springa opp, dansa och sjunga, omfamna, kyssa och smek:
upphofvet till en sådan gåfva. Elisabeth, lika hänryckt
men mera lugn, gick till sin tant, neg djupt, och, mec
en, blandad känsla af vördnad och kärlek, kysste ödmjuk!
den framräckta handen.
Elisabeth såg i den granna klädningen icke allenas
en dyrbar present, utan äfven sin tants omvårdnad och
ömhet.
Den försöktes i ögonblicket, och enligt friherrinnans
skräddarens och kammarpigornas sammanstämmande om
dömen — ty i en så vigtig fråga fingo äfven de sist
nämnde afgifva sina röster — satt den såsom den vari
vext på kroppen. Det skulle bara läggas in litet här och
släppas ut litet der, så skulle den bli alldeles förträfflig
När skräddarmästaren satt sig ned för att göra sin
förbättringar, frågade han:
. Har hennas höga nåd hört det der rysliga som sket
i lägre ?
Friherrinman gick fram till honom. Elisabeth tänkt
bara på sin klädning och hvad Bernhard skulle tyck
om den. .
- Det måtte väl inte vara något illa? frågade friherr
innan.
pDet är hvad det är det. Men det är bara ungher
rarne som gjortet?
Men, min Gud, hvad är det då?x
Den frågan väckte Elisabeth ur hennes drömmar. Hen
nes bröst sammantrycktes, hon kunde knappast andas, hor
var öfvertygad om, att det gällde hennes Bernhard.
Jo, si hennas nåd, det är två ungherrar, som ha;
hulli på och slagi ihjel hvarann för e ficka, och det kunnt
så ha vurri, om hon vurri välburin ändål!
En sten vältades från Elisabeths bjerta; något sådan
kunde omöjligt röra Bernhard.
Hafva tvenne herrar slagits för en sämre flickas skull
hur bänger det ihop? fortfor friherrinnan att fråga.
Hå så mycke särre ä hon fälle inte, fast det ä sämre
för det att hon är prestdoter.
Så skall tant få se att det är Elsa; hon skulle följ
med sin mor för att få se prinssessan,, inföll Elisabeth
-Gud bevara mig väll utbrast friherrinnan. Och jag
som alltid tyckte så mycket om den flickan! Hon va
alltid så artig. Har hon kunnat bära sig så illa åt?
Jo. si föriåt si, hennes nåd! det hksom båd ryser oc
pyser i allt ungt blo som ä.n
fn sträng blick ålade mästaren tystnad.