lar CIA SIP ePPfEeal IVL) MTIPIvTg 688 MR SK personlig ambitionstvist. Det är nemligen alllh anledning, att ifrågavarande handlingar skola innehålla bevis derpå, att just det företrädesvis s. k. moderata eller antirepublikanska partiets chefer, som nu af alla krafter intrigera att komma till makten och möjligen att efter någon tid kunna öfverändakasta republiken, samt ibland dessa synnerligen hr Thiers, skola vara på ett objelpligt sätt Lomprometterade, att genom egna spioner, med hvilka de hade omgifvit Louis Napoleon, samt genom falska underrättelser om sakernas ställning i Frankrike, hafva narrat honom till det Don Quixottiska företaget i Boulogne, och sålunda locka honom i fällan, för att derefter kunna insälta honom på slottet Ham; hvilket allt skedde på den tiden, då hr Thiers var konseljpresident. Men skulle det nu blifva uppenbart och ådagalagdt, atv hr.Thiers begagnat sig af detta föga vackra sält att göra en kupp till förmån för Ludvig Filips dynasti, så är det klart att sådant icke allenast skulle medföra en ohjelplig brytning för framtiden emellan honom, jemte hans vänner å ena, och hela det Bonapartiska partiel å andra sidan, hvilket nyss visat sig ega en så stor majoritet, utan äfven göra hela denna fraktion omöjlig i öfrigt. Häraf skulle man då kunna förklara sig den angelägna omsorg, som egt rum att försegla de ifrågavarande handlingarna, hvilket skett den 10 December, eller samma dag, som presidentvalet egde rum. Tidningen National för den 7 Januari har en artikel, hvaraf man jemväl kan få någon id om det nyssnämnda förhållandet. Men denna artikel innehåller dessutom en opinionsyttring öfver sakernas heia ställning för mnärvarande, hvilken är så interessant, emedan den uttrycker tänkesätten hos de moderata men uppriktige republikanerne, att ett utdrag deraf troligen skall i detta ögonblick serdeles interessera äfven den svenske läsaren. Se här huru den franska tidningen yttrar sig: Vi hafva återfunnit dem, dessa eviga motståndare till reformen, dessa systematiska fiender till friheten, dessa orörliga konservatörer, dessa den konstitutionella monarkiens fossilier: vi hafva återfunnit dem, sådana som de voro i februari, på denna dag, då revolutionen; efter 18 års mödosamt kämpande i smutsen, återtog sin alltför länge afbrutna gång cch gaf folket tillbaka utöfningen af dess suveränitet. Se der de män, om hvilka man kan säga, att de glömt allt, och aldrig lärt något. Republiken bar blifvit proklamerad — hvad fråga de efter sådant! En församling, vald genom omröstning af folket, har kommit i stället för en privilegierad kammare, tillsatt af en minoritet — det betyder för dem intet. En konstitution har blifvit voterad, och en president utvald i stöd af det nya statsfördraget. — Ack! då vakna de. Hvad är en president? utropa de. En kung, det må så vara. Men i afvaktan på den flydda monarkiens återkomst, betjenom oss af denna öfvergångsplanka, och försökom att för-i vandla den af landet valde till den ansvarige. befordraren af våra hemliga planer. Nationalförsamlingen gererar oss: kullkastom då församlingen. Makten är oss nyttig, låtom oss taga makten och framför allt försöka bibehålla den. Hvarföre har då en förarglig händelse kommit att störa dessa herrar i deras tillställningar? Hvarföre skall det någonstädes i ett ministerens skåp finnas en bundt bandlingar, som blottställa vissa af presidentens nya vänner, hvilka förut varit hans grymmaste motståndare. Hvarföre tala om en snara, som blifvit utlagd för p.etendenten af Fo ilogre ir 1840? Hvarföre fnnes namnet på en minister från denna tid inblandadt i detta olyckliga äfventyr, som förde Louis Bonaparte i citadellet i Ham? Ack! fråga icke hr Thiers derom, ty Le Constitutionnel skall svara er med ovett. Vi skole också akta oss från alla närgångna frågor. Om vi än väl begripa att Louis Bonaparte är interesserad af att veta, hvem som bedragit honom år 1840, och önskar att skilja sig från de förrädare, som kanske ännu omgifva honom, så fästa vi dock föga wvigt vid dessa historiska detaljer . som uteslutande tillhöra hemliga polisens område. Vi hafva för öfrigt redan långt förut en tillräckligt uppbygglig kännedom om monarkiens vägar och stigar i frågan om monarkiens spioneri ceh lockelser. Affären med den bekante Conseil, under det hr Thiers var minister, är ännu i friskt minne. (Detta häntyder på en händelse i Schweiz, då en republikanskt sinnad fransman vid hamn Conseil blef genom spioner lockad i en snara, i ändamål att få reda på en komplott.) Låtom oss då förbigå allt detta. Likgiltiga för dessa ränker, skänka vi likaså vårt förakt åt de ministeriella bladens smädelser mot republikanerne. Vi fästa oss knappt vid denna besynnerliga förebråelse för lismeri, som man kastar i synen på de män, hvilka taga de demokratiska inrättningarne allvarsamt, böja sig för uttrycket af folkets röst, och, sedan de kraftigt bestridt hr Bonapartes kandidatur, numera i honom vilja respektera den af nationen utvalde. Nej, smickrarne äro icke på den sidan; och Constitutionnel har rätt att skämta med de republikaner, som insvepa sig i hofmanskappan. Denna prydnad kläder dem icke; hon tillhör obestridt dem, som burit henne med så stort behag i hela sin lifstid. Men allt detta och mycket mera vore lätt förlåtet å andra sidan, om icke vissa mörka rykten hade väckt fruktan, att kabinettet snart skall ramla. Hvad! dessa ministrar, så starka, så eniga, så kloka, skulle de väl kunna falla, och, o fasa! komma att-efterträdas af republikaner? Se der hvad man icke kan tåla. Tänk om presidenten, nyttjande sill konstitutionella prerogatif, skulle välja nya ministrar utur majoritetens sköte, och hvilket utan tvifvel skulle vinna församlingens bifall? En sådan sak vore ju oerhörd och omöjlig. Hvad blefye det då af herrarne Thiers, Mol och deras vån ner? Sedan de med flit afhållit sig från att För csAm må FRK AL AE LK TA a t — — vr ÅA -BO AR Vf NV VO KRK RR RR OO FA DD ——