DE SAMMANSVURNE,
ELLER
MORD oca KRÖNING. )
ROMAN AF CARL VON ZEIPEL.
. Hör du, brör Knogel sade Florin, prostens adjunkt
pjag håller Elsa så kär. som min ögonsten, men hur i her
rans namn kan jag, såsom ärbar och kysk brud, hemför
en flicka, som de så här fara fram med? Om jag änd
kunde gå hädan!... men här skall jag vandra, som ja
vore förtrollad.
,Visst hade jag också ... svarade Knoge ... ett god
öga nog till Stina... Men si, jag tar min Maths ur Isko
len, jag... hon skall få gantas med knektarne så mycke
hon vill!
Om ändå prinsen vore hår, så finge åtminstone di
andra hålla sig i styr! Visserligen sved det i mitt hjerta
då äfven han famntog och kysste henne, men han är lik.
väl prins och gifter karl... O vel Såg du hur den de
karnaljen vid fönstret kysste henne på halsen? Gud hjelpc
mig! Hvart skall det bära på med min så däjeliga och
dygdiga Elsa...,
Tårarne stego honom i ögonen...
Florin! din sorg går mig mera till hjertat än min egen.
och jag undrar ej derpå. Elsa är så oändeligen vacker,
Nej, bror Drissel! ljöd prostens röst ur löfsalen,det
är ej rätt af oss, fäder, att sitta här och föra fåfäng kla-
gan. Vi måste gå in. Måhända skall vår närvaro något
så när stäfja deras tilltagsenhet!
I dörrn mötte dem tonerna af en försmäktande vals.
Den dansades ej då som nu. Nej, knä mot knä, omslutet
af hvarandras armar, vände sig paret i oupphörligt små
cirklar...
Med de flickor som ej behagade ungherrarne, förforo
de högst vårdslöst... med dem, som föllo i smaken,
högst... tvetydigt. Den, som ingen dam hade, rökte to-
bak, spelade kort eller bräde, oeh alla läto ölstånkan friskt
gå laget omkring...
Gubbarne skakade på hufvudet, och sjelfva prestfrun,
som annars tyckte om att traktera, började se fundersam ut.
Bernhard deltog ej i det allmänna sjelfsvåldet. Han
hade kommit hit endast för att genom prestfruntmimerna
) Se A. B. M 1—6, 815, 15—17 20—924 och 22.