vÄr det då så alldeles. oerhördt här i Sverge, att två
soldater draga värja mot hvarann ?
VÅh nej, sådant sker allt som oftast... Men ve alla
tyranner! Om Carl XI:s våldsgerning ej varit, om icke
han rånat ert hus och drifvit er far i landsflykt, så bure
ni ett större namn än det Duwaldska, och ingen hade
vågat arrestera er....
Hvem är jag då?n
En fågelfril)
En fågelfri?... Om äfven min motståndare dör, så
är det icke hans död, utan endast hans moders smärta,
som förkrossar mig. Han må tacka Gud, att han fick
falla i en ärlig strid... Mitt lif sväfvade i samma fara
som hans.,
Hvem är, bättre än jag, öfvertygad om rättvisan af
stridens utgång? Ni har handlat som en ädel riddersman,
ty riddaren svär att beskydda kyrkan och qvinnan... Ni
afhöll baronen ifrån att förolämpa en kyrkans tjenare, ni
försvarade en oskyldig flicka... men allt detta skall icke
bjelpa er... ni bär intet namn, man äflas att finna er
brottslig.n
Så alldeles utan beskydd är jag väl icke heller; jag
har dertill både konungen och min fosterfar . . .
Äro de här? Kunna de nu försvara er här?... Och
hvem vet hvilka lögner hos dem kunna förebäras i
Hvad säger ni? Ja!... Och hos Elisabeth? Tänk...
om hon kunde tro mig brottslig! ...,
Ser, ni herre, hade ej tyranniet beröfvat er edra
egendomar, ert namn, så behöfde ni ej nu sucka under
bördan af en tröstlös förtviflan. Hämnden och förtalet
skulle ej hå er, och i stället för att general Örnstedt nu af
nåd skänker er sin dotter,. och söker er befordran innan
denna förening kan äga rum, så hade det varit ni, som
uppböjt henne till er, och Örnstedt skulle ansett sig he-
drad af ert val. Yngling, af hvilken makt skulle ni ej
nu varit i besittning, om ej en despotisk konung beröfvat
er den! :
Hvarje kamrerns ord hade verkat som ett dolkstyng ...
En lång tystnad förflöt, men i Bernhards själ brusade
stormen. Han, född till en rik, mäktig ädling, var ett
nådehjon . .. arresterad för att han vågat tukta en påflu-
gen pojke... Nu på skenbara grunder brottslig dömd...
ett förhör tillställdt för syns skull... men domen fälld
förut...
Om biott Eiisabeth vore öfyertygad.. om min oskuld!
blef hans slutliga tanke, den Kan, äfyen Yttrade.