springa opp, dansa och sjunga, omfamna, kyssa och smeka
upphofvet till en sådan gåfva. Elisabeth, lika hänryckt,
men mera lugn, gick till sin tant, neg djupt, och, med
en blandad känsla af vördnad och kärlek, kysste ödmjukt
den framräckta handen.
Elisabeth såg i den granna klädningen icke allenast
en dyrbar present, utan äfven sin tants omvårdnad och
ömhet.
Den försöktes i ögonblicket, och enligt friherrinnans,
skräddarens och kammarpigornas sammanstämmande om-
dömen — ty i en så vigtig fråga fingo äfven de sist-
nämnde afgifva sina röster — satt den såsom den varit
vext på kroppen. Det skulle bara läggas in litet här och
släppas ut litet der, så skulle den bli alldeles förträfflig.
När skräddarmästaren satt sig ned för att göra sina
förbättringar, frågade han:
Har hennas höga nåd hört det der rysliga som skett
i lägre ?
Friherrinman gick fram till honom. Elisabeth tänkte
bara på sin klädning och hvad Bernhard skulle tycka
om den.
- Det måtte väl inte vara något illa? frågade friherr-
innan.
pDet är hvad det är det. Men det är bara ungher-
rarne som gjortet?
Men, min Gud, hvad är det då?
Den frågan väckte Elisabeth ur hennes drömmar. Hen-
nes bröst sammantrycktes, hon kunde knappast andas, hon
var öfvertygad om, att det gällde hennes Bernhard.
Jo, si hennas nåd, det är två ungherrar, som har
hulli på och slagiibjel hvarann för e iticka, och det kunne
så ha vurri, om hon vurri välburin ändal,
En sten vältades från Elisabeths hjerta; något sådant
kunde omöjligt röra Bernhard.
IHafva tvenne herrar slagits för en sämre flickas skull?
hur hänger det ihop? fortfor friherrinnan att fråga.
Hå så mycke sämre ä hon fälle inte, fast det ä sämre
för det att hon är prestdoter.
Så skall tant få se att det är Elsa; hon skulle följa
med sin mor för att få se prinssessan, inföll Elisabeth
Gud bevara mig väll utbrast friherrinnan. Och jag
som alltid tyckte så mycket om den flickan! Hon var
alltid så artig. Har hon kunnat bära sig så illa åt?
Jo. si föriat si, hennes nåd! det hksom båd ryser och
pyser i allt ungt blo som ä.n
En sträng blick ålade mästaren tystnad.
Lö