större förtroende för whigs än för torypartiet.;
De förre yilja låta litet liberalare än de sed-
nare, ochäro likväl kanhända de största syn-
darne. Talaren ingick härefter i en utförlig
framställning af detaljer, som visa en högst.
orimlig fördeming i representationsrätten, och
hvaraf man inhemtar det märkvärdiga förhål-
lande, att medan halfva antalet af underhusets
ledamöter tillsättes af 230,060 valmän, tillsät-
tes det andra halfva antalet af 7 eller 8 gån-
ger så många. Det finnes också 84 köpingar
i landet, med mindre än 500 innevånare hvar-
dera, men hvilka tillsammans skicka 434 leda-
möter, och den lilla orten Tretford, som har
460 valmiön, skickar 2 ledamöter, eller lika
mycket som den stora handelsstaden Liverpool,
med meilan 3 och 4 hundra tusen innevånare.
Talaren slutade wuuder det mest entusiastiska
bifall af åhörarne.
— I sammanhang med ofvanstående hemta
vi ur en korrespondensartikel följande:
Den ide till er genomgripande reform i fi-
nansväsendet, som Cobden kastade ut ibland
allmänheten i en något rå form och som Mac
Gregor redan mer utbildat och fullständigare
utvecklat, börjar sedan få fast fot i allmänna
opinionen, så att till och med den för alla
vindar seglande Times anser nödigt att styra
den nya kursen. Man skulle mycket misstaga
sig, om man Iege denna nya reform-agitation
blott för hvad den vid första ögonblicket sy-
nes vara: en sträfvan att införa större ord-
ning och sparsainhet i statshushållningen. Den
har tvärtom en fullkomligt politisk karaktär,
den är en ny och, i anseende til det argu-
mentum ad hominem den begagnar, mycket
energisk protest mot lord Russells och Whig-
partiets gränststeori; den är med ett ord ett
nytt och stort steg på den bana, som inleddes
genom parlamentsreformen och leder till en
ombildning af brittiska förfaltningen på rent
demokratisk grundval. Alia slags sinekurer,
genom hvilka man sammanfogat aristokratien
och dess telningar till n kompakt skyddsdam
mot folkviljans fordringar, hafva — som be-
kant är -— redan haft en flerårig strid att
bestå. Penna strid har haft mycken framgång,
och regeringarne sjelfva hafva i sednare tider
sökt befrämja dessa segrar. Alltsammans har
dock inskränkt sig till att undanrödja enstaka
missbruk, och systemet har förbuifvit oförän-
dradt; Inom hären, flottan, kyrkan och ad-
ministrationen herrskar ännu parti- och fa
milje-intressenas allsmäktighet, relationernas
ynnest; om det än numera finnas få egentliga
sinekurer, så existerar dock det ändamålslösa
bruket att en person innehar flera embeten
och löner: så hör man dock ofta klagan öfver
missförhållandet mellan de högt aflönade plat-
sernas antal i de allmänna verken och de gö-
romål, som åligga embetsmännen : så vet man
dock, att ännu som förr mången onödig befor-
dran sker både inom hären och flottan, samt
att mången verklig förtjenst dervid blir förbi-
gången — alit till fromma för vissa gynnade
klasser, hvilka sedan gammalt ärd vana att
begagna staten till sin fromma och hvilkas
privilegier biifvit endast till någon del rub-
bade genom parlamentsreformen. Det är klart,
att detta de aristokratiska klassernas privilegii-
system skall lyckas desto lättare att sätta sig
i säkerhet och fortplanta sig, i samma mån
som statsbudgeten växer och ju svårare det
derigenom biir att i detalj kontrollera finans-
väsendet.
Således kan icke en noggrann undersökning
af statshushållningen äga rum, med afsigt att
göra slut på dessa missbruk, utan att striden
mycket snart blir förflyttad in på de ofvan-
nämnda principfrågornas fält, och man kan med
temlig visshet förutsätta att partierna skola
komma att kärnpa med största ihärdighet, eme-
dan det för aristokratien gäller att förlora eller
bibehålla dess reella makt eller inflytande, och
för demokraterne att vinma seger åt en ännu
alldeles icke eiler åtminstone mycket ofullstän-
digt erkänd princip. Sistlidet år har man myc-
ket lätt qvält chartistoroligheterna i England,
emedån, — tack vare statsförfattningen — akt-
ningen för lagen slagit för djup rot hos folket,
att icke uppmaningar till den råa styrkans an-
vändande måste verka skadligt, äfven för for-
dringår som till en del äro rättmätiga; man har
icke sällan förlidet år i England med egenkär
belåtenhet betraktat de oroliga rörelser, som
det godtyckliga väldet framtvingat i Tyskland
och Frankrike. Men det är icke omöjligt, ett
finans-reformagitationen redan detta år förskaf-
far chartisternas sak, för så vidt den är rättvis,
en bättre ställning, och att England å sin sida
kommer att gifva kontinenten skådespelet af
nya strider om grundlagarne. Att finans-reform-
partiet åtminstone icke saknar nödig energi till
att föra striden åt denna sida, synes af dess
förberedelser till densamma.
ss ———A —A
OM VAL-AGITATIONEN I PREUSSEN.