— Red. har ifrån en äldre, mycket aktad riks-
dagsman, som bor på landet och äger en mång-
årig erfarenhet af jordbrukarens och allmogens
ställningar och förhållanden, fått mottaga en
artikel angående stattorparesystemet, hvilken
här nedan införes, och som i mer än ett hän-
seende förtjenar mycken uppmärksamhet. Den
påminnelse författaren häri gilfver om stattor-
Parens belägenhet, eller, med andra ord sagdt,
om vilkoren för hela den stora klass på lan-
det, som endast har att försörja sig med sitt
arbete, är ganska behöflig, emedan detta ämne
är ett af dem, som den offentliga diskussionen
ännu minst afbandlat, ehuru det är ett det mest
maktpåliggande af alla föremål för statsman-
nens omsorger, och likgiltigheten att under-
söka det ondas orsaker, om den fortsättes,
ofelbart skall leda till en våda, hvaraf början
redan skönjes i brottmålstabellernas statistik,
och som med hvarje år blifver allt mera öf-
verhängande.
Ett synnerligt behjertande förtjenar äfven
författarens framställning angående olägenhe-
terna af de hinder, som ännu existera mot
hemmansklyfningen och om den andel som dessa
hinder hafva i den besittningslösa befolknin-
gens tillökning. Den gamla konservatismen
har velat ställa så till, att ingen skulle kunna
äga mindre än ett visst belopp jord, hvilket
kallades att vara besuten; men den förbisåg i