att vara. Nå, nå, framtiden: får väl utvisa det. Hör, kära du! har du inte mött en oxdrift ? Jo, i går! SR Nå, den skickades: till grefve Ekeblad ifrån friherrinnan Duwald., äv Det är väl möjligt. .Grefven kunde ju ha köpt den. Prytz log... ...j Tror du verkligen att någon skulle mottaga mutor nu, då konungen kan vara här hvilken dag som helst? Om det varit för ett par år sedan ... Först och främst är kungen ännu inte här, och för det andra, går det förträffligt bra att ljuga. Men, här går jag och pratar och glömmer att vi ha främmande . -.. gissa hvarifrån ?, Från Norge ? Systern smålog. Gud i himmelen! Det är väl aldrig Maria? Var lugn, bror du! Det är inte hon, men väl ett bud ifrån henne, med: bref både till dig och mig. . pOch det har du haft hjerta att så länge förtiga? Till straff får du ock komma efter mig heml : Stackars häst! tänkte Margreta; om det vore längre hem än ett stenkast ungefär. Vid anblicken af den främrnande, hvilken emottog honom på hans egen trappa, tog han ofrivilligt ett steg tillbaka. Det var en lång, mager man, med ramsvart, stripigt hår och gulblek hy, och, hvad som särdeles utmärkte honom, en ovanligt lång hals, jemte framböjdt hufvud, så att vid hans åsyn tanken på repet ovilkorligt skulle falla hvar och en in. Och det fordrades hela trollmakten af Prytzs åtanke på en älskad fästmö, att försäkra denne vederstygglige kärlekspostiljon om ett, hvad man kallar, hyggligt bemötande. Men hvad gör ej kärleken? Prytz bad sin gäst vara välkommen, genomlefde med honom en glad afton, och sedan han derefter fört honom till gästrummet, tänkte han, såsom ordspråket lyder: du skall icke skåda hunden efter håret. Hvem kunde under denna yta förmoda sådana kunskaper och en så redbar karakter, dem denne man tydligt ådagalagt. Emedlertid uppgjorde, fördelade och utfärdade Prytz Westersysslets debet, allt enligt den strängaste rättvisa, och blef ej litet förundrad öfver, att efter en veckas förlopp se sig inkallad till landshöfdingeembetet, att stå till rätta för orättvis beskattning. Med mycket lugn emottog han sjelf stämningen, icke så hans syster. Hela tiden bestormade hon honom med böner om att foga sig i sina förmäns vilja, men fåfängt. Omsider inföll dagen, då han borde hörsamma kallelsen. Tidigt hade han uppstigit för att ännu en gång ge nomse sina papper, och straxt derefter infann sig äfven hans syster med kaffe. Förvånad, att ej som vanligt höra henne tillönska sig god morgon, såg Prytz upp och varseblef att hon gråtit, ja, att hennes ögon ännu badade i tårar. Hvad i all verlden felas dig,syster? Fa pigorna smält upp den n a vackra tennskålen?