lar CIA SIP ePPfEeal IVL) MTIPIvTg 688 MR SK
personlig ambitionstvist. Det är nemligen alllh
anledning, att ifrågavarande handlingar skola
innehålla bevis derpå, att just det företrädes-
vis s. k. moderata eller antirepublikanska par-
tiets chefer, som nu af alla krafter intrigera
att komma till makten och möjligen att efter
någon tid kunna öfverändakasta republiken,
samt ibland dessa synnerligen hr Thiers, skola
vara på ett objelpligt sätt Lomprometterade,
att genom egna spioner, med hvilka de hade
omgifvit Louis Napoleon, samt genom falska
underrättelser om sakernas ställning i Frank-
rike, hafva narrat honom till det Don Quixot-
tiska företaget i Boulogne, och sålunda locka
honom i fällan, för att derefter kunna insälta
honom på slottet Ham; hvilket allt skedde på
den tiden, då hr Thiers var konseljpresident.
Men skulle det nu blifva uppenbart och åda-
galagdt, atv hr.Thiers begagnat sig af detta föga
vackra sält att göra en kupp till förmån för
Ludvig Filips dynasti, så är det klart att så-
dant icke allenast skulle medföra en ohjelplig
brytning för framtiden emellan honom, jemte
hans vänner å ena, och hela det Bonapartiska
partiel å andra sidan, hvilket nyss visat sig
ega en så stor majoritet, utan äfven göra hela
denna fraktion omöjlig i öfrigt. Häraf skulle
man då kunna förklara sig den angelägna om-
sorg, som egt rum att försegla de ifrågavarande
handlingarna, hvilket skett den 10 December,
eller samma dag, som presidentvalet egde rum.
Tidningen National för den 7 Januari har
en artikel, hvaraf man jemväl kan få någon
id om det nyssnämnda förhållandet. Men
denna artikel innehåller dessutom en opinions-
yttring öfver sakernas heia ställning för mnär-
varande, hvilken är så interessant, emedan den
uttrycker tänkesätten hos de moderata men
uppriktige republikanerne, att ett utdrag deraf
troligen skall i detta ögonblick serdeles interes-
sera äfven den svenske läsaren. Se här huru
den franska tidningen yttrar sig:
Vi hafva återfunnit dem, dessa eviga mot-
ståndare till reformen, dessa systematiska fien-
der till friheten, dessa orörliga konservatörer,
dessa den konstitutionella monarkiens fossilier:
vi hafva återfunnit dem, sådana som de voro
i februari, på denna dag, då revolutionen; ef-
ter 18 års mödosamt kämpande i smutsen, åter-
tog sin alltför länge afbrutna gång cch gaf
folket tillbaka utöfningen af dess suveränitet.
Se der de män, om hvilka man kan säga, att
de glömt allt, och aldrig lärt något. Repu-
bliken bar blifvit proklamerad — hvad fråga de
efter sådant! En församling, vald genom om-
röstning af folket, har kommit i stället för en
privilegierad kammare, tillsatt af en minoritet
— det betyder för dem intet. En konstitution
har blifvit voterad, och en president utvald i
stöd af det nya statsfördraget. — Ack! då vakna
de. Hvad är en president? utropa de. En
kung, det må så vara. Men i afvaktan på den
flydda monarkiens återkomst, betjenom oss af
denna öfvergångsplanka, och försökom att för-i
vandla den af landet valde till den ansvarige.
befordraren af våra hemliga planer. National-
församlingen gererar oss: kullkastom då för-
samlingen. Makten är oss nyttig, låtom oss
taga makten och framför allt försöka bibe-
hålla den.
Hvarföre har då en förarglig händelse kom-
mit att störa dessa herrar i deras tillställnin-
gar? Hvarföre skall det någonstädes i ett mi-
nisterens skåp finnas en bundt bandlingar, som
blottställa vissa af presidentens nya vänner,
hvilka förut varit hans grymmaste motstån-
dare. Hvarföre tala om en snara, som blifvit
utlagd för p.etendenten af Fo ilogre ir 1840?
Hvarföre fnnes namnet på en minister från
denna tid inblandadt i detta olyckliga äfven-
tyr, som förde Louis Bonaparte i citadellet i
Ham? Ack! fråga icke hr Thiers derom, ty
Le Constitutionnel skall svara er med ovett.
Vi skole också akta oss från alla närgångna
frågor. Om vi än väl begripa att Louis Bo-
naparte är interesserad af att veta, hvem som
bedragit honom år 1840, och önskar att skilja
sig från de förrädare, som kanske ännu omgifva
honom, så fästa vi dock föga wvigt vid dessa
historiska detaljer . som uteslutande tillhöra
hemliga polisens område. Vi hafva för öfrigt
redan långt förut en tillräckligt uppbygglig kän-
nedom om monarkiens vägar och stigar i frå-
gan om monarkiens spioneri ceh lockelser. Af-
fären med den bekante Conseil, under det hr
Thiers var minister, är ännu i friskt minne.
(Detta häntyder på en händelse i Schweiz, då
en republikanskt sinnad fransman vid hamn
Conseil blef genom spioner lockad i en snara,
i ändamål att få reda på en komplott.)
Låtom oss då förbigå allt detta. Likgiltiga
för dessa ränker, skänka vi likaså vårt förakt
åt de ministeriella bladens smädelser mot re-
publikanerne. Vi fästa oss knappt vid denna
besynnerliga förebråelse för lismeri, som man
kastar i synen på de män, hvilka taga de
demokratiska inrättningarne allvarsamt, böja
sig för uttrycket af folkets röst, och, sedan
de kraftigt bestridt hr Bonapartes kandidatur,
numera i honom vilja respektera den af na-
tionen utvalde. Nej, smickrarne äro icke på
den sidan; och Constitutionnel har rätt att
skämta med de republikaner, som insvepa sig
i hofmanskappan. Denna prydnad kläder dem
icke; hon tillhör obestridt dem, som burit
henne med så stort behag i hela sin lifstid.
Men allt detta och mycket mera vore lätt
förlåtet å andra sidan, om icke vissa mörka
rykten hade väckt fruktan, att kabinettet snart
skall ramla. Hvad! dessa ministrar, så starka,
så eniga, så kloka, skulle de väl kunna falla,
och, o fasa! komma att-efterträdas af republi-
kaner? Se der hvad man icke kan tåla. Tänk
om presidenten, nyttjande sill konstitutionella
prerogatif, skulle välja nya ministrar utur ma-
joritetens sköte, och hvilket utan tvifvel skulle
vinna församlingens bifall? En sådan sak vore
ju oerhörd och omöjlig. Hvad blefye det
då af herrarne Thiers, Mol och deras vån
ner? Sedan de med flit afhållit sig från att
För csAm må FRK AL AE LK
TA a t - — — vr ÅA -- BO AR Vf NV VO KRK RR RR OO FA DD
——