals, jemte framböjdt hufvud, så
att vid hans åsyn tanken på repet ovilkorligt skulle falla
hvar och en in. Och det fordrades hela trollmakten af
Prytzs åtanke på en älskad fästmö, att försäkra denne
vederstygglige kärlekspostiljon om ett, hvad man kallar,
hyggligt bemötande. Men hvad gör ej kärleken? Prytz
bad sin gäst vara välkommen, genomlefde med honom en
glad afton, och sedan han derefter fört honom till gäst-
rummet, tänkte han, såsom ordspråket lyder: du skall icke
skåda hunden efter håret. Hvem kunde under denna yta
förmoda sådana kunskaper och en så redbar karakter, dem
denne man tydligt ådagalagt.
Emedlertid uppgjorde, fördelade och utfärdade Prytz
Westersysslets debet, allt enligt den strängaste rättvisa,
och blef ej litet förundrad öfver, att efter en veckas för-
lopp se sig inkallad till landshöfdingeembetet, att stå till
rätta för orättvis beskattning. Med mycket lugn emottog
han sjelf stämningen, icke så hans syster. Hela tiden be-
stormade hon honom med böner om att foga sig i sina
förmäns vilja, men fåfängt. Omsider inföll dagen, då han
borde hörsamma kallelsen.
Tidigt hade han uppstigit för att ännu en gång ge
nomse sina papper, och straxt derefter infann sig äfven
hans syster med kaffe.
Förvånad, att ej som vanligt höra henne tillönska sig
god morgon, såg Prytz upp och varseblef att hon gråtit,
ja, att hennes ögon ännu badade i tårar.
Hvad i all verlden felas dig,syster? Fa pigorna smält
upp den n a vackra tennskålen?